Kritiken mot könsseparatism är befogad, men uppståndelsen kring Al-Azharskolan flyttar fokus från elevernas rätt till kunskap. Al-Azharskolan visar utmärkta resultat och det borde intressera flera, menar Fatuma Abdullahi Mohamed, studerande i socialt arbete och Hjulstabo.
Jag ifrågasätter sakligheten och intentionen i uppståndelsen kring debatten om Al-Azharskolan och berättelsen om den andre – den främmande som avviker från normen. Jag hör en farlig åsiktskorridor, där fakta är relativa och missar det väsentliga i skoldebatten.
Frågorna som borde ställas är: vem är skolan till för, hur följer samhället upp tillsynen av skolan, och vems perspektiv lyfts fram i debatten?
En skola är till för eleverna, att ge eleverna kunskap och frihet, och forma morgondagens demokratiska medborgare, en debatt som kom i skymundan i rapporteringen.
Jag är en mamma som har haft två barn i Al-Azharskolan, från årskurs ett till årskurs nio. Mina barn lyckades väl med sin skolgång och mötte mycket engagerade och inspirerande lärare i skolan. Det var lärarnas förtjänst att de kom in på sina förstahandsval på gymnasiet och fortsätter göra bra ifrån sig.
Men faktum är att det inte bara är mina barn som gör bra ifrån sig i Al-Azharskolan. Det går bra för majoriteten av eleverna i Al-Azharskolan, betydligt bättre än de flesta jämförbara skolor där majoriteten av eleverna har ickesvensk bakgrund. Jag ville inte att mina barn skulle gå i Hjulsta- eller Rinkebyskolan som var närmast oss, mest på grund av att jag inte trodde att mina barn skulle få den start i livet som de behövde för att uppnå kunskapsmålen.
Jag vill betona här, det väsentliga är inte om eleverna i skolan är vita eller inte. Jag pratar om kunskapsuppdraget och fostran av den kritiskt tänkande och demokratiska medborgaren.
Mitt rationella ställningstagande är att samhället behöver skolor som Al-Azharskolan, för att vi ser den lyckas bättre än andra kommunala skolor i Järva och Åkermintan. Av den anledningen blir Stockholms stad inte konkurrensneutral, när staden kritiserar skolan. Jag skulle vilja vidga debatten och ställa frågan varför kommunala skolor i Järva misslyckas och vad det är som gör att friskolorna lyckas bättre? Borde vi inte vara nyfikna på vad som är framgångsfaktorer?
Könsseparation står i strid med ett modernt samhälle och kritiken är befogad. Men kritiken är faktiskt också en möjlighet för att förbättra skolan och inte bara vara språngbräda till en hatkampanj. Men framför allt, vi får inte tappa proportionerna och bli tendentiösa och dra paralleller mellan Al-Azharskolan och apartheid eller slaveriet i USA, mänsklighetens grymmaste brott. Detta är motbjudande.
I rättsstaten ska alla vara lika inför lagen, Skolinspektionen ombesörjer tillsynen av skolan och det är viktigt att inte föregripa deras arbete.
Det är inte helt ointressant vems perspektiv debatten tar fasta på. Majoriteten av eleverna i Al-Azharskolan tillhör redan mycket hatbrottsutsatta minoritetsgrupper, afrosvenskar och muslimer.
Brå:s senaste årliga hatbrottsrapport visar att 23 procent av alla anmälda främlingsfientliga hatbrott identifierades som hatbrott med afrofobiska motiv, medan 36 procent av antireligiösa hatbrott hade islamofobiska motiv och det är rimligt att anta att hatbrotten mot både afrosvenskar och muslimer kommer att öka efter den senaste massmediala exponeringen i samhället, nästa Forserum (där somalisksvenska familjer under flera år utsattes för omfattande rasistiska hatbrott, reds anm) är inte otroligt. De afrofobiska och islamofobiska hatbrotten är redan stora i förhållande till gruppernas storlek i den svenska befolkningen.
Slutligen låt oss åter diskutera utmaningen i skolan att över 16 procent går ut högstadiet utan gymnasiebehörighet. Lyckad skolgång är den yttersta garanten för frihet, jämlikhet och jämställdhet i samhället. Al-Azharskolan gör sin del i det här arbetet.
