Tillsammans med forskarna Mathias Ericson, Göteborgs universitet, och Fataneh Farahani, Stockholms universitet, försökte Zahra Bayati, under ledning av moderatorn Maja Lundqvist bringa reda i det politiska talet om systemkollaps.

Maja Lundqvist började med att ge en bakgrund till samtalets inriktning, den tillfälliga asyllag som infördes för knappt ett år sedan med hänvisning till en hotande systemkollaps. Därefter fick paneldeltagarna fritt kommentera.

Mathias Ericson lyfte direkt det motstridiga besked som MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, gick ut med under hösten 2016.

– MSB är ju en central aktör i flyktingsituationen, det är på information därifrån som regeringsbeslut grundas, och så säger de att det inte är en systemkollaps, systemet är utmanat – ja, men knappast kollapsat.

Mathias Ericson menade också att flyktingsituationen gjorde det snudd på omöjligt för MSB att använda de begrepp de tidigare alltid använt.

– Man ser ett hot, eller en risk, en översvämning till exempel, och sedan ser man vem som är i behov av skydd, och vilka som ska skydda. I den här situationen blev människor, flyktingarna, hotet, och myndigheterna som oftast ska skydda de som är i behov av skydd, blev också ett hot.

Zahra Bayati pekade på grundorsaker till flyktingströmmarna i världen och visade på framför allt USA:s ingripande i andra länder, under de senaste 100 åren.

– USA försvarar ”våra” diktaturer, ”våra” diktaturer försvarar USA:s ingripande i våra länder och det skapar problem för befolkningen.

Zahra Bayati konstaterade även att av den totala mängden flyktingar i världen är det en försvinnande liten del som kommer till Sverige, och att inte ens 10 procent av flyktingarna kommer till västvärlden överhuvudtaget.

Flyktingen blir ofrivillig ambassadör

Fataneh Farahani menade att det finns en motsättning direkt när en person kommer till Sverige som flykting.

– Du får status som flykting, men också, i mitt fall, som iranier, du blir en nationalitet och förväntas representera ”ditt” land.

Fataneh Farahani har studerat begreppet ”hemma” för den iranska diasporan i Stockholm, Sydney och London, och menar att det är ett centralt begrepp.

– Var känner du dig hemma, när kan du kalla en plats hemma? Är hemma konstant, eller ändras det? Är det annorlunda när du är med ”svenska” vänner eller med vänner med annan bakgrund? Farahani vill också placera begreppen hospitality, gästfrihet, och hostility, fientlighet, i sammanhanget.

– Hur ska gästen (flyktingen, reds anm) bete sig så inte värden blir hostile? Fataneh Farahani menar att gästfriheten är villkorad, att den solidariska västvärlden kan förändras när nödvändigheten så kräver, av en hotande systemkollaps till exempel. Precis som Zahra Bayati påpekar också Farahani betydelsen av det globala. Relationer mellan länder är komplexa och kan inte enbart ses i ljuset av den aktuella flyktingsituationen.

– Det globala spel som finns, där vi säljer vapen till Saudiarabien, som säljer till IS, det handlar om ”displace responsibility”, vi tar inte ansvar för vår del.

Maja Lundqvist frågar då panelen hur vi kan förstå användandet av ordet systemkollaps?

– Det är ett alarmistiskt språkbruk, men samtidigt diffust, det är något som ska skyddas men det förklaras inte vad det är, utan fokus är på det som hotar, säger Mathias Ericson. Han menar att begreppet användes för att fram en rasistisk politik under hösten 2016.

– Även om vissa tog avstånd, så finns detta traditionellt i socialdemokraternas tankevärld, precis som social turism, tacksamhet och folkhemstanken.

Mathias Ericson menar att civilsamhällets starka agerande möjligen fick effekten att myndigheterna kände att deras legitimitet hotades, och att systemkollapsen skulle kunna förstås som myndigheternas brist på kontroll.

Fataneh Farahani börjar med att citera Winston Churchill, ”historien kommer vara snäll mot mig, för jag kommer skriva den”, för att beskriva vilka som fick utrymme att prata om systemkollaps, när mycket tydde på motsatsen.

– När Stefan Löfven sa ”mitt Europa bygger inte murar” visade människor sitt stöd, på ett sätt jag inte sett på 30 år, utan organiserad aktivism, men när Löfvén sa, ”vi orkar inte”, då gör det något med människorna som engagerat sig. Vilkas system har kollapsat, vem skriver historien?

Stark tilltro till systemet i Sverige

Zahra Bayati håller med och säger att när Löfven ropade på hjälp, då gick folket ut, när han ropade nej, då gick folket hem.

– När han pratade om systemkollaps, då är det som att mitt liv kollapsar för folket, säger Zahra Bayati. Hon menar att detta är en stor skillnad mellan Sverige och Iran, där folket inte ser sig som en del av systemet. En systemkollaps kan hota utan att folket hotas.

– Det är ett stort problem i Sverige, kopplingen mellan systemet och folket.

Zahra Bayati menar att tilltron till systemet i Sverige är så stor att när det inte fungerar, så kan det inte vara systemets fel, utan måste vara någon annans. Hon tror också att Löfvens tal om systemkollaps fick folk att bli mer kritiska till invandring, och att kritiken mot systemet upplevdes som kritik mot folket.

– Välfärden kollapsar men det är inte invandrarnas fel, det har inget med migrationen att göra.

På frågan om vi står inför en systemkollaps är Fataneh Farahani och Mathias Ericson ganska eniga om att så är inte fallet, medan Zahra Bayati ser lite mörkare på framtiden.

– Jag har inga goda nyheter tyvärr – kapitalismen, vapenförsäljningen... än så länge har ”tredje världen” drabbats mest, men en kollaps kommer märkas även här.

Mathias Ericson ser en liknande utveckling men vill kalla det för ”brytningstid”.

– Det har inget med systemkollaps, eller flykt, eller 2015 att göra, utan handlar om marknadsliberala krafter. Regeringens vändning slog undan benen för den svenska självbilden, nu får vi skörda konsekvenserna för den politik som förts de senaste 30 åren.

Ericson förtydligar att vi fostrats med andra tankar om vilka skyldigheter vi har som medborgare.

– Nu tvingas vi distansera oss ifrån människor som dör.

Fataneh Farahani betonar faran i att överanvända vissa ord.

– Vad ska vi då säga om Syrien? Visst, saker förändras i Sverige men det är ingen systemkollaps. Däremot tycker jag att politisk vilja saknas. Inga politiker, vad jag kan se, har viljan att förändra.

Fataneh Farahani avslutar med att konstatera att begreppet migrationsindustri är etablerat, och att vi alla lever i denna industri. Som privatpersoner genom att köpa saker, ta hjälp i hemmet, köpa mat och som anställda via Migrationsverket, som arbetskraftsmigration och så vidare.

– Alla är en del av denna industri, så vi måste kunna prata om vår del. Kan Sverige vara utanför? Hur ska vi kunna ta ansvar?