2010 tog kommunerna över ansvaret för flyktingmottagandet från Arbetsförmedlingen, den största integrationspolitiska reform som genomförts sedan 1970-talet och syftade till att människor snabbare skulle komma i arbete. Men så blev det inte. Tvärtom tog det snarare längre tid, enligt Jennie K Larssons avhandling Integrationen och arbetets marknad från Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (Remeso) vid Linköpings universitet.

Hon disputerade i början av december och visar att administration och kontroll har tagit över arbetsförmedlarnas uppgifter på bekostnad av uppdraget att ordna fram arbeten. Avhandlingen bygger på intervjuer med och observationer av arbetsförmedlare, etableringslotsar och samhällskommunikatörer som mött de nyanlända.

Privata etableringslotsar tilldelades en stor del av ansvaret för att genomföra reformen för att snabbt få folk i arbete, konstaterar Jennie K Larsson. Samtidigt utformades ersättningen så att den största delen betalades ut när nyanlända fått jobb. För de privata företagen blev det viktigare att få människor i jobb snabbt än att hitta rätt nivå på jobben.

– För att tjäna pengar skaffade sig etableringslotsarna olika strategier för att människor skulle ta vilka jobb som helst. Det ledde till exempel till att många hamnade i arbeten de var överkvalificerade för, och sedan inte kom vidare därifrån, säger Jennie K Larsson i ett pressmeddelande.

Hennes avhandling är en av de första granskningarna av reformen, som kvarstår även om etableringslotsarna avskaffades i våras.

– Jag hoppas att resultaten kan användas för att utveckla styrningen och organiseringen av jobbpolitiken för att undvika liknande problem i framtiden. Nu införs hårdare krav på att flyktingar ska ha jobb för att få stanna. Då bör ju myndigheterna å sin sida uppfylla det de är ålagda att göra, säger Jennie K Larsson.