På sociala medier har kampanjen anklagats för att vara rasistisk. Men själva menar de att de vill visa att det är ett aktivt val att vara busschaufför. Feministiskt perspektiv har intervjuat Tobias Hübinette, docent i interkulturell pedagogik, för att undersöka om arbetsmarknaden verkligen är så frivillig som Skånetrafiken vill hävda.
”Vi har en kampanj i Lund som väckt många reaktioner. Syftet med kampanjen var att visa människan vid ratten i våra bussar. Det finns många spännande människor med olika bakgrunder och olika kulturer som arbetar hos oss. Oavsett bakgrund vill vi visa att bussförarna i kampanjen har gjort ett aktivt val att köra buss för oss.”
Det skriver Skånetrafiken på sin Facebooksida, efter att företaget fått massiv kritik för sin senaste reklamkampanj som skyltar med busschaufförer som har hög utbildning, eller har arbetat med andra arbeten. Ett exempel är bilden på Layth Al-Haydar där det står ”En av våra bussförare är arkitekt”. Kritiker hävdar att Skånetrafikens kampanj legitimerar strukturell rasism och diskriminering. Bland annat skriver Teysir Subhi, frilanskommunikatör och lärarstudent i en debattartikel på SVT opinion:
”Vissa har ställt frågan varför det är fel att lyfta fram att en busschaufför även är utbildad arkitekt och hävdar att det handlar om ett klassförakt då de anser att kritiken mot kampanjen polariserar kvalificerade arbeten mot icke kvalificerade. Denna kritik mot kritiken hävdar jag underminerar essensen i det problematiska, nämligen att många rasifierade busschaufförer med akademisk utbildning kör buss för att de inte får något kvalificerat arbete som motsvarar deras utbildningskompetens.”
Men själva hävdar Skånetrafiken att de har gjort kampanjen för att höja yrkets status och visa att busschaufför, det vill man bli som ett aktivt val.
– Syftet med kampanjen är att mänskliggöra bussförarna där alla har sin historia och bakgrund och nu valt att köra buss för oss, vilket vi är väldigt glada för. Kampanjen har skapat många känslor och vissa har tagit illa vid sig vilket inte var vår mening alls, utan vi ville vara välkomnande och visa bredden bland våra bussförare, säger Joakim Agartsson chef för affär och marknad på Skånetrafiken, i ett pressmeddelande.
– Det är ju utan tvivel en som det heter statistiskt säkerställd sanning att en närmast overkligt hög andel av både Skånetrafikens och landets övriga bussförare liksom spårvagns- och tunnelbaneförarna i Göteborg och Stockholm har utländsk bakgrund och framför allt utomeuropeisk bakgrund, säger Tobias Hübinette, docent i interkulturell pedagogik.
– Utrikes födda är exempelvis hela 2,6 gånger överrepresenterade som förare inom kollektivtrafiken och utgör i dag närmare 40 procent av samtliga bussförare i landet. Så visst är det helt klart så att det finns en utpräglad så kallad mångfald bland Skånetrafikens anställda.
”Oavsett bakgrund vill vi visa att bussförarna i kampanjen har gjort ett aktivt val att köra buss för oss. Ett exempel är bussföraren som började arbeta som arkitekt när han kom till Sverige men valde att sluta med det och bli bussförare istället”, skriver Skånetrafiken.
Håller du med om bilden, att de flesta överkvalificerade arbetare gör ett aktivt val att arbeta där de gör?
– Det är väl en sak att ”skylta med” den utpräglade mångfalden bland Skånetrafikens anställda om nu det enligt företaget skulle ha ett egenvärde i sig att göra det, fortsätter Hübinette. Problemet med kampanjen handlar just om att Skånetrafiken väljer att lyfta fram att många av deras anställda är högutbildade och därmed överkvalificerade på ett sätt som kan tolkas som att detta skulle vara något positivt. Och naturligtvis är det väl i för sig positivt att invånare med utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund innehar ett arbete överhuvudtaget mot bakgrund av den skyhöga och närmast astronomiska arbetslöshet som råder inom gruppen i dagens Sverige och inte minst just i Skåne.
– Faktum är att skillnaden i att ha ett jobb eller ej rakt mellan inrikes och utrikes födda är som allra störst i Sverige i hela den industrialiserade världen. Vidare är Sverige utöver denna skillnad det andra i-landet efter Grekland där överutbildningsproblematiken är som allra störst bland utrikes födda samtidigt som kompetensförsörjningsproblematiken paradoxalt nog är som allra allvarligast just i Sverige i hela i-världen. I praktiken innebär detta att risken att inte ha ett jobb överhuvudtaget eller att inneha ett arbete som en är överkvalificerad för är som allra störst i Sverige efter Grekland för en utrikes född invånare och framför allt för invånare med utomeuropeisk bakgrund samtidigt som bristen på kvalificerad och högutbildad arbetskraft just nu är som allra mest akut i Sverige i i-världen.
Svenska dagbladet har intervjuat Layth Al-Haydar, bussföraren som också är arkitekt, som säger att han trivs mycket bra med sitt jobb. Men han säger också till tidningen att han helst hade velat fortsätta sin yrkesbana som inredningsarkitekt.
– Det var min dröm. Jag kämpade hårt med den utbildningen. Yrket passade mig jättebra. Men man kan inte få allt. Jag är glad för det jag har, säger han till Svenska dagbladet.
Han fortsätter: ”Min familj var kvar i hemlandet. Jag behövde jobba ihop pengar för att de skulle ta sig därifrån. Det gick inte att satsa på en utbildning då”
