Atleter, aktivister, journalister och fackelbärare. Alla har de på olika sätt gjort motstånd mot patriarkatets våld och sexistiska ideal. I ett Brasilien där landets folkvalda president Dilma Rousseff har blivit avsatt i en statskupp och den nuvarande regeringen består av 23 vita män spelar det ingen roll om det är OS eller inte. Den feministiska våren har blivit sommar och höst och den tar inte hänsyn till kriser eller mega-event utan är här för att stanna.

I Brasilien beräknas en av fem kvinnor utsättas för misshandel i sitt eget hem, och i 80 procent av fallen är det deras manliga partner eller ex-partner som är förövarna.

I år är det 10 år sedan som den uppmärksammade lagen Lei Maria da Penha blev en del av det brasilianska rättssystemet, den är i dag ett av de viktigaste juridiska verktygen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor i Brasilien. Den är uppkallad efter farmaceuten Maria da Penha som var en av de utvalda att bära OS-facklan inför Olympiska Spelen som just nu pågår i Rio de Janeiro.

Maria da Penha, i dag 70 år gammal, hade blivit systematiskt misshandlad av sin man under många år och en kväll 1983 var hon nära att dö när han sköt henne i ryggen medan hon sov. Några veckor senare försökte han döda henne igen genom att ge henne elektriska stötar när hon duschade.

Maria da Penha skadades så svårt i de båda mordförsöken att hon blev förlamad och rullstolsburen.

Offentliga satsningar viktiga

Hennes före detta man dömdes till två års fängelse och släpptes sedan fri, vilket upprörde både brasilianska och internationella kvinnorättsorganisationer. De drev vidare fallet till FN, som sin tur riktade stark kritik mot Brasilien och tvingade fram en ny lagstiftning gällande mäns våld mot kvinnor. Maria da Penha, som i dag är kvinnorättsaktivist och har startat centret Instituto Maria Penha i sin hemstad Fortaleza i nordöstra Brasilien, säger att lagen har gjort skillnad men att den kan bli ännu mer effektiv:

– Undersökningar har visat att 98 procent av den brasilianska befolkningen känner till lagen. Det som behövs nu är investeringar inom offentliga institutioner, framför allt när det gäller att uppmärksamma och bekämpa kvinnomisshandel i mindre städer och på platser långt bort från storstäderna. Alla kommuner måste ha en väl fungerade struktur och utbildade team som kan ta emot kvinnor som vill anmäla.

En som snuvades på sin chans att få hålla i OS-facklan var den kända artisten Mc Biel.

Han var en av de 12 000 personer som valts ut för uppdraget, men uteslöts med kort varsel när det blev känt att han misstänkts för att ha utsatt en kvinnlig journalist för sexuella trakasserier. Maria da Penha uttryckte tillfredsställelse över beslutet:

– Ett mycket bra och viktigt beslut. Jag kan bara applådera och tacka personen som fick kännedom om fallet och agerade så snabbt. Det måste vara nolltolerans när det gäller sånt här, det är ett sätt för att få folk att förstå och respektera kvinnors rättigheter, sa hon påtagligt nöjd till den brasilianska pressen.

Feministiska fackelbärare

Maria da Penha tog emot OS-facklan av journalisten och aktivisten Juliana de Faria, känd för att ha startat den feministiska ideella organisationen Think Olga 2013 och initiativtagare till en uppmärksammad kampanj i sociala medier där kvinnor under hashtagen #PrimeiroAssedio” berättade om första gången de utsattes för sexuellt ofredande.

För ett år sedan startade Juliana de Faria tillsammans med Maíra Liguori och Nana Lima syster-organisationen Olga Esporte Clube med det uttalade målet att skapa bättre förutsättningar för flickor och kvinnor som vill hålla på med sport och uppmuntra till solidaritet och systerskap mellan idrottsutövande kvinnor. I deras manifest kan en bland annat läsa följande:

”Genom att aktivera vår kropp, kan vi sluta fred med den. Genom att utmana och övervinna våra begränsningar, stärker vi vår autonomi. När vi möts i spelet, möts vi som systrar. Som en metafor för livet självt ger sporten oss kvinnor möjligheten att ta makten över våra egna kroppar och våra begär, och aktivt ta plats i världen.”

Maíra Liguori förklarar varför de har valt just sport som ett medel för feministisk kamp och systerskap:

– Vi tycker att sport är ett utmärkt och kraftfullt verktyg som tillåter kvinnor att på riktigt komma i kontakt med sina kroppar, stärkas både fysiskt och psykiskt och skapa nätverk där de kan utvecklas kollektivt. När vi startade Olga Esporte Clube märkte vi att kvinnor överlag i Brasilien hade en väldigt begränsad och ”fattig” relation till sport, många uppfattar sport och fysiska aktiviteter främst som ett sätt att gå ner i vikt eller behålla en snygg, vältränad kropp. Vi ville ändra på den uppfattningen och uppmärksamma alla andra skäl till varför en kan hålla på med sport, säger hon.

Vill ändra sexistiska skildringar

Olga Esporte Clube har en reportage-serie på sin hemsida som heter Esporte Inspiração där de intervjuar framstående idrottskvinnor om deras liv och karriärer. En av dem är MMA-stjärnan Amanda Nunes som i juli blev världsmästare i bantamvikts-divisionen i den internationella kampsports-tävlingen UFC. Hon är också den första öppet homosexuella UFC-mästaren.

Förutom att publicera reportage på hemsidan och lansera Move Olga som är en slags Tinder-liknande app där sportintresserade kvinnor kan hitta andra i sin närhet som också vill träna har Olga Esporte Clube sedan starten också genomfört en rad aktiviteter. De har bland annat deltagit i debatter och panelsamtal om kvinnor och sport, samt ordnat en öppen träning för kvinnor med det brasilianska damlandslaget i rugby.

– För oss som sportintresserade feminister är det viktigt att kritisera hur kvinnliga idrottare skildras i media. Ofta fokuseras det på deras utseende, sex-appeal och kroppar, och inte på deras prestation som idrottare. Den sexistiska skildringen vill vi ändra på. Vi vill också lyfta fram framgångsrika kvinnliga förebilder som älskar sin sport, som till exempel rugby-landslaget, så att ”vanliga” kvinnor ser det lustfyllda i att träna. Som kvinnor uppfostras vi till att konkurrera om mäns uppmärksamhet och tävla mot varandra, men vi kan bryta det genom att tävla tillsammans i stället, säger Maíra Liguori