Efter studierna väljer många jurister att ta en notarietjänst. Tjänsten innebär att du får olika placeringar där du blir betygsatt efter varje. Vitsorden är sedan avgörande för en fortsatt karriär.

Alina Andersson arbetade som notarie på förvaltningsrätten. Det var hennes första jobb efter sin examen.

Vid tredje placeringen kände hon redan från början obehag inför sin handledare. Hon hade hört ryktesvägen att mannen hade trakasserat andra kvinnliga notarier.

– Jag kände med en gång att han var väldigt dominant och otrevlig. Han ville få mig ur balans, säger Alina Andersson.

När det var dags för halvtidsbedömning så frågade Alina Andersson vad ett av kriterierna innebar. Hennes handledare drog i samtalet en parallell till att titta på porrfilm. Alina Andersson blev helt paff och visste inte vad hon skulle säga.

– Såhär höll han på hela tiden och försökte bryta ned mig psykiskt. Det är väldigt obehagligt när man är i beroendeställning och han har makten att bestämma min fortsatta karriär.

Fick avgöra slutbetyget

Alina Andersson anmälde honom för sexuella trakasserier. När hon sedan skulle få sina vitsord från handledaren så skrev han att hon visade på dåligt omdöme, och drog ner hennes betyg till under medelnotarien.

På de andra placeringarna fick Alina Andersson bättre betyg. Hon fick höra att hennes arbetsinsats var som medelnotarien och stundtals över.

Slutbetyget skulle sedan, enligt reglerna, skrivas av handledaren på den sista placeringen.
Alina Andersson hade vid det laget försökt föra en facklig process kring sin anmälan om sexuella trakasserier och ville försäkra sig om att handledaren från den tredje placeringen inte skulle dra ner slutbetyget. Hon talades vid med lagmannen Gudrun Antemar.

– Hon lovade då att hans betyg inte skulle beaktas och att ingen annan än den sista handledaren skulle vara med och skriva slutbetyget.

Den här gången spelade Alina Andersson in samtalet för att försäkra sig om att inga missförstånd hade skett. Men löftet, som finns på en ljudfil Feministiskt perspektiv tagit del av, infriades inte. Handledaren satte trots Gudrun Antemars löfte slutbetyget i samråd med personer på förvaltningsrätten som inte skulle få yttra sig.

I slutändan blev det betyget från handledaren som utsatt Alina Andersson för sexuella trakasserier som blev avgörande. När Alina Andersson avslutade sin tjänst gick hon därifrån med dåliga vitsord.

Anmälan lades ner

Facket valde att inte driva ärendet vidare. De uppgav att de inte kunde använda sig av inspelningen – och därmed föll Alina Anderssons bevisning.

Men Alina Andersson fick hjälp av Byrån för lika rättigheter.

– Vi valde att driva ärendet eftersom det fanns substans i ärendet och dessutom bevisning. Fall med sexuella trakasserier är i sig inte ovanligt, men det som är speciellt är att det i detta fall fanns bevisning, säger Majid Saliba som företrädde Alina Andersson på Byrån för olika rättigheter.

– Det här fallet visar att det finns brister i lagstiftningen. Alina Andersson var stark nog att driva det här fallet, många väljer att inte göra det. Ändå fick hon inte upprättelse. Vad sänder det för signaler? säger Majid Saliba.

Tillsammans med Majid Saliba JO-anmälde Alina Andersson händelsen.
Det skulle visa sig bli ännu en återvändsgränd.
Anmälan handlades av chefsjustitieombudsmannen Elisabeth Fura. I vanliga fall hade anmälan utretts av en annan ombudsman, men plötsligt skulle ärendet handläggas av Fura. Varför vet inte Alina Andersson.

Elisabet Fura kommenterar händelsen som att den ordinarie justitieombudsmannen hade utgjort en intressekonflikt.

– En intressekonflikt kan vara många olika saker, men det är grundläggande att man ska vara opartisk och behandla lika fall lika, säger hon.

Alina Andersson hade svårt att förstå var konflikten låg, speciellt då hon insåg att Elisabet Fura och Gudrun Antemar också borde innebära en intressekonflikt, då de ingår i samma sociala nätverk.

– Att vi ingår i samma nätverk bedömde jag inte utgöra jäv, kommenterar Elisabet Fura händelsen.

Senare upptäckte Alina Andersson dessutom att ärendet inte funnits med i myndighetens utskick till medier, trots att nyhetsbyrån Siren har en stående begäran av alla anmälningar – oavsett om de läggs ned eller inte.

Inget förtroende kvar

Hela processen har fått Alina Andersson att tappa tron på rättsväsendet.

– Jag känner mig väldigt liten och trampad på. Det känns som att man inte har någonstans att vända sig som jurist om man råkar illa ut i arbetslivet.

Alina Andersson tycker att händelsen har fått alldeles för stora proportioner. Det som började med att hon påtalade en händelse har lett till att hon kanske aldrig kommer att kunna få det yrket hon är utbildad till.

– Jag tycker att alla ska vara lika mycket värda och att man ska påtala sådana här omständigheter. Men så är det inte inom domstolsväsendet.

Gudrun Antemar och Förvaltningsrätten i Stockholm väljer att inte kommentera händelsen och hänvisar till att JO-anmälan lagts ner. Facket kommenterar inte ärendet då det är ett förhandlingsärende och inte har gått till domstol.

Alina Andersson heter egentligen något annat.