I framtiden kan läkarvetenskapen rädda foster i ännu tidigare skeden än i dag. Det får inte betyda att vi börjar inskränka aborträtten. Redan i dag är varje dag viktig i de fall då fosterskador upptäcks sent. Samtidigt genomförs 94 procent av aborterna före vecka 12.
Aktuellt har i veckan haft tre reportage om hur läkare försökt rädda livet på aborterade foster då utstötningsprocessen tagit tid och det har gått över i vecka 22 och därmed anses vara barn i juridisk mening. Det är svårt att inte bli illa berörd. Jag kan inte föreställa mig hur det känns som kvinna att ha fått tillstånd att genomföra en sen abort – som i sig måste varit ett svårt beslut – och sen få veta att läkare försöker hålla liv i det. Felet här ligger i att läkare inte försäkrar sig om att det blir en abort och därmed bryter mot lagen. Det är där fokus bör ligga, inte på att inskränka aborträtten.
Under förra året genomfördes 38 000 aborter, 53 procent genomfördes före vecka 7, 94 procent före vecka 12. Bara en procent av aborterna utförs efter vecka 18, en sen abort. 142 av dessa genomfördes i den sista möjliga veckan det vill säga i vecka 21.
Att genomgå en sen abort är inget som görs lättvindigt och beviljas endast vid fosterskador, kromosomavvikelser och sjukdom hos modern – efter beslut från Socialstyrelsen. Att personligen behöva fatta ett beslut om en abort i sent skede är inte heller ett lätt beslut. Om det gått så långt finns förmodligen längtan efter barn.
Ett reguljärt ultraljud görs i vecka 18-20. Det är bland annat då det kan upptäckas att fostret kan vara skadat. Då är spannet mellan det egna beslutet och när aborten senast måste utföras oerhört kort. Däremellan ska en ansökan göras och handläggas av Socialstyrelsen och därefter ska du få en tid att få den genomförd. Varenda dag är därför viktig.
Lösningen för att undvika scenarion som det vi fick se i Aktuellt är inte att inskränka aborträtten så som Sverigedemokraterna och även Kristdemokraterna vill. Den medicinska och tekniska utvecklingen går raskt framåt och det kommer i framtiden säkert kunna gå att rädda foster hur tidigt som helst. När det är möjligt att rädda ett foster kan därför inte vara det som ska vara riktmärket för var gränsen för abort ska gå. Vi vet att inskränkningar i aborträtten inte innebär färre aborter, det innebär bara farligare aborter där kvinnor utsätter sig för större fara.
Abortmotståndare har i alla tider på olika sätt attackerat aborträtten. Att använda sig av dessa obehagliga beskrivningar av foster som föds levande är ett sätt. På senare år har det pratats mycket om samvetsfrihet, det vill säga att vårdpersonal skulle ges rätt att vägra ge abortvård. Det vi ska komma ihåg är att abortmotståndarna i Sverigedemokraterna också vill sänka gränsen för fri abort från vecka 18 till vecka 12. Det skulle innebära att sena aborter skulle vara redan från vecka 12 och att Socialstyrelsen skulle behöva handlägga än fler ansökningar om sena aborter än idag. Det är en kvinnofientlig politik.
Resurserna till abortvården måste stärkas och inte urholkas som man exempelvis har gjort i Stockholms läns landsting. Handläggningen hos Socialstyrelsen måste vara snabb och det ska inte vara lång väntan för att få genomföra ingreppet. Och läkare ska följa abortlagen.
