Futebol dá Força har i flera år jobbat med konceptet öppna fotbollsträningar, Futebol Aberto, som är ett sätt att minska avståndet mellan många unga tjejer och idrottens föreningsliv. Genom att inte ha några krav på förkunskaper, krav på särskild utrustning eller krav på att ha en viss ålder blir det enklare för många att börja spela fotboll.
– Vår lösning är att vända hinder till möjligheter. Det är en helt förutsättningslös träningstid för tjejer, öppen ålder, det kan vara en sjuåring och 17-åring i samma träning, säger hon och förklarar att den eventuella skaderisken som finns i att blanda så stora åldersspann åtgärdas genom bra kommunikation med de äldre att inte gå in i närkamp med de mycket yngre.
– Vi har inga krav på förkunskap, inga krav på medlemskap, man behöver inte anmäla sig. Vi tar bort praktiska och ekonomiska hinder till att idrotta.
Ida Wahlström menar att det vanligaste problemet inte är att unga utesluts på ett direkt sätt i de ordinarie idrottsföreningarna – sällan säger någon ”du får inte vara här”, utan att det oftare handlar om mer subtila budskap eller kommentarer.
– Någon skruvar på sig när det kommer en lesbisk tjej eller transtjej – ”får hon spela med tjejerna?” eller små kommentarer som ”får du spela i slöja?”. Kommentarer som ofta kommer upprepade gånger, och får man höra det tio gånger eller mer, då börjar man hålla sig borta. Det är inte så skönt att få upplevelsen att man inte är normal, att man inte passar in.
En typisk fotbollstjej: Idil Abdulla spelade fotboll i Somalia innan hon kom till Sverige. Foto: Bella Frank.
Futebol dá Força och Angered United i samarbete under Winning Ground i Linköping 2015. Foto: Bella Frank.
Futebol Aberto från Borås i Linköping 2014. Foto: Bella Frank.
”Det är vårt ansvar”
Futebol dá Força använder fotbollen som en metod för social integration, för att korta avståndet mellan föreningslivet och grupper av tjejer som annars kanske inte skulle ta steget in i idrottsvärlden. Ida Walhström menar att det finns en utbredd fördom om att föräldrar i vissa kulturer inte skulle vilja att deras döttrar idrottar, och hon menar att ofta är det helt andra saker som kan stå i vägen. En del familjer är nyanlända och vet helt enkelt inte vad det finns för utbud av aktivitet för barnen, en del är ensamstående föräldrar och är oroliga över att inte hinna med att engagera sig i barnets idrottsaktivitet och andra kanske jobbar sent och därför inte har möjlighet att stötta sin barn till idrott. Ibland kan motstånd hos föräldrarna också helt enkelt bero på att de vill att dottern ska fokusera på sina studier:
– Oftast kommer det ner till att de vill det bästa för sina barn, säger Ida Wahlström och fortsätter med att förklara att det också kan handla om att man helt enkelt inte känner sig trygg med att släppa iväg sitt barn om man inte känner till verksamheten och personerna i den ordentligt. Därför går Futebol dá Força ofta hem till föräldrar och pratar med dem.
– Det handlar inte om att de inte vill att deras barn ska idrotta utan de har inte kunskapen om vad det innebär så att de ska kunna känna sig trygga i idrotten.
Vems ansvar är det då att skapa förutsättningar för att tjejer ska bli delaktiga i föreningslivet, frågar sig Ida Wahlström, och svarar:
– Det är inte tjejerna, föräldrarna har en roll men kan inte hjälpa om de inte kan svenska än. Jag landar i är att det är vårt ansvar.
Bilden av en fotbollstjej
Futebol Aberto finns på olika platser i Sverige och på Åland och verksamheten jobbar alltid med kvinnor som har lokal förankring. Dessa kvinnor kanske redan är ledare och förebilder, eller blir det genom sitt arbete med Futebol Aberto. Tanken är att personer som redan är kända i lokalsamhället skapar större trygghet för både tjejerna som vill spela fotboll och deras föräldrar.
– Det bidrar också till att normalisera bilden av vem som kan ta plats på fotbollsplanen. Om min ledare är en tjej som bor på min gata, så kan självklart jag också vara det.
Ida Wahlström berättar också att de jobbar med relationsbyggande rekrytering:
– Vi knackar dörr, är på gårdarna, vi tar oss tid att ta samtal med tjejer och föräldrar för att berätta hur träningarna är upplagda så att de vet hur det ser ut. När vi rekryterar så utgår vi ifrån att tjejer vill idrotta.
De som vill jobba som tränare i deras verksamhet deltar i en sex dagar lång ledarutbildning där de ges verktyg för att hantera frågor som hur man inkluderar och välkomnar alla, de får göra övningar och lär sig samtalsmetoder och att man å ena sidan måste vara medveten om hur normer ser ut, men däremot agera som om de inte finns.
– En tjej i slöja som dyker upp ska bemötas som vilken annan tjej som helst. Vi vet att normen finns, men vi kommunicerar att normen inte finns där.
Samarbetar med föreningar
Men Futebol Aberto är inte en separat enhet utan samarbetar med ordinarie fotbollsföreningar redan från starten. Detta eftersom tanken är att Futebol Aberto också ska verka för integration – integration i betydelsen ”en process som leder till att skilda enheter förenas”. De skilda enheterna: Föreningslivet och tjejer.
– Futebol Aberto sänker tröskeln in i föreningslivet. Men det som leder till att själva integrationen blir av är att de tar steget in i föreningslivet. Därför startar vi aldrig upp Futebol Aberto på egen hand utan startar upp med en förening så att föreningslivet finns med från start.
Så det som kanske börjar som något förutsättningslöst kan växa till en vilja att spela mer fotboll, göra det oftare.
– Man kanske börjar definiera sig som ett lag, och eftersom föreningen redan finns med blir det ett naturligt sätt, en mjuk övergång, in i föreningslivet, säger Ida Wahlström och berättar att det i dag finns 20 Futebol Aberto-grupper i tolv kommuner, och sedan 2014 har sex av dessa 20 grupper blivit seriespelande lag.
Mycket mer än fotboll
Ida Walström ger också exempel på hur det kan gå till. En av dem som gick deras ledarskapsutbildning våren 2014 är Melissa Besara. Hon var då 19 år och hade länge spelat fotboll men var vid 17 års ålder tvungen att sluta spela på grund av en skada. Hennes pappa föreslog då att hon skulle gå ledarskapsutbildningen. Efter utbildningen tar en individuell handledning vid och det var vid den som Melissa Besara berättade att hon skulle vilja börja med öppna träningar i Tumba utanför Stockholm där hon bor, vilket hon också gjorde hösten 2014, i samarbetet med IFK Tumba. För att sprida information om träningarna besökte hon skolor, fritidsgårdar, kyrkan, knackade dörr och bjöd in tjejer. Ett och ett halvt år senare ville tjejerna i Futebol Aberto i Tumba bilda ett ”riktigt” lag i föreningslivet. Melissa Besara fungerar också som en person som tjejerna kan vända sig till med problem.
– Tjejerna tog upp att det är tufft i skolan, och många hade dålig närvaro i skolan. Melissa har en regel i laget, man måste ha minst 80 procent närvaro för att spela i laget. Hon håller kontakt med de som inte kan spela och lovar att när deras närvaro går upp får de spela igen och efter ett par månader hade samtliga 100 procent närvaro. En tjej blir behörig till gymnasiet som hon inte hade tidigare. Med rätt ledarskap och rätt förutsättningar kan idrott vara en faktor för integration, säger Ida Wahlström.
