Hbtq-aktivister samlades under söndagen på olika håll i Istanbul i protest mot turkiska myndigheters beslut att förbjuda den fjortonde upplagan av Istanbul Pride. Polisuppbådet var dock massivt, ett 20-tal aktivister greps, andra som försökte samla ihop sig i grupper för att läsa upp uttalanden till stöd för hbtq-rättigheter visiterades, förhördes samt attackerades med tårgas och gummikulor. Bland dem fanns RFSL:s styrelseledamot Cihan Arikan.
För andra året i rad har Istanbul Pride, som tidigare genomförts årligen sedan 2003, förhindrats från att genomföras. Det var i protest mot de turkiska myndigheternas beslut att förbjuda årets manifestation som aktivister samlades på söndagen på olika håll i staden, men i närheten av paradgatan Istiklal Avenue, för att läsa upp budskap till stöd för hbtq-rättigheter.
Istanbuls borgmästare motiverade beslutet om att förbjuda Pride med hot från ultra-nationalistiska grupper, men det enda våld som aktivister vittnat om har polisen stått för. Transparaden som skulle ha ägt rum den 19 juni stoppades med tårgas och gummikulor. I fredags meddelade Istanbuls pridekommitté att hbtq+-paraden, den fjortonde i ordningen, som skulle ha hållits söndagen den 26 juni måste ställas in.
Foto: Cihan Arikan
Det var inte bara prideparaden som förbjöds, utan polisen satte stopp även för alla försök att visa stöd för hbtq-rättigheter. Cihan Arikan, förbundsstyrelseledamot i RFSL, var på plats och tillhör de som hade planerat att läsa upp ett meddelande till stöd för hbtq-rättigheter, i protest mot förbudet, men hade inte en chans. Poliser, både uniformerade och civila, fanns överallt, och kontrollerade id-handlingar på alla som de misstänkte tillhöra hbqt-grupperna på grund av normbrytande kläder, regnbågsfärger och dylikt.
– De kollade i väskor, frågade varför vi var på plats och om vi var ”för lgbt” och arresterade folk ganska slumpmässigt. Klockan 17, när alla var på plats för att läsa upp pressmeddelanden, attackerade de med tårgas och plastkulor, tömde kaféer som låg på samma gata och sprang efter folk när de började ta sig därifrån.
Efteråt släpptes aktivisterna och den internationella kommittén. Cihan Arikan beskriver situationen som mycket stressande, men samtidigt ett bevis för statens rädsla för hbtq-personers frihet och kärlek.
– Vi kunde inte gå i paraden men alla var överallt, gick upp och ner längs gatorna och var synliga som ”normalt”.
I traditionella medier märktes inte mycket av vad som pågick, utan det är via sociala medier som aktivisterna har kunnat vittna om vad som hänt och göra sina röster hörda. Att det var så många poliser på plats i full stridsmundering, och hur mycket planering och förberedelser som ligger bakom insatsen, är något Cihan Arikan funderat över.
– Jag tror att det visar att de är superrädda och fyllda av hat och det finns ingen plattform att lyfta upp frågor om mänskliga rättigheter, så länge det handlar inte om att stödja statens hatfyllda, konservativa och omänskliga regim, säger han.
Foto: Cihan Arikan
Inte heller den internationella kommitté som fanns på plats för att observera prideveckan i Istanbul kunde läsa upp sitt pressmeddelande som planerat, men letade upp en säker plats där EU-parlamentarikern Terri Reintke kunde genomföra uppläsningen.
Reintke framhöll bland annat att förbudet var ett misslyckat försök att tysta hbtq-aktivisternas röster: ”Misslyckat för att stoltheten över vår existens växer för varje förtryck. Vi äger stolt alla förolämpningar de slänger mot oss för att skada oss. Vi utvidgar våra begränsade utrymmen med solidaritet. Vi leder en revolution på varje gata vi går, varje arbetsdag, i varje hus, varje kärlek och varje kärleksakt. Vi dödas och föds på nytt i Istanbul, Ankara, Izmir, Antep, Diyarbakir, Mexico, Bangladesh, och Orlando. Vi kommer alltid att existera, utropa vår existens och alltid vara stolta över att vi finns.”
Nedan, uttalandet i sin helhet:
The reason why we are reading this press statement today is because the 14th Istanbul LGBTI+ Pride March has been banned.
Pride Marches are among the biggest, multi-voiced, and mass demonstrations that this country has witnessed. In our marches, we stand up to this dark time that is our share in world history, with our love and desire. We hold those who seize our labor accountable, we take our destiny into our hands, we dream our own future. We defend peace instead of war, courage instead of fear, and all who are oppressed. We show that a different world, sexuality, body, and life is possible. Those who banned our march used “society’s sensitivities” as an excuse. But what’s being guarded is not society’s but the government’s sensitivities. Society is none other than us. What’s being banned is our attempt to voice our longing to exist as proud people of this world, our demands, peace, justice, and equality. Banning our march is an unsuccessful attempt to silence our voices.
Unsuccessful because the pride of our existence grows with every oppression. We proudly own all the insults they throw at us to hurt us. We are expanding our limited spaces with solidarity. We are leading a revolution on every street we walk, on every work day, every house, every love and every act of lovemaking. We are killed and reborn in Istanbul, Ankara, Izmir, Antep, Diyarbakir, Mexico, Bangladesh, and Orlando. We will always exist, shout out our existence, and always be proud of our existence.
We are not marching today but we just started marching [forwards]. The sound of our slogans is in our ears, the colors of the rainbow are with us, the scent of freedom is in our noses. We are on this path to demand more than tolerance and permits. We are continually strengthening our resistance everywhere to demand that our personal, political, and social rights are guaranteed; that sexual orientation and gender identity are included in the constitution; and that the reality of the LGBTI+ movement as a political participant is recognized.
We are dispersing, we are stronger, bigger, and louder. They are right to be afraid of us because we are uniting, growing, and marching.
Manifestationer till stöd för hbtq-rättigheter i solidaritet med Istanbuls aktivister hölls bland annat i London…
…och Stockholm
Foto: Nadia Zabehi
