Biståndsminister Isabella Lövin, ordförande för den Internationella dialogen för freds- och statsbyggande, var värd tillsammans med Östtimors vice finansminister Helder Lopes för toppmötet i tisdags där ett 40-tal länder och organisationer enades om Stockholmsdeklarationen.

Deklarationen uppmanar till förstärkt arbete på alla nivåer för att förebygga konflikter och skapa förutsättningar för en varaktig fred.

På mötet deltog bland andra FN:s vice generalsekreterare Jan Eliasson, chef för FN:s flyktingkommissariat Filippo Grandi samt ministrar och regeringsföreträdare från en rad länder som Somalia, Liberia, Östtimor, Storbritannien, Belgien och Tyskland.

Ingår i de globala målen

På presskonferensen inför toppmötet beskrev biståndsminister Isabella Lövin en värld som genomgår en humanitär kris av historiska mått. Över 125 miljoner människor är i behov av katastrofhjälp. Över 60 miljoner människor är på flykt till följd av konflikter och förföljelse. Hälften av dem är barn. Även om Europa den senaste tiden har upplevt en kraftig ökning av antalet asylsökande är det fortfarande de fattiga länderna som tar emot mer än åtta av tio av världens flyktingar, konstaterade ministern.

– Internationella dialogen för freds- och statsbyggande är unik och det enda forum i sitt slag, där FN och Världsbanken ingår, för att bemöta de växande utmaningarna som mänskligheten står inför.

Biståndsminister Lövin underströk att ”världen inte har råd med fler krig”, och nämnde vidare att deklarationen på grund av läget i världen prioriterar långsiktigt konfliktförebyggande och mer budgetbistånd som ska leda till långsiktig utveckling i de konfliktdrabbade regionerna. Åtgärderna ska inkludera civilsamhällets organisationer och inte enbart staterna.

”Revolutionerande”

Stockholmsdeklarationen beskrivs som revolutionerande av de inblandade och ingår i åtgärderna för att implementera de globala målen i FN:s Agenda 2030 för att uppnå hållbara och stabila samhällen.

– Vi måste arbeta konfliktförebyggande, det är en del av FN:s stadgar, sade FN:s vice generalsekreterare Jan Eliasson.

Vidare sade Eliasson uppmuntrande att det trots allt finns potential för vår värld att gå i rätt riktning. Han menade att kvinnor inte ska anses vara offer i krig och konflikter utan betraktas som aktörer som skapar förtroende i sina samhällen.

– Vi kan! Kvinnor och unga ska mobiliseras inom fredsprocessen, vi måste arbeta med dem, inte behandla kvinnor som objekt i processen, utan som subjekt. Vi kan aldrig ge upp, det är ovärdigt att ge upp, sade Eliasson.

Huvudpunkten i Stockholmsdeklarationen handlar om konfliktförebyggande i syfte att åstadkomma en långsiktigt hållbar fred. Deklarationen lyfter långsiktigt arbete i stället för kortsiktiga akuta lösningar.

Enligt Jan Eliasson omfattar Stockholmsdeklarationen ett holistiskt och horisontellt synsätt i arbetet för varaktig fred och konfliktförebyggande.

– Vi måste arbeta på ett nytt sätt; för att förvandla konflikter behöver vi kulturella förändringar.

Flyktingars utsatthet

Chefen för FN:s flyktingkommissariat Filippo Grandi hyllade också deklarationen för att vara inkluderande.

– Kvinnors deltagande är övervägande viktigt.

Grandi nämnde att kvinnor på flykt är mer utsatta för risker, trafficking och smugglares våld. Han uppmanade europeiska regeringar att prioritera familjeåterförening:

– I Istanbul talade jag med kvinnor som ensamma kämpade med sina barn och som blev utnyttjade. De hade två val, antingen stanna kvar och ge efter eller ta båtarna för att återförenas med sina män.

I dag dröjer det 17 år för flyktingar att komma ur sin flyktingsituation. Det innebär att en femåring på flykt hinner bli 22 år gammal, sade Grandi och betonade att massiva investeringar i utbildning för flyktingar är avgörande för framtiden, något som ingår i Stockholmsdeklarationen.

Sylvie Ndongmo, ordförande IKFF Kamerun, kritiserar deklarationen.

Brister i deklarationen

Representanter från Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihets (IKFF) kontor i DR Kongo, Nigeria och Kamerun var på plats vid mötet. Sylvie Ndongmo, ordförande för IKFF Kamerun, var positiv till deklarationen men saknade åtgärder mot vapenhandel.

– Vilka säljer vapen till dessa konfliktdrabbade länder? När konflikter bryter ut gör tillgången till vapen att våldet eskalerar.

Kvinnorättsaktivisten Sylvie Ndongmo bevittnar en ökad spridning av vapen i Kamerun och undrar varifrån de kommer. Hon anser att flödet måste stoppas omedelbart om man vill uppnå varaktig fred i regionen som nu hotas av beväpnade extremistgrupper som Boko Haram.

– Om Stockholmsdeklarationen ska bli mer än ord, är det uppenbart att den måste åtföljas av resurser. Är ledarna redo att omprioritera, undrade hon.

Detta bekräftar IKFF i Sverige, i ett pressmeddelande om fördelar och brister med Stockholmsdeklarationen.

– En stor brist i deklarationen är att den inte innehåller någon referens till nedrustning, vapenkontroll och/eller minskad vapenspridning, trots att FN:s nya globala mål för hållbar utveckling berör detta. Vapenspridning är en våldsförstärkande faktor och vapentillgång kan bidra till att en konflikt blir väpnad. Vapen bidrar direkt och indirekt till utövandet av våld, exempelvis våldtäkter i krig. Nedrustning och att stoppa spridning av vapen är en central förutsättning för att bygga fred och säkerhet.

IKFF hade velat se löften i deklarationen om ändrade ekonomiska prioriteringar, betonar Elin Liss, kommunikationsansvarig.

– Stater som vill bidra till konfliktförebyggande och hållbart fredsbyggande måste våga adressera det faktum att militära investeringar i dag är enormt mycket större än investeringar i förebyggande med civila medel. Det gäller inte minst kvinnorättsorganisationers arbete som ofta sker på lokal nivå och fokuserar på fredlig konflikthantering och rättvisa.