I torsdags invigdes för första gången Stockholms feministiska filmfestival på biograf Zita. Efter ett brandtal framfört av en av festivalarrangörerna, samt invigningstal av Suzanne Osten, visades den Oscarsnominerade filmen Mustang, som går upp på de svenska biograferna i dag. Arazo Arif var där.
Mustang handlar om de fem systrarna Sonay, Selma, Ece, Nur och Lale. De bor i en vacker kuststad i norra Turkiet och har uppfostrats med stor frihet av sin mormor. Efter skolavslutningen badar de vid en strand med sina manliga skolkamrater. När deras våldsamma morbror Erol nås av den nyheten förändras livet för systrarna, och friheten de tidigare haft är som bortblåst. Erol flyttar in för att kontrollera dem.
Flickorna blir inlåsta i hemmet, de undervisas i hemkunskap och tränas för att bli goda hustrur. Deras liv begränsas av morbrorn, genom väggarna och fönstren. Men flickorna låter sig inte slås ned så lätt. I var och en av dem finns en stark drivkraft, de vill alla något mer än vad de ges tillgång till. Den yngsta systern Lale är särskilt drivande och upprorisk. När hon vill se en fotbollsmatch lyckas hon rymma med alla fyra systrar och ta sig till matchen. När deras glada ansikten fångas på tv slår mostern ut elen för att inte männen ska kunna se matchen och därmed upptäcka att flickorna har rymt.
Strategier för överlevnad
Filmen håller hög kvalitet. Skådespelarna gör enastående insatser som syskonskaran, men även morbrorn och mormoderns rollfigurer gestaltas med oerhörd övertygelse. Rent dramaturgiskt är det en skickligt utvecklad berättelse, något förutsägbar, men inte desto mindre gripande. Stundvis bjuder Mustang på högljudda skratt, då och då även snyftningar.
Det är samtidigt en lika stärkande som tragisk berättelse, i vilken det explicita våldet dock tonas ned. Vissa delar hade jag önskat veckla ut och veta mer om. Det centrala temat är systerskapet och den kvinnliga alliansen. De fem systrarnas önskan att själva kontrollera sina liv, kroppar och sin sexualitet. Hur kvinnor skapar och finner strategier för överlevnad under de svåraste av patriarkala förhållanden.
Bildspråket i Mustang är vackert, stundom sagolikt. Men jag ställer mig ibland frågande inför fotospråket. Då och då filmas flickornas rumpor och ben lite väl länge, och den estetiken förknippar jag med sexistiska bilder på unga tjejer à la American Apparel. Å andra sidan tänker jag, att det kanske är just den tanken regissören leker med. Men går det verkligen att göra det? För jag som betraktare känner mig tvingad att se på de unga kropparna med en sexualiserad manlig blick. Det är tråkigt, för i övrigt anser jag att Mustang är en definitivt sevärd film, som inte lämnar någon oberörd.
