Det irakiska folket har fått nog. Utanför det hårt bevakade Gröna zonen i Bagdad, som har blivit en symbol för ockupationen och korruptionen i landet, har regeringskritiska demonstrationer med krav på reformer hållits i flera månader. På rörelsens Facebook-sida postas videoklipp och bilder av demonstrationer och sit-in aktioner i Bagdad där kvinnor och män från olika etniska och religiösa grupper demonstrerar mot den utbredda korruptionen och kräver reformer. På demonstrationerna som vuxit för varje dag sedan slutet av 2015, hörs slagord om respekt för kvinnors och människors rättigheter, social rättvisa, frihet och vikten av en sekulär stat bortom sekteristiska grupperingar. Det irakiska folket står nu enat, sida vid sida.

Sit-in aktion. På banderollen bakom: ”Bröd, frihet, social rättvisa, civil stat.”

Demonstration, november 2015.

Irak har inte bara lidit av interna konflikter som splittrat landet utan även av en extremt korrumperad regering som har lämnat en hel nation i misär. Allt sedan den amerikanska invasionen har Irak drabbats av blodiga konflikter mellan militanta sunni- och shiamuslimska grupper samt terroristgrupper. Maktkampen mellan etniska och religiösa grupper med olika agendor splittrar landet allt mer. Något som särskilt drabbar Iraks minoriteter som yezidier, kristna och tiotal andra minoritetgrupper.

Statlig korruption

Utöver de politiska konflikterna och säkerhetsutmaningarna har korruptionen blivit allt mer omfattande i Irak. Enligt en irakisk talesperson har 500 miljarder dollar försvunnit mellan 2006 och 2014. Samtidigt har den irakiska regeringen försummat sunnimuslimska områden ekonomiskt, politiskt och socialt, vilket i sig har skapat ett politiskt vakuum där terroristorganisationer fått fäste.

Den arabiska våren 2011 inspirerade även irakierna. Demonstrationer hölls runt om i landet, till och med i områden som Anbar, Mosul och Diyala där IS/Daesh i dag har tagit över.
Irakierna fick nog av den amerikanska invasionen och blodbadet som skapades av strider mellan olika grupper.

Allt fler började kräva en civil (sekulär) stat för ett enat Irak, en regering över etniska och religiösa gränser. Demonstranterna krävde även att samtliga kabinettsmedlemmar (som representerar politiska partier) skulle ersättas med oberoende experter och teknokrater, i hopp om att det skulle sätta stopp för de korrumperade fraktionerna som dragit landet alltmer bakåt. Fackföreningar, civilsamhället, aktivister och journalister anslöt sig till demonstrationerna och en del strejkade till och med.

Men den arabiska våren och inspirationen från grannländerna blev till en början kortvarig. Flera demonstranter arresterades, hotades och anklagades för terrorism och sabotage av både politiker och de statliga mediekanalerna.

– Regimens säkerhetstjänst infiltrerade aktionerna och började skrämma folket medan andra aktiva inom rörelsen korrumperades för att dra sig tillbaka from gatan. Något som förstås ledde till att protesterna på gatorna avtog för en tid.

Detta säger Bahaa Kamal, en av aktivisterna som deltagit i den senaste tidens demonstrationer utanför Gröna zonen i Bagdad.

Avgörande vändpunkt

När Hadi al-Mahdi, den kände dansk-irakiske radiojournalisten sköts ihjäl i sitt hem i Bagdad, september 2013, på grund av sin frispråkighet mot korruption och bristen på pressfrihet, utlöstes en ny våg av demonstrationer runt om i Irak.

Den kallblodiga avrättningen fick irakierna att se rött. Korruptionen i landet var redan bortom all föreställning. De mänskliga rättigheterna i landet, inte minst kvinnors rättigheter, inskränktes allt mer. Arbetslösheten och bristen på alla slags samhällstjänster, elektricitet och säkerhet började bli alltför kännbara. Folk upplevde att deras värdighet kränktes samtidigt som de fått betala ett högt pris för konflikterna i landet.

Sedan juni 2015 har demonstrationerna som startade redan under den arabiska våren fått förnyad styrka. Mycket på grund av att den nuvarande premiärministern Haider Al-Abadi har misslyckats med att möta demonstranternas krav och initiera nya reformer. Samtidigt som både det folkliga och politiska stödet för honom minskat alltmer. Till och med hans egna shiitiska anhängare började vända honom ryggen.

Sedan förra året har även den inflytelserika shiitiske predikanten, Muqtada al-Sadr, som lett flera uppror i landet sedan den amerikanska invasionen, anslutit sig de civila protesterna med samma krav som demonstranterna. Denna gång har hans medverkan dock varit fredlig och lockat ytterligare tiotusentals människor till folkrörelsen mot regeringen.

Många har dock kritiserat al-Sadrs deltagande och tolkat det som försök till politisk comeback och en vilja att ta över ledarskapet och stå i det politiska rampljuset. Men dessa påståenden har avfärdats av många demonstranter som Feministiskt perspektiv har talat med.

– Vi står alla enade nu eftersom vi har fått nog. Medierna försöker manipulera rörelsen för att få den att se ut som ännu en politisk maktkamp, med al-Sadr i spetsen. De lokala medierna sprider även rykten om att det pågår våld och terrorhandlingar där demonstranterna håller till, säger aktivisten Kamal Bahaa.

Med hjälp av sociala medier försöker han och andra aktivister att bevisa motsatsen och att hålla irakierna uppdaterade om demonstranternas krav och om händelseutvecklingen.

– Vi är trötta på all våld i landet och vill genom fredliga medel åstadkomma politiska lösningar. Vi kräver reformer och en sekulär stat med sekulära ledare och politiker.

Regeringen gav upp

Premiärminister Haider Al-Abadi meddelade på torsdag 31 mars att han godtar demonstranternas krav och då framför allt kravet från al-Sadrs politiska block att ombilda kabinettet med teknokrater.

I medierna framstår det dock som att det är al-Sadr som har drivit igenom reformerna utan att erkänna folket som varit den verkliga kraften bakom de senaste sekulära reformerna, som ska behandlas nästa lördag i parlamentet.

– I sitt tal till de som protesterade i torsdags tackade al-Sadr demonstranterna och alla de civila (sekulära), religiösa och etniska grupperna, och alla andra som hade deltagit i demonstrationerna, för deras kraft och deltagande, berättar Kamal Bahaa som var bland åhörarna.

Intisar Al Mayalie har haft en ledande roll under demonstrationerna. Se videofilm.

Men alla är inte helt nöjda med enbart reformeringen av kabinettet, där 14 av 16 ministrar byts ut.

– Problemet med premiärminister Al-Abadi har varit att mycket av hans försök till reformer varit kosmetiska och inte löst grundproblemen i landet. Hans reformer denna gång inkluderar inte någon ombildning av det viktiga inrikes- och försvarsministeriet, säger Intisar Al Mayalie, som är en av arrangörerna bakom demonstrationerna i Irak.

Hon uttrycker oro för det pågående våldet i landet, som har splittrat folket.

– Reformerna måste också omfatta sakfrågor så att vi ser resultat och inte bara ombildningar av personer och block, säger Al Mayalie.