När Freja Forslund inte går i skolan tränar hon gymnastik och nu under sommaren spelar hon teater. Hon är inte med i någon förening eller något politiskt parti. Hon har egentligen aldrig försökt gå emot normerna på skolan, men liksom flera andra gör hon det bara genom att vara den hon är. Och Freja Forslund är en av de som säger ifrån mot kränkningar. Som den gången när en äldre kille ropade till hennes klasskompis: ”Är du bög eller?”

Hon avbryter då och frågar: ”Vad får dig att tro det?”

Killen: ”Ja! Han är ju vidrig…”

Freja Forslund: ”Så om man är bög, är man vidrig då?”

Killen: ”Eh, jaa!”

Freja Forslund: ”Om du nu tycker det så är du en vidrig person inte han.”

Killen: ”Haha… Vad vet du om sånt? Du är ju typ 11 ju?!?”

Händelsen är ganska typisk enligt Freja Forslund. Lärare brukar också säga till när de hör sådant. Skolan har en värdegrund som tas upp då och då, enligt vilken en elev inte får kränkas för hens sexuella läggning. I extrema fall – till exempel när kränkningar upprepas – ringer de hem till eleven som kränkt och den som blivit kränkt.

Ändå är det mycket vanligt att bög används som skällsord, och Freja Forslund beskriver angreppen som ensidiga.

– Ingen går ju runt o skriker ”jävla hetero” direkt utan alltid ”jävla bög”. Inte för att man ska trycka ner en person som är hetero heller…

Få samtal förs

Freja Forslund är en lesbisk, korthårig tjej som inte gillar det som enligt stereotypa normer är ”tjejigt”. Och hon är öppen med det i skolan.

– En del tycker jag inte ska trycka upp det i folks ansikten. Men jag gör det för att personer i andra länder inte har möjligheten till det. Och jag har ju turen att inte behöva vara rädd för att bli straffad för det, så jag ”skyltar” ganska mycket med det i olika sammanhang.

Utöver tillsägelserna uppfattar hon inte att det finns några långsiktiga strategier för att förebygga kränkningar av hbtq-elever. Några samtal om varför det är fel att använda ord som bög på ett kränkande sätt förs inte.

– Nope. Inte mer än ”det är inte ok”, för alla få va som de är typ.

Freja Forslund har inte så många på skolan att prata med om sin situation och frustration. Hon har starkt stöd av sin familj och andra vuxna i sin närhet, särskilt en på teatern som hon kan prata med allt om. Det är genom dem, och andra lesbiska tjejer, som hon har fått kunskap om sina rättigheter.

Den som inte har samma stöd hemifrån kan hitta mycket information och stöd från andra hbtq-personer via internet, men Freja Forslund tycker ändå att skolan spelar en viktig roll. Eleverna tillbringar en stor del av sin tid i skolan, och ska enligt skollagen ha rätt att vara trygga där och kunna vara sig själva. På en skala från ett till fem skulle Freja Forslund ge sin skola en trea när det gäller att tillgodose hbtq-personers rättigheter. Bristerna handlar enligt hennes uppfattning i stor utsträckning om okunskap.

Heteronormativ undervisning

Därför är det först och främst sexualkunskapen som Freja Forslund skulle vilja förändra.

– Under sexualkunskapen ses ju allt från ett heterosexuellt perspektiv, liksom att sex är när en penis är i en vagina. Det nämns knappt att det finns personer som inte definierar sig som tjejer eller killar, och att sex kan vara så mycket annat än när en penis är i en vagina. Och till exempel att två tjejer kan ha sex med varandra.

Men även inom andra områden finns utrymme för förbättringar. I svenskaundervisningen talas det inte om några andra pronomen än han eller hon, och orättvisor mellan kvinnor och män diskuteras främst i historieundervisningen.

– Annars pratar vi väl om att alla ska ha lika värde och så, men inte så mycket mer vad jag uppfattar det som.

Vad tror du skulle hända om skolan i sexualundervisningen, samhällskunskapen och andra ämnen gick mer grundligt igenom de här frågorna?

– Då tror jag att hbtq-personer skulle förstå att det är normalt och att det inte är något fel. För det är det ju inte men om ingen pratar om det tror man ju att det är ”fel”.
Och att man är ensam om det.

Att Stockholms stad satsar på att höja skolornas kunskap om hbtq, genus och normkritik ser hon som positivt, men önskar att kunskapen skulle ingå i läroplanen och tillämpas överallt.

– Inte för att man ska ”behöva” lära ut saker som ska vara så självklara egentligen. Om samhället och folk i ens omgivning tar sitt ”ansvar” skulle ju inte det här behöva vara en del i läroplanen. Men eftersom vi är där vi är i dag i Sverige så är det ju en bra satsning.

Freja Forslund tror dock inte att alla skolor kommer att välja att ta del av kunskapen, så länge det är frivilligt.

– Om det finns skolor som gör de är det ju underbart. Men som jag sa så ska det vara en självklar grej, man ska inte behöva komma ut som till exempel bisexuell för ingen behöver ju komma ut som heterosexuell…

– Det är inget val man har gjort utan det är vem man är! Lika självklart som det är för mina kompisar som är hetero att de är hetero är det för mig att jag inte är det.