Den iranska regimens utrikesminister Mohammad Javad Zarif var på besök i Sverige i veckan. Exil-iranier och syrier protesterade och uttryckte oro för att mänskliga rättigheter i Iran och regimens inblandning i inbördeskriget i Syrien hamnar i skuggan när ekonomiska förbindelser och vinster prioriteras.
På onsdagen den första juni besökte Mohammad Javad Zarif, den iranska regimens utrikesminister, Sverige. Zarif fick träffa statsminister Stefan Löfven och utrikesminister Margot Wallström och förhandlade om utökade ekonomiska förbindelser med närings- och innovationsminister Mikael Damberg samt EU- och handelsminister Ann Linde. Zarif visade intresse för utökat affärsmässigt samarbete kring fordonsindustri, gruvnäring, grön teknik och informationsteknologi.
Under sommaren öppnar Business Sweden ett kontor i Teheran för att stötta svenska bolag på marknader där det finns stor potential, enligt handelssekreterare Magnus Almén som talade med Affärsliv.
I dag exporterar Sverige för 2,5 miljarder till Iran. Enligt Business Sweden kan exporten till Iran eventuellt öka till 10-15 miljarder kronor.
Protester mot besöket
Svensk-iranier, olika oppositionella grupper och även syriska oppositionella anordnade protester mot Zarifs besök i Stockholm. De visade bilder med exempel grova brott mot mänskliga rättigheter i Iran och menade att Sverige inte får legitimera regimen i Iran genom förbättrade relationer. Många befarar att mänskliga rättigheter i Iran ska hamna i skuggan när ekonomiska förbindelser prioriteras.
Samtidigt som Sverige välkomnar Zarif har den iranska regimen bara under maj 2016 verkställt minst 60 dödsdomar och mellan 2005 och 2015 avrättades 73 minderåriga, enligt de oppositionella grupperna. De har bland annat krävt att Sveriges regering talar om mänskliga rättigheter med den iranska delegationen och villkorar affärsrelationer med ett omedelbart stopp för avrättningar, tortyr och arresteringar, frigivning av alla politiska fångar och stopp för förföljelse av kvinnor samt etniska och religiösa minoriteter.
Under den korta presskonferensen avfärdade Zarif uppgifterna om pågående brott mot mänskliga rättigheter i Iran helt.
Flera aktuella fall
UD:s egen rapport om mänskliga rättigheter i Iran är inte uppdaterad utan går tillbaka till förhållandena 2011.
Flera aktuella fall har uppmärksammats av Amnesty Interantional och FN:
17 gruvarbetare som protesterade mot massuppsägningar straffades med piskning, böter och fängelse i nordvästra Iran i förra veckan. Arbetsgivaren polisanmälde arbetarna, som anklagades för skadegörelse och för att ha stört arbetet. Domstolen dömde varje gruvarbetare som deltagit i protesten till höga böter och mellan 50 och 150 piskrapp, vilket genomfördes offentligt. Att arbetare som protesterar för sina rättigheter straffas på det brutala viset med syfte att förnedra och tysta, har förekommit allt oftare under den senaste tiden. Detta i takt med ökad självorganisering bland arbetare för bättre villkor, enligt arbetsrättsgrupper. I Iran är det förbjudet att strejka eller bilda oberoende fackliga organisationer. Flera fackliga aktivister är fängslade. Just nu hungerstrejkar sju politiska fångar, bland dem arbetare och journalister, rapporterar människorättsgrupper via Human Rights News Agency (HRANA).
Trots FN:s fördömande och internationella protester sitter barnrättsaktivisten Said Shirzad, som arbetade ideellt för gatubarns rättigheter i Teheran, fängslad i två år. Han har överklagat domen men fortfarande inte fått besked om någon ny rättegång. Och ett aktuellt exempel när det gäller fängslade kvinnor handlar om Per Albin-pristagaren, juristen och aktivisten Narges Mohammadi som nyligen fått en ny dom på 16 år i fängelse. Mohammadi lider av kronisk sjukdom och har behov av specialvård. Enligt uppgifter från HRANA sitter 25 kvinnor i iranska fängelser av politiska skäl. Några av dessa kvinnor har fängslats på grund av sin religionstillhörighet, de är bahaier.
Anna Lindenfors, generalsekreterare för Amnesty Internationals svenska sektionen, skrev inför Zarifs besök i en artikel i Aftonbladet att:
”Situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran är lika allvarlig som den var innan sanktionerna hävdes. Iran är ett land där myndigheterna kraftigt inskränker yttrandefriheten och griper och fängslar journalister, människorättsförsvarare, fackligt aktiva och andra oliktänkande på vaga grunder. Tortyr och andra former av misshandel av fångar är vanligt. Människor utsätts för grymma bestraffningar, som berövande av synen, stympning och spöstraff. I vissa fall sker bestraffningen offentligt. Kvinnor och medlemmar av etniska och religiösa minoriteter utsätts för omfattande diskriminering, både i lagstiftningen och i praktiken.”
