Eva är elva år och har två pappor, eller hade. En av dem, Christian dog en plötslig död och i samband med det fråntogs den andra pappan Giose, genom att varken vara biologisk eller juridisk far, möjligheten att ta hand om Eva som placerades hos släktingar.

Under en skolutflykt blir Eva, som mobbas av sina klasskamrater, ifråntagen sin dagbok medan glåporden haglar – en situation som kulminerar med att hon knuffar en klasskamrat framför ett tunnelbanetåg. När hon inser vad som har hänt flyr hon från platsen fast besluten att leta upp sin pappa Giose, som i sin tur har tagit sin tillflykt upp i de italienska bergen Apenninerna.

Efter att ha tvingats leva frånskilda under tre år försöker de trevande lära känna varandra på nytt. Eva en allvarlig, intellektuell och modig tjej – med en malande ångest efter olyckshändelsen – och Giose en före detta musiker som försöker komma på fötter både ekonomiskt och mentalt för att ha en chans att återigen få vara den pappa han var under Evas första åtta år i livet.

Medryckande karaktärer

Eva hittar honom i det rustika huset hon minns från sina tidiga barndomsår. Där kan de dock inte stanna utan Giose ser sig tvingad att ta med Eva tillbaka till Milano. Men Eva, som målmedvetet har siktat in sig på att återförenas med sin pappa Giose sedan dagen hon skildes från honom gör i alla fall resan längre än nödvändigt.

Kärleken men också förtroendet mellan dem båda finns kvar, vilket Eva visar genom att ta med sin pappa för att köpa bindor efter att hon under den omtumlande resan får sin första menstruation. I alla fall är det så Giose tolkar situationen.

Romanen är snabbläst och historien tillräckligt medryckande för att sträckläsning ska vara oundviklig, framför allt tack vare karaktärsporträtten. Hos Eva, Christian och Giose ryms något sympatiskt mänskligt, mångfacetterat och inte minst bräckligt. Men Eva, bokens egentliga huvudperson, hamnar som synd är i skymundan när utläggningarna kring Gioses och Christians personliga livsberättelser och relation vecklas upp. Samtidigt är det också en respektfullt och vackert skildrad kärleks- och relationshistoria mot bakgrund av en kallsinnig och oförstående omgivning.

Den avslutande delen beskriver det samkönade parets starka längtan efter att bli föräldrar och vad det innebär att välja att skaffa barn genom surrogatmödraskap. Vi får följa hur paret resonerar sig fram till det definitiva beslutet inklusive allt från praktiska detaljer till etiska dilemman. De reser till Armenien, där de via en förmedlingsbyrå, hittar en kvinna som är beredd att bära deras framtida barn.

Inlägg i samtidsdebatten

Boken ger oss ett normbrytande familjeporträtt helt utan pekpinnar och moraliserande kommentarer. Men att Eva har kommit till genom surrogatmödraskap skaver. Det faktum att paret betalar en kvinna för att hon i gengäld ska låna ut sin kropp som redskap (och dessutom till något så fysiskt krävande som en graviditet) berörs en aning lättvindigt. Däremot snuddar författaren vid tvivel kring förmedlingarnas roll, trovärdighet och pengarna som styr.

Melania G. Mazzucco är en prisbelönt italiensk författare som har skrivit elva böcker, varav tre nu har givits ut på svenska, förutom Du är som du är även Limbo och Vita. I en intervju publicerad på Italienaren.com säger hon att det ”i Italien fortfarande finns problem att acceptera samboförhållanden mellan heterosexuella, och det är självfallet än svårare för de som är gay… Jag tycker att detta inte beror på italienarna, folket är mycket mer öppna och ’progressiva’ än sina politiker… för den största delen bland dem, är detta inte längre något tabu. Det finns miljoner av regnbågsfamiljer som har ”kommit ut”. Samtidigt beskriver hon det som att ”diskrimineringen blir svårare och svårare”.

Mot bakgrund av detta känns boken inte längre bara som lättläst underhållande distraktion – ur positiv bemärkelse – utan även som ett viktigt inlägg i den italienska samtidsdebatten.