Sofia B. Karlsson är utbildare på RFSL och jobbar med jämställdhet och hbtq-frågor på Riksidrottsförbundet. Hon jobbar bland annat med att hbtq-certifiera verksamheter. RFSL har vidareutvecklat utbildningen för att passa ideella idrottsföreningar för att få in sådana aspekter som läktare och styrelser i arbetet. Året inleddes med att offentliggöra att Svenska amerikansk fotbollförbundet (Saff) som första specialidrottsförbund hade beslutat sig för att hbtq-certifiera sin verksamhet.

– Det har stor betydelse eftersom det traditionellt kodas som en manlig sport och har en sådan historia, men det är ett öppet förbund, där det finns kvinnor som tränar seniorherrar. Som ett yngre förbund har de möjlighet att sätta egna regler. Så att de kodas som macho kan vara en viktig signal om att de här frågorna inte bara har med normavvikare att göra utan att vi alla tar ansvar för miljön inom idrotten, säger Sofia B. Karlsson och fortsätter:

– När ett förbund tar ställning blir det lättare för andra att komma efter. Och Saff har sagt att de inte har råd att inte rikta sig till alla eftersom de vill växa som sport.

Kiruna IF, hockeylaget som för ett par år sedan påbörjade hbtq-certifiering gick i paraden i sina regnbågsfärgade matchställ. Foto: Agneta Sandell.

Att titta inåt

Nu har RFSL också utarbetat en kortare introduktionsutbildning i hbtq-frågor för föreningar och klubbar som kanske inte har resurser eller tid att genomgå den större hbtq-certifieringen som är både omfattande och djupgående.

– Föreningar har också möjlighet att söka pengar för att kunna genomföra utbildningar, säger hon pekar på att Svenska fotbollförbundet (SVFF) till exempel har projektet, Alla olika olika är bra där alla medlemsföreningar och ideella organisationer som har fotboll som sitt huvudtema kan söka pengar.

Att ta steget till att genomgå en hbtq-certifiering handlar om att vilja arbeta med sig själv och titta noggrant på sin egen verksamhet:

– Det handlar om det som händer när man ser sig själv som i en privilegierad situation, något man kanske inte har gjort tidigare. Att det kanske inte har varit självklart att titta på sig själv med sådana glasögon tidigare. Men gör man det och tittar på vilka som ingår i verksamheten, vilka som börjar med idrotten, vilka man riktar sig till och vilka som stannar kvar så leder det till en kvalitetshöjande utveckling, säger hon och pekar på att allt fler inom idrottsrörelsen börjar se det i just termerna av något som kan höja kvaliteten på hela verksamheten och inte något man gör på sidan av:

– Jag tror att det finns flera orsaker till det. Dels finns det forskning som visar att det sker kränkningar framför allt inom lagidrott för pojkar. Forskningen har satt ljus på problemet med att alla inte känner sig välkomna till klubben eller väljer att inte stanna kvar.

Idrottsförbund har gått i parader runt om i landet. På West Pride fanns i år representanter från både IFK Göteborg och Örgryte IS. Foto: Li Kristjansdóttir.

Nya insikter inom idrotten

Även andra saker har haft betydelse. För några år sedan kom Anton Hysén ut som homosexuell och blev därmed den första herrfotbollsspelaren som var öppen i Sverige. På damsidan har det funnits fler, som Anja Pärsson, och inom damfotbollen är det många som är öppna. Diskussionen har gradvis vridits och fokus har flyttats:

– Det finns en insikt om att det inte bara är ska vara hjältar som kommer ut som ska driva det här utan att det är ledare och medspelare som också måste ta ansvar, säger hon och pekar på ett viktigt skifte. Att det inte handlar om några slags specialrättigheter utan berör alla, hela föreningen, hela verksamheten och att alla måste vara inkluderade i arbetet.

I det kommer Sofia B. Karlsson också in på en annan aspekt av förändringsarbete. Inom idrottsrörelsen finns det många av den grupp som ofta beskrivs som ”vita, medelålders män”. Hur ska en då hantera det? Sofia B. Karlsson menar att det inte går att bara utmåla denna grupp män som ett problem, utan att det är viktigt att fokusera på hur förväntningar på män ser ut, och att problemet snarare handlar om dessa.

– Om vi hela tiden utmålar den gruppen som ett problem är det svårt att få dem att delta i samtal. Jag tror att idrotten måste se till alla möjligheter, se att alla kan delta i förändringsarbete. Det är en viktig retorisk förskjutning. Sedan har vi alla ett ansvar att visa när det går fel, att peka på att ”här går en gräns”, att vara en kritisk vän.

Elina Kjellin har tagit fyra SM-guld med Stockholm Mean Machines damlag. Hon tränar också herrseniorer, hon är DB-coach för STU Northside Bulls. Foto: Bella Frank.

Mycket arbete kvarstår

Men trots genombrott som att regnbågsfärgerna i år syns på allt fler lags matchställ eller i kaptensarmbindlar eller hörnflaggor så finns det stora strukturella problem inom idrottsrörelsen och mycket återstår att göra även om det naturligtvis ser olika ut i olika förbund och i olika föreningar eftersom idrottsrörelsen är så bred och omfattande. Men forskning av bland annat de amerikanska psykologerna Matthew Oransky och Celia B Fisher har visat att idrott kan vara en riskmiljö för unga att ta till våld. Kriterier som heterosexism, stora ansträngningar och känslomässiga begränsningar är några faktorer som kan öka benägenheten för våld.

– Det passar tyvärr in perfekt på idrotten så det är viktigt att vi ser upp så att idrotten inte bidrar till att främja våld.

Vad kan då en hbq-certifiering eller en kortare introduktion innebära i praktiken? Vad möts en idrottare av som kommer till en idrottsförening som genomgått en utbildning? Det beror naturligtvis på hur omfattande utbildningen har varit men en relativt enkel sak som alla kan göra och som har stor betydelse för de enskilda idrottarna är synliga symboler som en regnbågsflagga i lokalen eller på planen. Som visar att föreningen eller klubben har tagit ställning och att hbtq-personer är välkomna. En certifiering innebär dock större förändringar:

– I den går vi på djupet. Tränare och ledare känner till och jobbar systematiskt med hbtq som en del av klubbens värdegrund. En certifiering säkerställer att arbetet finns kvar även om en ledning byts ut, och att RFSL finns med som stöd i arbetet. Man jobbar med mål: Hur ska det se ut om tre år? Hur gör vi i omklädningsrummen? Hur ska vi göra för att alla ska må bra? Vilka bilder sprider vi på vår hemsida? Vilka kan känna igen sig i dem? Vad förväntar vi oss: Vilket språk använder vi och hur kan det uppfattas av de som tränar? Det kan blir fel men då ska det finnas en beredskap för det, en form för hur man ska ta hand om det. Hbtq-personers hälsa handlar ofta om det bemötande man får, att få vara den man är och bli bekräftad i det.

Under våren har allt fler lag i olika divisioner och olika sporter tagit ställning genom att spela med regnbågsfärger på matchställ eller som Eskilstuna United vars lagkapten spelar med regnbågsfärgad armbindel.

Rekordmånga i årets parad

Riksidrottsförbundet har jobbat mer aktivt med hbtq-frågor de senaste åren och det har gett resultat vilket bland annat kommer att synas i närvaron i Prideparaden på lördag. Många förbund är anmälda – förra året var det omkring fem idrotter som gick med. I år det mer än tre gånger så många förbund som deltar. Nu kommer Svenska amerikansk fotbollförbundet – som i våras utmanade andra idrotter att haka på i paraden – gå. Tillsammans med bland andra, Handbollsförbundet/Svensk handboll, Ridsportsförbundet, Golfförbundet, Budo- och kampsportsförbundet, Parasportförbundet, Boxningsförbundet, Styrkelyftförbundet, Basketbollförbundet. Simförbundet, Svenska fallskärmsförbundet, Gymnastikförbundet, Kanotförbundet, Ishockeyförbundet, Badmintonförbundet, Konståkningsförbundet och Kanotförbundet delta, liksom Folkhögskolan Lillsved och Friskis och Svettis. Och under torsdagen meddelade Elitfotboll och Elitfotboll dam att de kommer att gå i paraden vilket är en stor framgång.

– Det har varit dåligt med uppslutning från herrfotbollen tidigare så det är ett viktigt statement, för killar och män, säger Sofia B. Karlssons om också påpekar med inte så lite stolthet, inbiten AIK:are som hon är, att ett 40-tal AIK-supportrar också anmält att de kommer att gå i paraden.

– Att det är så många förbund är med visar att frågan har blivit självklar på ett annat sätt än tidigare.

– Jag har hållit på med det här länge och det har blivit lättare och lättare att prata om det, så det är roligt att se att det går framåt, ryktet om arbetet i Sverige har också nått ut i Europa och det gör mig motiverad att fortsätta.

Regnbågsflaggan ett alltid självklart inslag i rollerderbysammanhang. Här från SM-finalen i Norrköping tidigare i juli 2016.