Simone Manuel blev i förra veckan historisk när hon tog OS-guld i simning i hundra meter fritt. Inte bara för att hon var den första afroamerikanska kvinnan att ta individuellt guld i simning, utan också för att segern är än mer unik sett i ljuset av den den roll simbassängen har haft i USA under hela 1900-talet och ända fram till i dag. 1964 kom en protestaktion mot segregerade bassänger att spela en viktig roll för antagandet av medborgarrättslagen Civil Rights Act.
2016. Simone Manuel vinner guld, på en delad förstaplats med kanadensiska Penny Oleksiak, före bronsmedaljören Sarah Sjöström från Sverige.
– Den här medaljen är inte bara för mig, den är för de afroamerikaner som kom före mig och som har inspirerat mig. Jag hoppas att jag kan inspirera andra, sade hon efter segern.
1964. En vit man syra i en bassäng mot svarta människor som simmar i den. Mannen är James Brock, hotellägare av Monson Motor Lodge i St. Augustine i Florida, USA, som försöker få bort svarta aktivister som protesterar mot segregationen i 1960-talets USA: Bassängen var enligt hotellets policy ”endast för vita”. En bild som fångar just när James Brock häller syran i bassängen, liksom det skrämda ansiktsuttrycket på en ung svart kvinna som befinner sig i bassängen, spreds snabbt på sociala medier efter Simone Manuels historiska guld 52 år senare, jämte en bild på Manuel själv.
Tamikka Johnson som delade de båda bilderna på Instagram förklarar att det faktum att afroamerikaner länge hindrades från att simma i bassänger och vid stränder i USA är en bortglömd del av historien: ”Många människor terroriserades, misshandlades, lemlästades, fängslades och mördades för att de bröt mot lagarna om segregerat simmande för att Simone Manuel skulle kunna stå på den olympiska plattformen. Det är därför det är viktigt att Simone Manuel vann guld 2016.”
Klanmedlemmar misshandlade
Året innan syraattacken, 1963, hade det börjat hållas medborgarrättsliga demonstrationer i staden. Ku Klux Klan mötte demonstrationerna med våld, och en av medlemmarna i National Association for the Advancement of Colored People, NAACP:s ungdomsorganisation Robert B. Hayling misshandlades svårt, nästan till döds, liksom James Hauser, Clyde Jenkins och James Jackson, av klanmedlemmar hösten 1963. Robert B. Hayling har kallats medborgarrättsrörelsens fader i St. Augustine, han var tandläkare och hans klinik var den första i staden som inte hade segregerade väntrum. En tid innan den brutala misshandeln hade han sagt att han hade beväpnat sig eftersom polisen var ”inkapabel eller ovillig att skydda” afroamerikaner i staden. NAACP tog avstånd från Hayling på grund av detta. Senare kom Hayling och andra i St. Augustine att samarbeta med Martin Luther King, Jr. och the Southern Christian Leadership Conference (SCLC), och simbassängsprotesten var en del av den intensifierade kampanjen för medborgerliga rättigheter i samband med stadens 400-årsjubileum.
Två av de som deltog i protesten i juni 1964 var J.T. Johnson och Al Lingo som för två år sedan berättade för USA:s radiostation NPR om att den var en del av medborgarrättsrörelsen och att händelsen kan ha varit det som gjorde att USA:s Civil Rights Act, som ger afroamerikaner samma juridiska rättigheter som vita slutligen blev verklighet. Lagen hade hindrats i över 80 dagar genom så kallad filibustrande, men dagen efter bassängprotesten och Brocks syraattack, röstades Civil Rights Act igenom i senaten.
– Det hade inte hänt tidigare i det här landet, att en man häller syra på folk i en simbassäng. Jag är inte så säker på att Civil Rights Act hade gått igenom om det inte hade skett en [det som hände] i St. Augustine. Det var en milstolpe. Vi var unga och vi kände att vi hade åstadkommit något – och det hade vi, sade J.T Johnson till NPR i samband med 50-årsdagen av händelsen och Civil Rights Act för två år sedan.
Afroamerikaner exkluderades
I sin bok Contested Waters: A Social History of Swimming Pools in America beskriver Jeff Wiltse om hur kampen om medborgerliga rättigheter utspelades i och kring bassängerna i USA i lika hög grad som kampen mot segregerade skolor, eller till och med mer. Kommunala simbassänger i USA ändrades radikalt under några årtionden i första hälften av 1900-talet. Runt sekelskiftet hade de flesta kommunala bassängerna i norra USA funnits i arbetarklassområden och dessa användes av såväl svarta som vita från arbetarklassen. Däremot var bassängerna inte blandade vad gäller klass eller kön. Men mellan 1920-1940 kom förändringar i det amerikanska samhället att innebära att vita började dela bassäng över klass- och könsgränserna, samtidigt som afroamerikaner exkluderades från bassängerna. Wiltse skriver: ”Rassegregering lyckades inte för att svarta amerikaner gav sitt samtycke, utan för att vita simmare ståndaktigt attackerade svarta simmare som gick ner i bassänger som hade öronmärkts åt vita och därför att offentliga institutioner – polisen och domstolarna – upprätthöll majoritetens fördomar snarare än minoritetens rättigheter.”
Även då bassänger och stora utomhusbadanläggningar inte officiellt segregerade afroamerikaner gjorde de det i praktiken, genom våld som Wiltse beskriver, eller genom att exempelvis kräva att svarta amerikaner vid ingångar till baden skulle visa upp hälsointyg, något som inte krävdes av vita. Svarta som ändå försökte bada vid dessa bassänger utsattes inte bara för våld av vita badande – utan att poliser på plats ingrep – utan ställdes ofta sedan inför rätta och dömdes för anstiftan till upplopp. Med åren skulle svarta medborgarrättsgrupper som NAACP driva rättsfall mot de många bassänganläggningar som diskriminerade och segregerade afroamerikaner enligt doktrinen ”separata-men-jämlika”.
Paralleller till McKinney, Texas
Bassängens symboliska sprängkraft kom åter i fokus vid en av de uppmärksammade händelserna i USA förra året. Via sociala medier hade ett poolparty utannonserats vid en bassäng i McKinney i Texas. När en grupp svarta tonåringar anslöt sig slutade det i rasistiska verbala attacker från boende i området och att en tonårig flicka i bikini, Dajerria Becton, slängdes ner på marken i handfängsel av en vit polis som sedan drog vapen mot flickans bekanta som protesterade mot polisens agerande. Händelsen filmades och spreds snabbt på sociala medier. Tidningen Slates politiska reporter Jamelle Bouie skrev om händelsen och drog paralleller till den historiska kampen om bassängerna i USA, kampen mellan rassegregering och medborgerliga rättigheter. Bouie skriver: ”Varje del av den här händelsen – från placeringen av en privat bassäng i en övervägande vit förort till de arga grannarna och slutligen våld – präglas av denna spända historia av ras och simning. Oavsett om de inser det eller ej spelade varje person – från ungarna till de boende till polisen – en gammal roll i en ännu äldre berättelse om ilska och konfrontation.”
Mot bakgrund av de kamper om mänskliga rättigheter som utspelat sig i och kring bassängerna i USA vägde insatsen tungt på flera sätt för Simone Manuel.
– Det betyder mycket, särskilt med tanke på det som pågår i världen i dag, frågor som rör polisbrutalitet. Den här segern för förhoppningsvis med sig hopp och förändring för några av de frågor som pågår just nu, sade hon vid en presskonferens efter medaljen och förklarade att hon just för att hon är så medveten om hur ovanligt det är med en svart simmare i toppen var tvungen att tänka bort den historiska och politiska aspekten av hennes medverkan och kamp om guldmedaljen.
– Det är något jag bär med mig. Jag vill inspirera andra, men jag skulle vilja att jag en dag inte längre är ”Simone den svarta simmaren”, sade hon.
