Den 2 december var det 250 år sedan den svenska tryckfrihetsförordningen, världens äldsta, antogs av Sveriges riksdag. Yttrandefriheten är och har alltid varit en angelägen fråga som ständigt måste försvaras. De senaste åren har näthatet ökat lavinartat. Ingen annan yrkesgrupp utsätts för så mycket hot och hat som journalister, och kvinnor som arbetar som journalister är särskilt utsatta. Inte bara för att de granskar makten, utan också för att de är just kvinnor.

För att uppmärksamma 250-årsdagen bjöd därför Svenska Unescorådet, Medieinstitutet Fojo, utrikesdepartementet och Svenska institutet in ett tiotal framstående internationella journalister och skribenter, samtliga kvinnor, till Rosenbad. Syftet med seminariet var att lyfta fram de journalister och författare, världen över, som inte låter sig tystas.

Utrikesminister Margot Wallström inledde seminariet med att betona vikten av att kunna stärka fri, oberoende media och professionell journalistik på global nivå.

Det som gör hatet mot kvinnor i journalistiken så speciellt är att de oftast inte angrips enbart utifrån vad de rapporterar, utan också för att de är kvinnor som vågar göra sina röster hörda. Och angreppen är oftast vidrigt nedlåtande, oavsett om hoten kommer från regimer, främlingsfientliga och rasistiska organisationer, kriminella eller extrema religiösa grupper.

Utrikesministern menar att hoten och hatkampanjerna inte bara drabbar journalister. De är också ett slag mot den ansvarsutkrävande yttrandefriheten, mot jämställdheten och ytterst mot demokratin. Hon förklarade att politiken och samhället måste vara beredda att göra vad som krävs för att skydda människor genom att bättre tillämpa de lagar som redan finns, men även titta på vad mer som kan göras i dag. Däremot är det viktigt för politiken att hålla en viss distans så att inte yttrandefriheten inskränks.

– Det är dags för kvinnor att stå upp och ta kampen, sammanfattade hon sitt inledande tal och hon uppmanade även män att säga ifrån när kvinnor utsätts för hot i sitt jobb som journalister.

Sedan följde en rad starka vittnesmål om hot och hat som de inbjudna journalisterna utsatts för i olika delar av världen. Samtliga bekräftade tydligt bilden av de specifika, ofta sexualiserade hot som riktas mot just kvinnor: Miranda Patrucić (Bosnien Hercegovina), Jamela Alindogan, (Filippinerna), Jessikka Aro (Finland), Anita Sarkeesian (USA/Canada), Anna Gullberg (Sverige), Laura Castellanos (Mexico) Galina Timochenko (Ryssland/Lettland). Moderator var libanesiska nyhetsankaret Baria Alamuddin.

Dessa modiga kvinnor har alla valt att prata om hoten och var eniga om att de aldrig tänker låta sig tystas. Men också hur journalistyrket många gånger kan verka ensamt och helt och hållet inskränker ens liv 24 timmar om dygnet när kampanjer där de får sina porträttbilder photoshoppade i porrbilder, om smygfilmningar, uthängningar, hot mot familjemedlemmar och om inbrott i sina bostäder med inslag av sexuell förnedring. De berättade om kollegor, också kvinnor, som fängslats och dödats på grund av sitt yrke.

I detta internationella sammanhang blev det tydligt att liknande, sexistiska mekanismer finns över hela världen, men att förutsättningarna för att få hjälp och skydd från makthavare och myndigheter ser väldigt olika ut.

Det framkom också hur viktigt det är att arbetsgivare kan backa upp drabbade journalister och ge dem de stöd och skydd som de behöver för att kunna fortsätta sina uppdrag, trots hoten och haten. De såg ett stort behov av tätare internationell samverkan där kvinnor kan komma samman och stödja varandra i valet av journalistyrket.

Moderatorn Baria Alamuddin utmanade utrikesminister Margot Wallström och Sverige att, med sin långa tradition av yttrandefrihet, fortsätta ta en ledande roll i kampen för det fria ordet och låta seminariet bli ett årligen återkommande inslag i kampen för att stoppa hat och hot mot kvinnor i journalistiken.