”Det är svårt att förändra förhållandet för landets kvinnor om det inte finns utrymme för opposition och möjlighet att förändra systemet med demokratiska metoder. Iran kränker mänskliga rättigheter genom att tysta oppositionella.” Det skriver Jytte Guteland i veckans EU-krönika om sina förhoppningar inför valet i Iran.
Efter en vecka av intensiv politisk kampanj går folket i Iran till valurnorna i två viktiga val på fredag. Valet verkar bli en kamp mellan de som förespråkar en mer hårdförd linje och de som vill se ökade reformer. Förhoppningsvis kan valet komma att leda till ett mer progressivt Iran.
Iran har varit i händelsernas centrum det senaste året. Avtalet om kärnenergiprogrammet och de efterföljande lyfta sanktionerna har fått stor uppmärksamhet runt om i världen.
Samtidigt som vissa betraktar landet som den kanske viktigaste strategiska partnern i regionen, framför allt i kampen mot Daesh, är situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran akut. Antalet verkställda dödsstraff ökade dramatiskt 2015, barn- och tvångsäktenskap är utbrett, yttrandefriheten hotad med mera. Behovet av reformer är stort.
För oss feminister är valet mycket viktigt. I Iran diskrimineras kvinnor såväl av lagar, som av lagarnas tillämpning. Ibland är det godtyckligt, som när sedlighetslagar tillämpas olika beroende på hur hårdfört väktarrådet är i sin tillämpning under olika perioder. Annat är mer hugget i sten. Kvinnor får inte vara deltagare vid fotbollsmatcher. Punkt slut.
Irans kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden. Just nu pågår en kampanj i landet för att synliggöra detta. Paradoxen som drabbar kvinnor i Iran är att många är välutbildade och fullt ut redo att ta mycket kvalificerade jobb, samtidigt som de ofta av olika skäl nekas att arbeta.
Det är svårt att förändra förhållandet för landets kvinnor om det inte finns utrymme för opposition och möjlighet att förändra systemet med demokratiska metoder. Iran kränker mänskliga rättigheter genom att tysta oppositionella. Landet har många politiska fångar.
Min starka förhoppning är därför att det här valet ska bli ett steg i rätt riktning för Iran, att fler reformvänliga ska väljas in i väktarrådet och till parlamentet. President Hassan Rouhani behöver stöd i parlamentet för att kunna genomdriva de löften om mänskliga rättigheter han själv utfäste i samband med presidentvalskampanjen.
Presidenten har mycket att bevisa, för utvecklingen för mänskliga rättigheter har snarare gått åt fel håll det senaste året. Förhoppningsvis ser vi en vändning på fredag. Kraven om förändring finns i Iran. Enligt FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter i Iran, har 600 iranier förra året ställt krav gentemot FN om att granska landets brott mot mänskliga rättigheter. Därför behövs fria och rättvisa val, som ger Irans befolkning möjlighet att välja sin egen framtid. Det är en viktig vecka för Irans kvinnor. Ska vi äntligen se en utveckling i rätt riktning mot frihet från diskrimineringen?
