Två av de snabbaste friidrottarna i Paralympics är Yunidis Castillo och Omara Durand från Kuba. Båda springer distanserna 100, 200 och 400 meter, men i olika klasser: Castillo har amputerat en arm och Durand har en synnedsättning, men de har gått på samma skola, tränat ihop, har flera medaljer från tidigare Paralympics och hoppas få stå överst på pallen på nytt i Rio. Och redan på torsdagen slog Durand paralympiskt rekord i sitt försöksheat på 100 meter och Castillo vann silver i längdhopp.
På torsdagen började Yunidis Castillo sin tävling under Paralympics i Rio med längdhopp. Då ställdes hon bland annat mot guldmedaljören från förra årets friidrotts-VM i Doha, Qatar, Carlee Beattie från Australien, som också har världsrekordet i längdhopp med 5,75 meter. En annan av konkurrenterna om guldet var Anna Grimaldi från Nya Zeeland som tog brons i VM, själv kom Castillo till Rio med ett VM-silver som hon hoppades kunna byta till ett guld i gårdagens tävling. Hon tävlar i T46-klassen för personer med en armamputering, antingen under eller ovanför armbågen. Det såg ut som att hon skulle få sitt guld men efter en spännande avslutning blev det till slut ytterligare ett silver för Castillo. Anna Grimaldi knep guldet efter sitt sjätte och sista hopp, på 5,62 meter, en förbättring av hennes personbästa med 21 centimeter, och tre centimeter längre än Castillos hopp.
Men Yunidis Castillos tävlan har bara börjat. På söndag springer hon hundra meter, i mitten av nästa vecka är det dags för 400 meter och på fredag om en vecka springer hon sin sista distans på 200 meter. Under förra årets VM i Doha sprang hon hem silver i 400 meter – detta trots att hon inte långt innan tävlingen hade fött sitt första barn. Nu återstår det att se om hon lyckats få tillbaka samma fart som tidigare – ett av hennes smeknamn är Drottningen av fart.
Omara Durand och hennes ledsagare.
Kuba har en delegation om 24 idrottare på plats under Paralympics i Rio och landets fanbärare under invigningen var en annan framgångsrik friidrottare Omara Durand som tävlar i klassen T12 för personer med synnedsättning i distanserna 100, 200 och 400 meter. Durand tävlar i sitt tredje Paralympics och vann guld i 100 och 400 meter i London i klassen T13 som är den lättaste klassen av synnedsättning. Nu i Rio tävlar hon i T12, som är en klass med större synnedsättning, de som har störst synnedsättning tävlar i T11. Omara Durand har grå starr sedan födseln, kongenital katarakt, och det har sedan orsakat andra nedsättningar som förvärras med tiden. Hon berättar i en kortfilm Road to Rio av Team Agitos att hon började träna som sjuåring. Senare gick hon i samma skola som Yunidis Castillo och de tränade tillsammans långt innan de började tävla i landslaget.
Redan paralympiskt rekord
Hon hoppas nu upprepa bragden från VM förra året och ta trippelguld i alla tre distanserna.
– Min främsta målsättning är att vara fullt fokuserad på att göra mitt bästa på banan. Och naturligtvis, är min största dröm att nå den paralympiska pallen igen, säger hon och fortsätter:
– Jag ser verkligen fram mot att Paralympics ska börja och jag är säker på att det kommer att vara ett underbart skådespel.
Och redan i kvalet i 100 meter på torsdagen visade hon sin form: Hon slog paralympiskt rekord när hon sprang på 11.58 sekunder i sitt försöksheat.
Yunidis Castillo förlorade sin ena arm när hon var tio år i en bussolycka som inträffade när hon var på väg till en judotävling och hon svävade under flera dagar mellan liv och död. Hon var tvungen att sluta med judo och har berättat om att det var svårt att plötsligt förlora sin högerarm, hon var tidigare högerhänt men hennes mamma började redan på sjukhuset lära henne att använda vänsterhanden för att skriva.
– Jag har lärt mig att värdera mig själv och acceptera mig som jag är. Att ha en funktionsnedsättning betyder inte att du ska sluta göra det du gillar.
Hon började träna friidrott i stället för judo och har alltså redan haft en lång och mycket lyckad karriär och förutom Paralympics i London tävlade hon också i Peking 2008 där hon vann två medaljer, hon tävlade också i Aten 2004.
– Folk uppskattar mig för den jag är och för det jag har uppnått.
– Paralympics kommer att bli underbart. Jag har varit i Brasilien många gånger och det känns som hemma för mig, och jag tror verkligen jag kan nå stora framgångar i Rio, säger hon.
