Enligt Isabella Lövin (MP) hade ägardirektiven för Vattenfall behövt ändras för att regeringen skulle ha möjlighet att låta Vattenfall lägga ner brunkolsbrytningen i Tyskland istället för att sälja den vidare.

När näringsminister Mikael Damberg (S) och Lövin höll presskonferens på Rosenbad första lördagen i juli betonade de därför flera gånger att valet stod mellan att låta Vattenfall eller de tjeckiska bolagen som ingått konsortium för att köpa gruvorna, driva dem vidare. Detta trots att jurister, politiker och företagsledare inför beskedet – samfällt och oavsett inställning till en försäljning – kommit fram till att det stod regeringen fritt att lägga ner brunkolsverksamheten. Om den politiska viljan hade funnits.

Damberg gjorde en långdragen genomgång av de affärsmässiga grunderna för affären, enligt vilka förlusten hade blivit 10-15 miljarder kronor större om Vattenfall fortsatt utvinna och sälja brunkolet, jämfört med den lösning som nu valts – att sälja verksamheten.

”Noll trovärdighet”

Sedan lämnade han över ordet till Isabella Lövin som presenterade en satsning där Sverige under perioden 2018-2040 åtar sig att köpa upp och annullera utsläppsrätter för 300 miljoner kronor årligen i syfte att minska utsläppen och göra kolet mindre lönsamt.

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt har drivit linjen att Vattenfall borde behålla brunkolsverksamheten i Tyskland och stegvis avveckla den. Han konstaterar att uppköpet av utsläppsrätter motsvarar en bråkdel av de utsläpp som blir resultatet av att Vattenfalls brunkolsverksamhet nu drivs vidare.

– Det här handlar om utsläpp som motsvarar 24 gånger vad Sverige släpper ut varje år. En regering som låter det eldas upp av ett annat företag kommer att ha noll trovärdighet i klimatpolitiken, säger han till Aftonbladet.

Och enligt miljöforskaren Johan Rockström är risken stor att brunkolsverksamheten utvidgas efter försäljningen, samtidigt som satsningen på utsläppsrätter antagligen inte får någon betydelse eftersom EU:s system för detta inte fungerar.

– Ur ett klimatperspektiv är de nya ägarna inte pålitliga, eftersom de vill öka brunkolsverksamheten. Man kan inte utesluta att EPH kommer utöka brunkolsverksamheten, säger Rockström.
På Twitter kallade han lördagen en svart dag för mänskligheten, för om Sverige och Tyskland – två av världens rikaste länder som dessutom har högt ställda miljöambitioner – inte anser sig kunna fasa ut brunkolet, ”vilken reell chans har Parisavtalet då”.

Handlar om liv och död

Regeringens beslut strider mot kongressbeslut som Miljöpartiet har tagit och få har glömt den bit kol som språkröret Gustav Fridolin envist viftade med i varje debatt under valrörelsen. Feministiskt initiativ kallar beslutet oförsvarligt och partiledaren Gudrun Schyman är särskilt skarp i sin kritik mot Miljöpartiet.

– Regeringen säljer ut brunkolet och MP säljer ut sin själ. Affärsmässighet är överordnat miljömålen. Att som ett miljöparti i regeringsställning hävda att de inte kan stoppa försäljningen är rent oanständigt, säger Schyman.

Enligt Fi:s miljö- och klimatpolitisk talesperson Adam Hjort har regeringen på kort tid fattat flera beslut som är oförenliga med den officiella miljöpolitiken:

– Det går inte att skyla över beslut som kommer att få allvarliga miljökonsekvenser här och nu, genom att peka på insatser på andra ställen i världen eller som ska ske någon gång i framtiden.

Att beslutet presenteras en lördag, mitt i semestertider har noterats av flera. En tidpunkt som kanske tyder på skam, skriver journalisten och författaren Shora Esmailian i Sydsvenskan. Hon påminner om att försäljningen handlar om liv och död, och människor i världens periferi som redan i dag drabbas av klimatförändringarnas effekter och om Miljöpartiets valaffisch som ligger kvar på Isabella Lövins blogg med rubriken Låt kolet ligga, och texten:

”Det är oansvarigt att fortsätta med kolkraft, när planeten är hotad.”