Jessica Jones är en badass brud. När vi möter henne har hon precis slagit sig in på banan som privatdetektiv efter en misslyckad karriär som superhjälte. Hon bor i ett skabbigt hyreshus någonstans på Manhattan. Det är Marvels New York vi befinner oss i, en stad i ständig skymning med sopor överallt. Mest handlar jobben om att förfölja personer vars partners tror de är otrogna. Det kräver inte så mycket av henne.

Jessica Jones är skitsmart men hon är även skitstark. Hon kan lyfta en bil. Hon är en av de ”begåvade”, något hon måste hålla hemligt. Hon använder bara sin styrka när ingen ser, eller när hon behöver spöa upp någon. Det händer rätt ofta. Jessica Jones har också grava alkoholproblem. Hon dricker whisky som mineralvatten. Det är inte så konstigt egentligen, hon bär på ett trauma.

Den första säsongen av tv-serien kom i november 2015, och för en tid sedan avslöjades det att en andra säsong är planerad. Glädjande för oss som älskar serier som handlar om överlevarhjältar med rött läppstift, skinnbrallor och PTSD. Hon är kanske den coolaste i Marvel-universumet, samtidigt är hon misslyckad som faktiskt superhjälte. Det var inte riktigt hennes grej, förklarar hon vid ett tillfälle med sitt sedvanliga stone face.

En vanlig man

Jones litar inte på någon, förutom hennes bästa vän Trish Walker, som har en populär radioshow. Trish känner till allt om henne, de växte upp tillsammans efter att Jessicas familj hade gått bort i en bilolycka. Hon känner till allt om hennes trauman. Men Jones vägrar identifiera sig med det, vägrar vara ett offer, vägrar till och med erkänna sin PTSD. Hon rabblar namnen på sin barndoms gator när hon får flashbacks.

Men så dyker mannen i hennes mardrömmar upp på riktigt. Killgrave, han som manipulerat henne, våldtagit henne, fått henne att döda. Han är också ”begåvad”. När han ger ett verbalt kommando måste personen lyda. Även om han säger åt dem att gå och hänga sig. En gång i tiden bestämde han sig för att Jones skulle vara hans ”flickvän”. Hon blev hans gisslan, tvingad att le, manipulerad att vara vid hans sida, att gilla det. Nästan. Samtidigt som hennes inre långsamt dog.

När serien börjar så tror hon fortfarande att Killgrave är borta, att han har dött i en olycka. Men han dyker upp igen och är fast besluten att få tillbaka henne. Han får henne att närma sig honom på de mest bisarra sätt. Genom att skicka kunder hennes väg lurar han henne att komma till honom. Han vill att hon ska ”vilja vara med honom”. På riktigt. Samtidigt hotar han hennes närstående. Han får hennes granne att förfölja henne och ta foton av henne. När hon upptäcker det inser hon att hon måste göra det själv för att rädda grannen. Hon tvingas börja skicka bilder på sig själv till honom varje dag. Hon måste spela med i hans övervakning av henne.

Men hela tiden är hon fast besluten att fånga honom, så att han kan ställas inför rätta för sina brott. Någon som visar sig lättare sagt än gjort.

Det tragiska är att Killgrave hela tiden hävdar att Jones älskade honom under deras ”tid tillsammans”. Att hon inte alls var tvingad. Att hon ville ha sex med honom. Det var en lycklig period, menar han. Hon vill bara inte erkänna det. Det är svårt att säga om han säger så för att skada henne, eller om han verkligen tror det. På något plan verkar det vara hans vridna uppfattning om vad som hände.

Det är obehagligt likt de män, vanliga män i vår värld, som misshandlar och våldtar sina kvinnliga partners, som verkar tro att det är så kärlek ser ut. Oförmögna att förstå att förhållandet bygger på våld, hot om våld, rädsla och manipulation. De har inga specialkrafter. Men de lyckas ändå terrorisera sina partners och deras anhöriga på så utstuderade sätt så att de nästan framstår som övernaturliga.

En vanlig man

Ett tag ser det ut som att Jones ska ge upp. Fler och fler personer faller offer för Killgrave, när han tvingar dem att döda sig själva, för att hon går emot honom.

Han köper huset som hon växte upp i och inreder det som en kopia av hennes barndomshem. När hon sedan infinner sig för att bo med honom, för att stoppa det eskalerande våldet runt henne, som han är upphov till, blir han arg för att hon inte är tacksam.

Till slut inser hon att hon måste döda honom.

Samtidigt inser hon att hon har blivit immun mot hans kommandon. Hon behöver inte lyda honom längre. Han kan inte bestämma över henne.

När hon till slut lyckas döda Killgrave så går det så snabbt. Man hänger nästan inte med som tittare. Hennes förmåga att stå emot hans order gör honom svag. Hon vrider nacken av honom, bokstavligen. Och så ligger han bara där, borta är monstret. Han är bara en vanlig man.