– Jag hoppas att satsningen når fram på riktigt, att all info inte bara ses som en klok temagrej, utan som något som kommer för att stanna, säger Ullias Berglund som går på gymnasiet i Tranås och är med i Nätverket för normkritiska skolgrupper (NNSG). Han och Jon Eliasson Xiao berättar om hur okunskap om hbtq-frågor, genus och rasism gör enskilda elever utsatta i skolan och om värdet av att kunna organisera sig för att åstadkomma förändring.
I två artiklar har Feministiskt perspektiv berättat om Stockholms stads satsning på att höja kunskapen om hbtq, genus och normkritik i förskolor och förskolor. Ullias Berglund ser skäl att vara optimistisk, även vad gäller det faktum att medverkan inte är obligatorisk.
– Förhoppningsvis sprider viljan att utbilda och certifiera sig till fler städer, fler skolor och fler företag. Det är bra att skolorna medverkar frivilligt, eftersom det är då man lyssnar, tänker, har tålamod och lär sig bäst, säger han.
Ökad kunskap, och därmed större förståelse för människors olikheter, skulle enligt Ullias Berglund göra livet enklare för normbrytande personer och kan påverka såväl människors hälsa som skolmiljön positivt.
– En lärare som får lära sig mer om exempelvis hbtq, kommer att kunna lyssna på hbtq-elevers erfarenheter och önskemål med mycket mer gehör än vad en ovetande lärare kan göra.
Praktiken är viktig
Samtidigt menar Ullias Berglund att det finns skäl att förhålla sig kritisk.
– Bara för att en person har utbildats vet hen troligtvis inte allt. Det är viktigt att personen själv, samt omgivningen, förstår att personen inte vet allt. Bara för att en skola är hbtq-certifierad i teorin behöver den inte vara det helt och hållet i praktiken.
Det var vid årsskiftet som Ullias Berglund gick med i Nätverket för normkritiska skolgrupper (NNSG), ett nätverk som arbetar med att stödja och stärka gymnasielever som vill organisera sig i frågor som rör hbtq-rättigheter, antirasism och genusfrågor.
NNSG syns mest på sociala medier och arrangerar nätverksträffar då och då.
På nätverksträffarna träffas eleverna och pratar om problem de har stött på. Där finns också projektledare som kan bistå med egen erfarenhet och som hjälper till i diskussionerna. Det kan också handla om att bistå med juridisk kunskap. Hittills har han hunnit vara med på en nätverksträff med övernattning.
– Vissa normer har verkligen satt sig och det är jättesvårt att ändra eller ens ifrågasätta. Nätverket har gett mig verktyg att lättare diskutera sådana här frågor och känna mig säker på mig själv.
– Vi träffas i nätverket och delar erfarenheter, umgås och peppar varandra. Det är en trygghet att veta att även fast jag är hemma och rent geografiskt långt borta från nätverket så finns NNSG där, säger han.
Normkritiska förhållningssätt
Under nätverksträffarna har eleverna pratat om hur ett normkritiskt förhållningssätt kan uttryckas i skolmiljön.
– Det är intressant att lyfta fram vilka som representeras i exempelvis konsten på skolan. Nätverket har gett oss verktyg att ifrågasätta på ett kreativt sätt. Exempelvis kan det ske genom att täcka över alla bilder som bara framhäver vita gubbar, för att uppmärksamma att dessa är överrepresenterade. På toaletterna planerar vi att sätta upp klistermärken med information om kön och förklara varför det är dåligt med könade toaletter.
De här idéerna finns det planer på att genomföra i höst, i samband med NNSG:s kampanj som kommer handla om att förbättra skolmiljön. Ullias Berglund berättar också att alla som är med i NNSG har möjlighet att under en vecka ”gästposta” på Instagram. Inläggen de gör går under hashtagen #tryggskola.
– Där skrev jag om hur jag startat en hbtq-grupp på skolan och vad jag såg och stötte på i min vardag. Det är stärkande att veta att jag inte är ensam och ett levande konto på sociala medier gör att nätverket känns nära.
Hetero- och tvåkönsnormativ skolmiljö
Enligt Ullias Berglunds erfarenhet är elever och lärare inte särskilt insatta i frågor om hbtq, genus och normkritik. Det pratas inte särskilt mycket om det på skolan. Det vanliga är att lärarna slentrianmässigt uttrycker sig heteronormativt och tvåkönsnormativt. Ullias Berglund berättar att han i lugn ton brukar säga till när det kommer upp problem och dilemman. Han bemöts med respekt från både lärare och elever, men får inte gehör för sina åsikter. I sådana lägen har nätverket verkat stöttande. Ullias Berglund önskar att lärarna blir bättre på att ta hbtq-frågor på allvar och att det egentligen bara handlar om att vara uppmärksam, tänka efter och lyssna bättre.
– Lärarna säger att det är bra att jag säger till när de uttrycker sig klumpigt, men nästa dag kan de göra exakt samma misstag igen. De verkar inte förstå varför det jag säger är så viktigt.
Jon Eliasson Xiao, som också är med i nätverket och går tredje året på ett gymnasium i Stockholm, önskar att alla lärare skulle gå en obligatorisk utbildning i postkolonial historia och hbtq-kompetens. Hen tycker att den stora förtjänsten med nätverket är att elever kan organisera sig och att det inte på samma sätt som förut ligger på den enskilt utsatta att åstadkomma förändring. Nu är det lättare att ta hjälp och stötta varandra, och den gemensamma kunskapen leder till trygghet.
– Ansvaret ligger inte lika mycket på eleverna när fler organiserar sig. På min skola har vi en ”People of colour-grupp” och är man fler så hjälps man åt att sprida kunskap också, säger Jon Eliasson Xiao.
Majoriteten bestämmer
Hen berättar om en händelse där en lärare visade en video på nätet som var transfob. När eleverna problematiserade kring det kunde läraren inte alls förstå kritiken utan slog i stället ifrån sig.
– Som det ser ut nu så tänker lärarna tyvärr fortfarande på vad majoriteten säger. Om frågor om hbtq lyfts så lyssnar lärarna och då kan det normkritiska perspektivet komma in, men det tråkiga är att om ingen elev tar upp frågorna så blir undervisningen normativ. Det hänger fortfarande för mycket på eleverna.
Som det ser ut i dag riktar sig NNSG enbart till elever. Lärare involveras inte i arbetet. Jon Eliasson Xiao tycker att det finns en poäng med att nätverket inte involverar lärare. Det skapar en trygghet och frizon som är viktig. Och i samband med den kampanj som planeras i höst kommer nätverket bjuda in till en elevledd konferens där politiker och lärare får komma och lyssna på olika åsikter som uttryckts i nätverket under de tre åren som NNSG varit aktivt.
– Då kommer förhoppningsvis lärare och politiker dit och lyssnar på de åsikter och erfarenheter nätverket har samlat in under åren. Det känns viktigt att sprida den informationen för att åstadkomma förståelse och bättre kunskap, säger Jon Eliasson Xiao.
Projektet är alltså inne på sitt sista år, men metoderna och nätverket finns kvar inom RFSL ungdoms ordinarie verksamhet, i begränsad form. Där finns också stöd för skolgrupper och aktivister som vill driva frågorna. Nätverket kommer också finnas kvar på sociala medier.
