I judo i Paralympics är det bara idrottare med synnedsättningar som kan delta. Under tävlingen som pågår i fyra minuter ska deltagarna hålla i sin motståndares dräkt. De tävlande delas upp beroende på viktklass men oavsett grad av synskada tävlar alla i samma kategori. Det innebär att en person som är blind, som Nicolina Pernheim, kan ställas mot personer som har avsevärt mindre form av synnedsättning. Nicolina Pernheim var den enda blinda som lyckades kvala in till judotävlingen i Paralympics, i fredags förlorade hon kampen om medaljer mot personer som hade mindre synnedsättning än hon själv. I kampen om brons förlorade Pernheim, som är klassificerad som B1, mot Tursunpashsha Nurmetova från Uzbekistan, som är klassificerad som B3, det vill säga den lättaste formen av synnedsättning inom Paralympics.
– Hade jag haft en B1-klass så hade jag tagit guld, det är inget snack om det. Jag är bäst i världen bland de blinda, så det är klart att jag hade velat ha det så. Det hade känts mer rättvist att tävla i sin klass, så som andra idrotter har det, sade Nicolina Pernheim i torsdags till Sydsvenskan, innan hon tävlade.
”För mycket klassningsfusk”
Nicolina Pernheim är alltså klassificerad som B1 för blinda, utöver det finns det också B2 och B3. Enligt International Paralympics Committee (IPC) har de som tävlar i B1 en synnedsättning som innebär att de är blinda eller har en väldigt nedsatt synskärpa, personer i den här kategorin kan inte läsa bokstaven E i storleken 15 gånger 15 centimeter på 25 centimeters avstånd.
För tävlanden i B2 gäller att man inte kan läsa E på ett avstånd av fyra meter eller att man har ett mycket begränsat synfält om tio grader, och i B3 återfinns de tävlanden som har minst allvarlig synnedsättning med synfält om högst 40 grader eller som har dålig synskärpa. Nicolina Pernheim och hennes tränare, pappan Martin Pernheim, har länge varit kritiska till att det inte finns någon indelning i judo i Paralympics. Nicolina Pernheim menar, att förutom att systemet i sig inte är rättvist också förekommer fusk med själva klassificeringen, det vill säga att en person som klassificeras som B3 kan se bättre än regelverket tillåter, till exempel.
På sin blogg skrev hon innan Rio: ”Det är bra att klassningsfusket äntligen börjar lyftas upp till diskussion. Jag har tidigare sagt det och säger igen att vi har alldeles för mycket fusk med klassningar i judon men också i andra idrotter. Men då judon är den idrott jag kan så är det den jag kan uttala mig om. Vi har sjukt många fuskare och speciellt i min viktklass. Det gör det hela ännu tuffare då jag inte bara ska försöka visa att jag är världens bästa synskadade judoka utan även vinna över seende. Men jag har som min tränare ofta säger till mig, slagit duktiga seende så det är bara att göra det igen i Rio och hjälp vad bra det skulle kännas om jag som blind slår de som fuskat sig in i vår allra största tävling!”
Enligt IPC sker klassificeringarna för att ge en struktur kring tävlingarna eftersom en funktionsnedsättning innebär en konkurrensnackdel för en idrottare. Klassificeringen görs för att minimera hur funktionsnedsättningen påverkar idrottarens prestation. Det ska helt enkelt vara rättvist. Sammanlagt finns det tio kategorier, åtta av dessa är fysiska nedsättningar, en kategori rör synnedsättning specifikt (med de tre underkategorierna B1, B2 och B3) och den sista är intellektuell funktionsnedsättning. Hur klassificeringarna görs skiljer sig delvis från en sport till en annan, och olika sporter är indelade i olika många sportklasser. Olika typer av nedsättningar kan tävla emot varandra om det bedöms att de orsakar lika stora begränsningar för en persons rörelseförmåga till exempel. Liksom judo kan bara synskadade tävla i goalball, eller målboll, men i simning kan personer från alla de tio kategorierna tävla. En stor skillnad mellan judo och goalball är också att i goalball spelar alla med ögonbindlar så att ingen kan se, medan det i judo alltså kan hur mycket syn en tävlande har.
Misstankar har funnits länge
Bethany Woodward tävlade inte i Rio på grund av besvikelse över hur klassificeringarna går till. Foto: Kiloran.
Diskussionen om hur klassificeringarna görs och möjligheten att fuska i processen för att därmed få otillbörlig fördel gentemot andra tävlanden har blivit allt större senare år, i takt med att Paralympics har vuxit och en del har jämfört med dopingfusk. Bara dagar innan Paralympics inleddes meddelade en brittisk idrottare Bethany Woodward, silvermedaljör i friidrott i London 2012, att hon drog sig ur tävlingen i Rio. Skälet är att klassificeringsfusk gjort att hon förlorat förtroendet. I en intervju i Sunday Times sade Woodward som har en CP-skada:
– Jag har representerat mitt land under en lång tid men om jag inte kan tävla som jag brukade tävla, på grund av att de har tagit in folk som inte har samma typ av nedsättning som jag har, vad är poängen.
Misstankar om fusk har funnits i många år. Tidningen The Guardian rapporterade nyligen att UK Athletics kommer att inleda en utredning efter Paralympics för att undersöka anklagelser om att idrottare har getts orättvisa fördelar genom att klassificeras i en kategori med större grad av nedsättning än de egentligen har. De olika sporterna sköter sin klassificering med hjälp av de olika internationella idrottsförbunden och under IPC:s regelverk. Klassificeringarna sker dels med hjälp av tävlandes medicinska journaler och genom att de observeras under träningar och tävlingar. Problemet är att tävlanden kan försöka påverka processen genom så kallad avsiktlig förvrängning när man försöker hamna i en lättare klass än man borde vara i.
Simmare har anklagats
Ett sätt att påverka klassificeringen kan vara att inte ge hela det medicinska underlaget utan bara delar. Andra sätt att påverka är att underprestera under observationslopp- eller tävlingar. En arm- eller benamputation går inte att påverka men sjukdomar som MS eller muskeldystrofi kan påverka styrka eller flexibilitet i till exempel en arm olika mycket. I simning där det finns många olika kategorier har flera fall av misstänkt avsiktlig förvrängning uppmärksammats det senaste året. I ett observationslopp i VM i Glasgow förra året simmade till exempel Maddison Elliott från Australien så pass långsamt i 100 meter ryggsim att hon flyttades från klass S9 till S8, där hon vann guld efter att ha simmat nästan åtta sekunder snabbare än i observationsloppet.
Steve Long, pappa till simmaren Jessica Long som tävlar i kategorin S8 skrev ett uppmärksammat och mycket kritiskt inlägg mot klassificeringsprocessen i juni i år. Han tar bland annat upp fallet med Elliott, liksom andra liknande fall och menar att problemet är omfattande och kräver att IPC agerar för att hantera det han kallar en form av doping. ”Jag är förkrossad över de simmare som jobbar extremt hårt och som kommer att bli tvungna att tävla mot idrottare med uppenbart mindre funktionsnedsättning. Om inte IPC går in och agerar för att tävlandet är rättvist kommer de som ”dopar” sig i Paralympics vara de som tar rekorden och medaljerna. Vad sänder det för budskap till allmänheten som kommer att titta på tävlingarna”, frågade han i artikeln.
IPC har nekat till att fusk och avsiktliga förvrängningar skulle vara ett utbrett fenomen. Den ledande auktoriteten på området Peter van de Vliet har sagt att han inte funnit några bevis på att fusk skett och att klassificeringssystemet fungerar. Men han säger också att klassificeringsprocessen är ständigt i utveckling och måste hela tiden uppdateras. Och i augusti i år meddelade IPC:s verkställande direktör Xavier Gonzalez i ett uttalande att de efter ett års utredande av 16 fall av misstänkt fusk inte kunnat hitta något stöd av så skett i något av fallen.
– IPC behandlar avsiktlig förvrängning (av klassificeringsresultaten) inom all parasport som ett mycket allvarligt brott. Det kan leda till två års avstängning för idrottaren och/eller dennes supportpersonal.
