I dag fredag den 22 juli avslutas den internationella konferensen om hiv/aids, International AIDS Conference, i Durban, Sydafrika. Konferensen är den 21:a i ordningen, och den hålls för andra gången i Durban. Förra gången var år 2000 och då talade Nelson Mandela till de 12 000 deltagarna. I år deltog 20 000 personer, och ryktet konferensen har som den främsta mötesplatsen för alla som jobbar med frågor som rör hiv/aids står sig. Konferenserna brukar samla både forskare, aktivister, politiker och andra beslutsfattare från stora delar av världen och innehåller ett brett program, förkonferenser på olika teman, utställningsområden och platser för nätverkande.
Arrangörerna kunde i år konstatera att de 16 år som gått sedan konferensen senast hölls i Durban inneburit en del steg framåt på hiv/aids-området. UNAIDS, FN:s organ för frågor som rör hiv/aids, uppskattar bland annat att den utökade tillgången till behandling av hiv-infektioner har lett till att cirka 4,2 miljoner liv räddades mellan 2002 och 2012, och dessutom bidrog behandlingarna till att det skett en minskning med 58 procent när det gäller nya hiv-infektioner. Det finns alltså en hel del framgångar att fira – men mycket återstår. Mer än 60 procent av de som lever med hiv saknar effektiv behandling, och marginaliserade grupper är överrepresenterade bland dem som inte får behandling. Dessutom förekommer i stora delar av världen kränkningar av de mänskliga rättigheterna för människor som lever med hiv, bland annat i form av olika varianter av kriminalisering, vilket förhindrar effektiv hiv-prevention. Flera grupper benämndes som riskpopulationer och som borde bli föremål för ett ökat fokus i det hiv-preventiva arbetet: ”kvinnor och flickor, män som har sex med män, transpersoner, sexarbetare, unga människor, och människor som använder droger och andra marginaliserade grupper fortsätter att underprioriteras”, skriver Världsaidskonferensen.
Maria Sundin och Alexandra Rodriguez från IRGT i Mexiko.
Transpersoners rättigheter
Årets konferenstema var ”Access Equity Rights Now”, och arrangörerna tryckte på vikten av att öka fokus på de grupper som alltför ofta utesluts i hiv-preventionen, och inte har fått ta del av den positiva utvecklingen i lika hög utsträckning som andra. Man uppmanade i sin målbeskrivning för konferensen alla inblandade aktörer att enas i sitt arbete och arbeta mot alla former av orättvisor som orsakas av våld och exkludering av människor på grund av deras ”kön, klass, ras/etnicitet, nationalitet, ålder, geografiska position, sexuella läggning och hiv-status”. Man uppmanade också stater att förändra alla lagar som inskränker människors mänskliga rättigheter och omöjliggör för alla att delta och leva som jämlikar.
Från Sverige finns flera aktivister på plats i Durban. En av dem är Maria Sundin, tidigare bland annat styrelseledamot för RFSL och ordförande för Transgender Europe. I Durban representerar hon IRGT, The International Reference Group for Transgender Women/A Global Network of Trans Women, och gladdes särskilt åt att konferensen i år för första gången hade en förkonferens med fokus på transpersoners rättigheter. Förkonferensens tema var ”No More Lip Service - Trans access, equity, and rights now!”. För andra gången, första gången var under den förra konferensen i Melbourne, Australien, 2014, fanns också en nätverkszon särskilt för transpersoner, organiserad av IRGT. Bland annat kunde intresserade där få tag på informationsmaterial om transpersoners utsatthet och brister i preventionen och tillgången till behandling.
– Förkonferensen handlade i stor utsträckning om att transpersoner ofta är en osynlig grupp i det globala arbetet mot hiv. Vi diskuterade vikten av tillgång till prevention och ART, antiretroviral behandling, och Prep, pre-expositionsprofylax, för transpersoner, men det var också mycket fokus på marginalisering och stigmatisering av transpersoner och hur detta försvårar det hiv-preventiva arbetet, säger Maria Sundin.
Maria Sundin, Adam Smiley TGEU, Daniyar Orsekov, Indigo (Kirgizistan), Michelle Ross, Cliniq), Aedan Wolton, Cliniq.
Fokus på mänskliga rättigheter
Förkonferensen var populär. Från början planerades för 300 deltagare, men arrangörerna gjorde till slut plats för 375. Många av deltagarna kunde vara där tack vare stipendier, berättar Maria Sundin.
– Det var mycket fokus på mänskliga rättigheter på transförkonferensen, och vi hade bland annat ett panelsamtal om revisionen av ICD-10, Världshälsoorganisationens diagnosmanual, som bland annat innehåller ett mycket kritiserat avsnitt där transidentiteter klassas som psykiska sjukdomar. Det är en av de mest uppmärksammade frågorna i transrörelsen i dag och vi hade en bra panel med representanter från både TGEU, Transgender Europe, och GATE, Global Action for Trans Equality.
– Nu känner jag att transpersoner är en del av den globala diskursen kring hiv på riktigt. Det är ett av de viktigaste resultaten av IRGT:s arbete, säger Maria Sundin.
