Under tjugo år stod Berta Cáceres orädd och outtröttligt upp för lenca-folkets rätt till mark och till ett värdigt liv. Därmed utmanade hon den regionala ekonomiska eliten och de utländska investerare som ökade sin närvaro i Honduras, vilket gjorde henne till måltavla för ständiga dödshot och attentat.

Tillsammans med lenca-folket hade Berta Cáceres bland annat lyckats få internationella investerare såsom kinesiskt statsägda Sinohydro, världens största vattenkraftföretag, och Världsbanken att dra sig ur ett planerat vattenkraftsprojekt, Agua Zarca, i den för lenca-folket heliga Guacarque-floden i Rio Blanco. Men planerna på att bygga dammen fortskred och är numera lett av det honduranska företaget DESA med hjälp av internationellt kapital.

FN:s urfolksrapportör, Victoria Tauli-CorpuzTauli-Corpuz, besökte Honduras i november 2015 och Cáceres berättade då om morden och hoten som lenca-folket som protesterade mot dammbygget hade utstått.


”Det är mycket troligt att mordet är kopplat till hennes arbete med att försvara urfolket lencas mänskliga rättigheter”, sade Tauli-Corpuz i ett pressmeddelande i samband med mordet.

Margaret Sekaggya, tidigare FN-rapportör för människorättsförsvarare, har varnat för att honduranska myndigheter stämplar miljöaktivister som gerillamedlemmar, terrorister, politiska motståndare eller kriminella, vilket kan få farliga konsekvenser, skriver The Guardian.

Kritiserade militären

Berta Cáceres var även en framträdande talesperson för civilsamhället i samband med statskuppen 2009 mot den då sittande folkvalda presidenten Manuel Zelaya. I otaliga presskonferenser fördömde hon kuppen och vittnade om de brott mot mänskliga rättigheter som ständigt pågick. Trots hot och en påfallande hög militär närvaro på gatorna i huvudstaden Tegucigalpa jobbade hon och flera andra människorättsaktivister dygnet runt för att ge presskonferenser och skicka ut pressmeddelanden till omvärlden. De ville visa vad som faktiskt hände och ge en motbild till den som spreds via nationella och internationella medier.

Då var det inte många som skrev under på att det handlade om en statskupp, men i efterhand har det kommit ut att Hillary Clinton, som då var utrikesminister, och USA – som historiskt har haft och fortfarande har en hög militär närvaro i landet – i allra högsta grad hade ett finger med i spelet för att manövrera bort Zelaya och backa upp den regering som då tog makten.

Sedan dess har koncessionerna till multinationella företag för gruvdrift och dammbyggen ökat och en ny gruvlag antagits, vilket har ökat möjligheterna för internationella investerare. Samtidigt har konflikterna mellan staten, företagen och lokalbefolkningarna, som bor på de platser där projekten planeras att genomföras, ökat.

Enligt en rapport från det Centralamerikanska institutet Icefi uppkommer konflikterna kring frågor som rör miljöförstöring och brott mot mänskliga rättigheter liksom det faktum att en mycket liten del av de ofta lukrativa inkomsterna från gruvdriften och vattenkraften kommer lokalbefolkningen och staten till del.

Allvaret i och upptrappningen av konflikterna beror, enligt Icefi, framför allt på de svaga institutionernas oförmåga att hantera situationen och skydda människorna och deras rättigheter.

Roten till problemen beskrev Cáceres i en intervju i The Guardian förra året i samband med att hon mottog Goldmans miljöpris: ”Det handlar om flera hundra år av missförhållanden – en produkt av dominans. Det handlar om ett rasistiskt system som upprätthåller och reproducerar sig självt.” Hon påpekade också att den ”politiska, ekonomiska och sociala situationen i Honduras ständigt försvåras” med bland annat ”våldsamt förtryck och militarisering” som följd”.

Cáceres arv

Tre dagar efter mordet på miljöaktivisten och urfolksledaren Berta Cáceres påtalar COPINH –
urfolksorganisationen som hon var medgrundare till och ledare för fram till sin död – att den honduranska staten försöker smutskasta och diskreditera organisationen. I ett uttalande kräver COPINH att en extern, oberoende och opartisk instans utreder och bringar klarhet i vilka de verkliga förövarna bakom det politiska mordet är.

Både familjemedlemmar och talespersoner för människorättsorganisationer har uttryckt oro för att mordet kommer att bli ett i raden av anonyma brott som aldrig klaras upp i ett av världens farligaste länder.

Risken är att nyheten om mordet på Berta Cáceres som snabbt spreds internationellt går från att väcka bestörtning och avsky till att snart falla i glömska. Detta medan förtrycket mot folket fortgår och riskerar att trappas upp. Än så länge finns det inga tecken på att detta mord, liksom inte heller tidigare mord, kommer att påverka den framtida utvecklingen. Det finns inte mycket som tyder på att det ens kommer att klaras upp. Straffrihet är snarare regel än undantag i Honduras.

Men tänk om mordet på Berta Cáceres kan få världens beslutsfattare att på allvar stanna upp och lyssna till vad urfolkens försvar av mark och naturresurser faktiskt handlar om. Få dem att vilja fatta beslut och driva politik som är till gagn för folket, istället för att fortsätta driva politik som bygger på investeringar i storskaliga utvinningsprojekt, såsom gruvdrift och dammbyggen, i ”utvecklingens namn” och gynnar några få. Dessa projekt får förödande konsekvenser världen över, speciellt för de människor som inte lever i stater som klarar av, och inte ens tycks intresserade av, att skapa förutsättningar för att garantera grundläggande mänskliga rättigheter. Det har Berta Cáceres visat för världen.