”Pornografin är redan skambelagd och tabu som den är. Kanske är det därför den blir så krånglig att tala om”, skriver Carina Ohlsson (S), som tillsammans med andra medverkande i den senaste tidens debatt om kommersiell porr kallats både prussiluska och moralist. Men enligt Ohlsson måste det gå att tala öppet om pornografin, vad som är skadligt och inte, om sexuell frigörelse ska bli ett faktum.
Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR, är livsviktigt. Det handlar om rätten till vård och omsorg på lika villkor, men också som rätten till sin egen kropp och till sin egen sexualitet. Rätten att fatta sina egna beslut, att vara fri och kunna utvecklas som människa innefattar den egna lusten och positiv sexuell hälsa.
Sexualitet och sexualdrift är något högst individuellt och varierar lika mycket mellan individer som mellan grupperna män och kvinnor. Men seglivade föreställningar om att sexualitet och sexualdrift skulle vara könsbetingat påverkar värderingar och attityder runt sex. Att som kvinna vara sexuellt frigjord och ta för sig sexuellt, är ofta förenat med både skam, skuld och fördömande. S-kvinnor har därför efterfrågat en sexuell revolution, en frigörelse av en positiv sexualitet oberoende av sexuell läggning eller kön.
De senaste veckornas debatter har ifrågasatt om inte det är motsägelsefullt av oss att tala om sexuell frigörelse och samtidigt ta debatten mot porrindustrin. Det S-kvinnor med många fler har lyft är behovet att begränsa spridningen av den pornografi som är skadlig och olaglig. I repliker har vi, fått höra att vi är både moralister, prussiluskor, att vi är fördömande och att vi försöker lägga oss i folks privatliv och sexliv.
Kritiken var helt väntad, likväl är den fullkomligt absurd. För debatten om porrindustrin handlar överhuvudtaget inte om vuxna människors sexliv. Den handlar inte heller om det är rätt eller fel att titta på porr. Det handlar inte om censur, eller om porr ska förbjudas eller inte. Vi vill varken begränsa människors sexuella frihet eller lust.
Det står inte heller i kontrast till kvinnors sexuella frigörelse. Pornografi är nästan alltid skapat för män, av män, på mäns villkor. En överväldigande majoritet är kvinnodiskriminerande eller rent av kvinnofientlig. Att den typen av porr får fortsätta spridas fritt är inte frigörande, det begränsar kvinnor frihet och lust.
Det finns många som tittar på porr. Många gillar porr. Detta är inget moraliserande eller skambeläggande. Pornografin är redan skambelagd och tabu som den är. Kanske är det därför den blir så krånglig att tala om. Kanske är det därför vi slår ifrån oss hela frågan, när vi istället öppet borde kunna tala om pornografin, lägga korten på bordet och se vad som är skadligt och inte. Vi måste se den för vad det är och kunna ställa krav. Sex ska vara lustfyllt och positivt, inte skambelagt och skadligt!
Men så ser det ut i dag. Forskare på området har oerhört svårt att ens hitta sökningar som inte innehåller inslag av så kallad avhumanisering, förnedring eller fysiskt våld. En vanlig Google-sökning leder ofta till någon form av övergrepp. Det är vad som möter våra barn på internet, dagligen. Det första mötet sker oftast i skolan. Medelåldern är 11 år.
Det påverkar deras syn på sex och sexualitet. Det påverkar vad de tror är normalt och inte, vad de tror att de måste ställa upp på, eller vad de borde tycka om. Ungas beteendemönster förändras utifrån värderingar som inte alls rimmar med vår syn på sex, på samtycke, respekt och jämlikhet.
Därför behövs en haverikommission. Vad vuxna människor föredrar sexuellt har inte med detta att göra. Ett undantag, det goda exemplet, har inte heller med detta att göra. Det handlar om de kriminella handlingarna, de skeva idealen, det direkt skadliga. Det är ett samhällsproblem och det måste bemötas. Det är svårt att förstå varför någon vill motsäga sig att utreda detta.
Regeringen initierade nyligen en ny befolkningsstudie om sexualitet. Det är välkommet – SRHR måste bli en del av den allmänna folkhälsan. Hur den kommersiella pornografin påverkar, och skadar, vår sexualitet bör också vara en naturlig del av den utredningen.
Det finns saker att göra. Det finns tekniska lösningar. Det finns lagar som måste tillämpas bättre och det möjligheter att utveckla fler. Lagstiftningen måste helt enkelt hänga med den tekniska utvecklingen.
Och vi måste prata om det! Ju mindre vi pratar om en positiv sexualitet, ju mer tillåter vi barn och ungas verklighet att istället formas av vad de möter på internet, av det tabubelagda och det dolda. Vi måste arbeta förebyggande, ta debatten i alla sammanhang, öka kunskapen. Vi behöver bryta de tabun som finns, bryta dåliga mönster och skeva ideal, stärka både killars och tjejers sexualitet på lika villkor och bejaka positiv sexuell hälsa och lust.
