– Med tillskottet som Amanda Zahui B står för så har vi adresserat vårt behov framför korgen för inte bara den här säsongen utan för lagets framtid.

– Amanda är en exceptionell talang och med sina 198 centimeter har hon offensiv skicklighet som är unik för en spelare i hennes storlek. Hon kommer omedelbart att göra vårt lag mer dynamiskt i det offensiva spelet samtidigt som hennes defensiva förmåga kompletterar vårt försvar, säger han på lagets hemsida.

När det blev klart i onsdags att hon flyttar från Dallas till New York har hon gratulerats på sociala medier som Twitter och välkomnats av fans i New York, liksom folk i Dallas har beklagat att hon lämnar laget.

För ett år sedan blev hon draftad på andraplats i WNBA och blev därmed historisk. Ingen svensk basketspelare har varit i närheten av att bli draftad så tidigt. Amanda Zahui hade innan dess spelat basket för University of Minnesota men hoppade av i förtid för att i stället satsa på en proffskarriär. Hennes längd, men också hennes mångsidighet har framhållits som några av hennes stora kvalitéer. Hon har tidigare spelat för bland annat Polisen basket och Telge basket.

Amanda Zahui B är uppvuxen i Dalen i Stockholm och började spela basket som tioåring. I en artikel på The Players Tribune skriver hon själv om hur det var att börja spela. Hennes föräldrar hade uppmuntrat henne att hitta en sport och hennes mamma hade kontaktat ett skollag och frågat om de hade plats för en lång tioåring. Det hade dem och Amanda Zahui B kom till träningen, tyckte det var svårt med övningarna och göra lay-ups. Men efter den dagen var hon fast och började träna så fort hon kom åt. Teknik, fotarbete, passningsspel och skottövningar. Och så vidare. Det betalade sig fort. Bara tre år senare fick hon spela i landslaget. Därefter följde alltså college-basket i Minnesota i USA en plats hon beskriver som ett andra hem, och där hon läste afro-amerikansk historia som huvudämne på universitetet. Som afro-svensk – hennes pappa är från Elfenbenskusten – var det få som gissade att hon inte var därifrån.

Men den första tiden var ändå svår då hon fick sitta på avbytarbänken. ”Jag hatar det. Det är på planen som all min passion kommer fram. Jag är en väldigt reserverad person annars. Om du tar bort spelet från mig tar du också ifrån mig en del av mitt sätt att uttrycka mig. Jag förlorade lite av mig själv”, skriver hon. Men det gav henne samtidigt en möjlighet att komma in i det mer fysiska och snabba spel som gäller i USA. I dag är hon tolv år och drömmen har vuxit: ”Men jag vill fortfarande vara bäst. Inte bara bäst i WNBA. Inte bara bäst i Europa. Jag vill bli bästa i hela världen.” avslutar hon sin text.