Både bu och bä för feministiskt ABC, fast mest bä från Feministiskt perspektivs recensent Camilla Carnmo. Hon hyllar illustrationerna och kallar formgivningen är en karamell i smutsig pastell, och lär sig saker, men invänder också mot delar av det våghalsiga projektet att låta 29 kvinnor från A till Ö representera svensk feministisk historia.
Det skulle vara lätt att såga den här boken. Det skulle också vara lätt att hylla den. Projektet är lika enkelt som svårt. Våghalsigt! 29 kvinnor från A till Ö ska representera svensk feministisk historia. Det GÅR ju inte! Däremot funkar det om en i stället ser den som en coffeetablebok, eller som ett vettigt alternativ till de där hemska citatböckerna – fast i stället för äckelgulliga barncitat eller carpe floskel – så har den här boken ett innehåll! Ett bra innehåll. Tycker jag såklart. Som feminist.
Jag blir glad över att att Moa Hoff och Lisa Mattisson har ansträngt sig för att hitta kvinnor bortom de mest kända. Men ofrånkomligen blir samlingen spretig. Kvinnorna kommer från olika samhälls– och yrkesområden och olika århundraden. En tydligare röd tråd hade varit fint. Eller kanske göra en serie och rikta in sig på olika områden, litteratur, politik, affärsliv, uppfinningar, musik och så vidare? (Jo jag vet, förlagsekonomi och sådant är en realitet att ta hänsyn till.)
En ABC–bok alltså. Om feminism. Eller snarare om svenska föregångare om en ska vara lite petig. Titeln Feminismens ABC är faktiskt missvisande. En kan kalla den boken feministiskt ABC eftersom det är en feministisk handling att lyfta fram kvinnor. Och det gör Lisa Mattisson och Moa Hoff. Och jag lär mig saker. Får vetskap om för mig nya kvinnor för mig som Sofia Gumaelius (1840 –1915) som drog igång reklambranschen i Sverige och nästan bara anställde kvinnor i sitt annonsimperium. Piraten och sedermera företagaren Ingela Gatenhielm (1692 – 1729). Sedan har vi kändisar som Astrid Lindgren och Robyn och Grupp 8.
Jag undrar lite över målgruppen. Först tänker jag att den är perfekt för min 10–åriga dotter. Sedan kommer meningar som ”Hon är det manliga geniets urmoder” (om Lena Nyman) och här fattar inte ens jag som vuxen vad som menas. Så klart är det svårt (våghalsigt) att i bara ett par tre meningar beskriva en livsgärning och texterna växlar mellan att vara svepande och detaljerade.
Boken är oerhört fin. Moa Hoff är en skicklig och formsäker illustratör. Hennes porträtt är känsliga, tydliga och uttrycksfulla med en glad grafisk tvist. Formgivningen är en karamell i smutsig pastell. Skitsnyggt helt enkelt! Gillar en att läsa utgivningsdetaljer – och det gör jag – får en veta att boken är satt med typsnitt ritade av kvinnor. Och en länk till www.typequality.com där en hittar fler typsnitt som kvinnor skapat. En oerhört bra detalj!
Så sammanfattningsvis blir det B som i Både Bu och Bä till Feminismens ABC. Men mest B som Bä.