Sedan fjolårets terrordåd har situationen förvärrats för Frankrikes muslimska kvinnor. I sommar skapades kontroverser då ett förbud mot burkinin – en heltäckande baddräkt för muslimska kvinnor – införts i flera städer och tidigare i år liknade jämställdhetsministern Laurence Rossignol slöjbärare med slavar. Feministiskt perspektiv ringde upp filmskaparen och sociala entreprenören Sarah Zouak för att prata om islamofobi och intersektionell feminism i Frankrike.
Fransk-marockanska Sarah Zouak är grundare av nättidningen och föreningen Lallab; namnet är en sammansättning av det arabiska ordet för kvinna och det franska för laboratorium. Hon ligger även bakom dokumentärserien Woman Sense Tour i vilken Zouak reser runt i fem muslimska länder – Marocko, Tunisien, Turkiet, Iran och Indonesien – under fem månaders tid och träffar 25 muslimska kvinnor som alla är ”change makers”. Filmen har därefter visats på flera håll i Frankrike med syftet att utmana negativa stereotyper och karikatyrer om muslimska kvinnor.
– Idén bakom projektet var att ändra narrativet för muslimska kvinnor, jag var så trött på bilden vi har av muslimska kvinnor, säger Sarah Zouak.
Hon berättar att det fanns tre anledningar till att hon drog igång projektet: hennes erfarenhet av att vara en ung, muslimsk, fransk-marockansk kvinna; medier som ständigt målar upp muslimska kvinnor som offer eller förtryckta samt handledaren för hennes avhandling i internationella relationer som sade till henne att hon måste välja mellan att vara muslim och feminist.
– Vid den här tidpunkten i mitt liv var jag så upprörd. I hela mitt liv har folk sagt till mig att jag måste välja mellan mina identiteter. Om jag vill vara en bra kvinna, en stark kvinna, måste jag lägga min tro och mitt ursprung åt sidan. Jag ville ändra den här berättelsen och återta min berättelse för jag har så mycket att säga, precis som andra muslimska kvinnor, men ingen vill höra på oss. Folk föredrar att höra på när andra människor pratar om oss än att låta oss berätta om våra egna erfarenheter. Jag var väldigt upprörd över de franska feministerna, över medierna, över politiker och alla runt omkring mig som har den här uppfattningen om muslimska kvinnor.
Vilka reaktioner har du fått efter att du startade Lallab?
– När vi startade Lallab hade vi många medier som pratade om oss eller dokumentären Woman Sense Tour och det är alltid underhållande att läsa vad de skriver om oss. När jag skickade en trailer i vilken en kvinna pratar om jämställdhet i Koranen, i den heliga boken, till en av de mest kända radiostationerna i Frankrike frågade de om de skulle kunna få se någonting annat för de inte var säkra på att ”folk kommer förstå att kvinnan är muslim då hon pratar så bra franska”. För dem är en muslimsk kvinna någon med en stark brytning.
Känner du att attityden till muslimska kvinnor har förändrats efter Paris-attackerna eller allt snack om burkinin?
– Studier visar att islamofobin i Frankrike ökar och att människor är rädda för muslimer på grund av attackerna. I medierna framställs muslimer enbart negativt vilket är förståeligt för mig med tanke på hur mycket hat politiker väller ur sig om muslimska kvinnor. Rasistiska kommentarer är så normaliserade nu och man kan se att det inte bara händer i Frankrike utan även i USA med Donald Trump.
Hur arbetar du för en mer intersektionell feminism?
– Varje gång du drar igång ett feministiskt projekt måste du verkligen tänka på alla kvinnor och inte bara kvinnor som arbetar eller kvinnor som är rika eller kvinnor med bra hälsa. Vi är inte bara kvinnor, vi tillhör en religion eller så gör vi inte det, vi har ursprung, vi har handikapp, vi har så många saker och vi måste ta hänsyn till allt det.
– Man måste tänka på allting, annars kommer man alltid exkludera kvinnor som man vill arbeta med och jag tror att det är det som ofta händer inom mainstreamfeminism. Vi exkluderar hela tiden svarta kvinnor, muslimska kvinnor, asiatiska kvinnor…
Hur skulle du säga att klimatet kring feminism är i Frankrike i dag?
– Jag tror att alla feministgrupper, inklusive de mest kända i Frankrike, har samma mål – jämställdhet mellan män och kvinnor – men vi går inte alla samma väg för att uppnå detta. Jag tror att det är bra att ha olika grupper, för vi är olika så det är viktigt att ha specifika grupper för svarta feminister, muslimska feminister, för övriga kvinnor men vi måste arbeta tillsammans och det är förfärligt när vi inte kan göra det på grund av så många bråk.
– Vi på Lallab håller inte med många av de större feministgrupperna som Osez le feminisme eller Femen för de ser alltid religion som ett hinder för kvinnors egenmakt och det är synd att tänka på det sättet. Självklart kan religion ibland vara ett hinder för vissa kvinnor men det är inte fallet för alla kvinnor. För många kvinnor är religion någonting väldigt starkt och betydelsefullt för deras egenmakt. Så det är riktigt dåligt att uttrycka sig på det sättet, med sådana stereotypa kommentarer. Med Lallab försöker vi bygga broar mellan feminister.
Vilka typer av frågor hoppas du kunna lösa genom socialt entreprenörskap?
– Jag tror att det är jätteviktigt att förändra bilden vi har av muslimska kvinnor och det kommer inte hända förrän vi börjar se individer först. När vi pratar om muslimska kvinnor är det som grupp, som en homogen grupp som tänker, tycker och vill samma sak, men vi är inte alla likadana.
