Nyligen bjöd Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster in till konferensen ”Solidacities” i Europeiska parlamentet i Bryssel. På plats fanns omkring 100 politiker, aktivister och representanter från organisationer som varit aktiva i mottagandet av människor på flykt runtom i Europa för att samtala om sina roller och vad som har hänt när de har valt att gå emot de politiska direktiven.

Fokus låg främst på hur aktörer har arbetat på lokal nivå samt hur ett lokalt samarbete eventuellt kan verka för ett humanitärt mottagande i ett Europa vars murar ständigt blir högre. Solidacities startade på initiativ av spanska vänsterpartiet Podemos som bjöd in resten av Europeiska enade vänstern, där bland annat svenska Vänsterpartiet är med. Malin Björk, europaparlamentariker för Vänsterpartiet säger till Feministiskt perspektiv att det är ett unikt möte i EU med så många aktörer från civila sektorn och lokalpolitiker har samlats för att dela sina erfarenheter och lokala kunskaper för framtida utbyte och samarbete.

– Jag tror att Sverige i dag drar lärdom av hur samarbetet kan se ut mellan ansvariga myndigheter och vanliga människors solidaritet och engagemang. Det ska vi bygga vidare och det gör vi bland annat genom denna konferens. När den nationella politiken havererar måste vi tillsammans stiga fram på lokal nivå och där behöver vi stärka samarbetet med frivilliga krafter. Där kan konkret skillnad göras och kanske kan politiken förändras underifrån, säger Malin Björk (V).

Initiativ att sprida

I konferensen deltog humanitära organisationer, bland annat Läkare utan gränser och Läkare i världen som delade sina erfarenheter av arbetet i Europa och presenterade statistik om vård och vilken typ av behov människor på flykt har. Marie Elisabeth Ingres, huvudansvarig för Läkare utan gränsers arbete i Grekland, säger likt Malin Björk att det är första gången hon ser en så stor samling aktörer som jobbar på lokal nivå och hon hoppas på att det är starten på ett långsiktigt arbete för att främja människors rättigheter.

– Jag hoppas att borgmästare som är här kan implementera en annan typ av mottagande, ett värdigt mottagande. Politiker behöver se behoven som människor har. Vi har sett mindre initiativ i grekiska och franska städer som gör stor skillnad för människor på flykt och om sådana initiativ kan spridas underlättar det för människor att komma in i Europa och integreras, säger hon.

Efter organisationernas redovisningar och uppmaningar om förändring följde presentationer från borgmästare från olika europeiska städer som berättade om hur de har arbetat för en human flyktingpolitik. Många berättar om ett samarbete från engagerade medborgare och lokalpolitiker som arbetat för ett positivt mottagande. Från Sverige var borgarråd Ann-Margarethe Livh (V) på plats för att berätta om hur civila krafter organiserades under sensommaren och hösten 2015.

Så mycket att bidra med

På konferensen talade även aktivister och asylsökande, en av dem Rand Abou Fakher som sökt asyl i Belgien.

– Jag känner att jag inte kan påverka eller hjälpa varken min familj eller mina medmänniskor. Jag var aktiv under en lång tid men nu känner jag att jag inte kan göra så mycket. Jag är här i dag för att jag berörts av arrangörernas engagemang och hoppas att Europa att förstår hur mycket vi kan bidra med, berättar hon.

Hon flydde från Syrien och var mycket aktiv i solidaritetsarbetet när hon kom till Europa men likt många vittnesmål från aktivister har även hon blivit för trött och tar nu en paus.

– Min känsla är att det inte spelar någon roll vad vi säger. Jag har inte mycket makt, jag har inte ens ett id-kort, men jag hoppas att de där inne kan göra något, säger Rand Abou Fakher.