Raheb Alwany arbetar för den syriska fredsorganisationen Badael Foundation, stationerad i Turkiet. Organisationen arbetar för att stärka det lokala civilsamhället i Syrien – bland annat genom utbildning av aktivister. Fokus tycks ligga vid att förändra konflikten, utan att nödvändigtvis utradera kärnan av mycket av det uppror som tog start 2011 och som länge grott bland många syrier: nämligen längtan efter förändring.

Badael betyder alternativ på arabiska, förklarar fredsaktivisten .

– Alla vi som är aktiva inom organisationen håller med om att vi behöver andra alternativ till den våldscykel som just nu pågår i Syrien.

Hur kan den våldscykeln brytas?

– Kärnan i vårt arbete är just icke-våld som motståndskraft. Utgångspunkten för arbetet är att vi vill transformera konflikten. Att förändra konflikten innebär för oss att vi löser de våldsamma konflikter, men inte ”nyttiga” konflikter som bidrar till diskussioner och politiskt förändringsarbete i stort i Syrien. Exempelvis fokuserar vi just nu mycket på att förhindra att barn rekryteras till det militära. Nyligen ägde ett sånt projekt rum i norra Syrien i Aleppo. En grupp kvinnor anordnande workshops i läs- och skrivkunnighet och genom dessa workshops lyckades de faktiskt diskutera frågor kring just barnrekrytering och samtala om vad det innebär i praktiken för ett barn att ge sig ut i strid, och inte minst vad det konkret innebär att lämna sitt barn till ett sådant öde. Det var fantastiskt att kunna se konkreta resultat. I slutändan lyckades de förhindra att många barn anslöt sig.

Tillsammans med Kvinna till Kvinna har ni medförfattat rapporten Peacebuildning defines our future now – a study of women’s peace activism in Syria i vilken ni beskriver hur syriska kvinnor nästan enbart blivit utmålade som offer för kriget och inte som agenter för förändring, det vill säga att deras roll i fredsarbetet inte har blivit erkänd eller uppmärksammad…

– Först och främst skulle jag vilja ge en bild av hur det syriska samhället länge har sett ut. Det bör sägas att Syrien – likt merparten av världens länder – är ett djupt patriarkalt samhälle, i vilket kvinnor länge har marginaliserats och inte tillåtits att ta plats i politiska diskussioner. Men trots alla hinder kvinnor dagligen möter arbetar många otroligt aktivt i skymundan för förändring. Och de uppnår konkreta resultat i sitt arbete som vi inte känner till. Det här måste uppmärksammas i omvärlden. I Badael Foundation är vi övertygade om att kvinnor spelar en nyckelroll i det övergripande fredsarbetet, som sker både i och utanför Syrien.

– Kvinnor utgör ofta den centrala punkten av gemenskap och av sammanhållning i stort, fortsätter Raheb Alwany. De har så många kanaler genom vilka de kan influera andra, förstår du. De har också goda möjligheter att förändra hur deras barn agerar och ser på världen.

Ni arbetar alltså via hushållen, kan man säga? Med att influera både barn och andra släktingar till vilka kvinnor har stor potential att nå ut?

– Mmm, precis, instämmer Raheb Alwany. I grund och botten handlar det som sagt om att inkludera kvinnor i fredsprocesser. Vi säger att det ”snälla” sättet är det effektiva sättet att arbeta på, inte det våldsamma. Syriska kvinnor har, om man talar i generella termer, aldrig haft något direkt intresse i konflikten. Jag menar, de har aldrig inkluderats i politiska rum.

Skulle du säga att kvinnor i Syrien i själva verket har blivit mer aktiva i civilsamhället efter att kriget bröt ut?

– Ja, vi ser faktiskt en märkbar förändring. Innan revolutionen utbröt fanns det inte möjlighet för vare sig män eller kvinnor att delta i politisk aktivism och tycka till om situationen i Syrien – både på grund av den patriarkala strukturen i landet och det rådande styret. Det har förändrats avsevärt.

Har ni hämtat inspirerat från någon liknande rörelse som arbetar eller har arbetat med icke-våld. Jag tänker framförallt på organisationer som arbetar i närområdet, såsom i Palestina eller i andra länder i Mellanöstern.

– Vår specifika metod handlar om att konsultera lokala aktivister och grupper för att förstå vilket tillvägagångssätt som är mest lämpligt och effektivt för vårt arbete. Vi tror faktiskt inte att det alltid är bra att imitera eller efterlikna liknande arbete som tidigare har utförts. Självklart kan vi lära av deras framgångar och misstag, men vi tror ändå att vi har en annorlunda inställning eftersom vi arbetar utifrån en unik kontext. Det är viktigt att vi har vår egen ingång till arbetet vi gör med just icke-våld. Men vi har tittat mycket på framgångsexempel i både Liberia och Bosnien.

Vad kan konkret göras mer vad gäller kvinnor, fred och säkerhet? Eftersom ni arbetar nära den svenska organisationen Kvinna till kvinna är jag intresserad av att höra om ni har några specifika råd till den svenska regeringens feministiska utrikespolitik vad gäller situationen i Syrien och kvinnors roll i fredsarbetet.

– Det står klart att kvinnor spelar en vital roll i fredsarbetet i Syrien – det är vi övertygade om. Men, som sagt, kvinnor har inte fått spela en aktiv roll i fredssamtal. Jag tycker att initiativ som att inkludera fler kvinnor i rådgivande kommittéer i fredssamtal är både bra och välkommet. Men ett grundläggande problem kvarstår: vi saknar fortfarande kontakter ”på marken”. Vi behöver lyfta fler röster från kvinnor som arbetar med civilsamhället i det tysta. Nu hoppas vi mycket på Sveriges roll i FN:s säkerhetsråd, inte minst är det gäller att öppna för frågor kring kvinnors roll och medverkan.

Hur ser ni på den nära framtiden, ingen vet när kriget kommer att ta slut. Det kan ta år eller decennier?

– Vad som än händer är vårt mål att arbeta med att skydda civila och stärka kvinnors fredsarbete. Förhoppningen är såklart att vi skulle kunna påbörja övergångsarbete till post-konflikten…

Samtalet går vidare kring alla de NGO:er som i dag finns utstationerade i närliggande länder som Libanon och Jordanien. Alla arbetar med att stärka det syriska civilsamhället på ett eller annat sätt och det är svårt att koordinera det övergripande arbetet. Att många aktörer är inblandade och är enligt Raheb Alwany en stor utmaning för framtiden där mycket kan gå snett.

– Men en sak står klart: vi tänker fortsätta arbeta med lokala aktivister i Syrien och lyfta frågor kring kvinnors medverkan i fredsprocessen i stort.

Raheb Alwany svarar undvikande på frågor om vilka lokala grupper hon syftar på. Det är för riskfyllt. Hon beskriver en verklighet där det är svårt att få deltagare och aktivister i Syrien att medverka i de centrala utbildningar och träningsläger som hålls av Badael Foundation i Turkiet. Hotgraden är skyhög för den som arbetar med fredsaktivism i av världens mest krigsdrabbade länder, inte minst om hon är kvinna.

Raheb Alwany träffade utrikesminister Margaret Wallström under Almedalen. Bild: Kvinna till Kvinna/Anna-Carin Hall