”En premiärmatch ska behandlas som en premiärmatch. Vi ska inte ge gulddrömmarna ecstasy bara för att Tyskland stod på andra sidan denna gång. Men hörrni - Sverige kommer att fira i guld när sommaren är över.” Damfotbollsexperten Alva Nilssons tidigare pessimism har bytts ut till känsla av guld och det är Kosovare Asllanis förtjänst.
Hur är pulsen efter 0-0 mot Tyskland? Är ni nervösa? Var inte det. Det kommer gå bra det här. Litar ni på mig och Kosovare Asllani kan ni sitta ner i båten och vänta ett par veckor på den riktiga mästerskapsstressen.
Jag förstår varför en del av er inte litar på litar på Kosse. Jag utgår från att de flesta av er inte litar på mig. Men jag tänkte ändå försöka förklara varför Kosse och Sverige kommer att göra denna sommar odödlig.
Innan denna premiär hade Sverige inte tagit en mästerskapspoäng mot Tyskland på 22 år. Men sviter är till för att brytas, och det gjorde Sverige i måndagens match. Vi har ett tajt försvar, fysiskt spel och en monsterräddning signerad Hedvig Lindahl att tacka för det.
Och Kosovare Asllani. Kosovare Asllani offrade sig för laget mot Tyskland. Hon slet fast hon inte orkade, sprang på rätt sida bollen och valde att ta ett steg tillbaka för att laget mådde bäst av det.
Asllani hatar försvarsspel. Tvingas hon lägga kraft defensivt tappar hon den offensivt. Det vet Kosse. Men Kosse har blivit vuxen och ställt sig bredvid Caroline Seger, Lisa Dahlkvist och Hedvig Lindahl för att leda det här laget. Som vi väntat, som hon väntat.
Kosovare Asllani drog på sig mästerskapsströjan för första gången som 20-åring. Med kraven tröjan insydda i sömmarna – framför allt med Kosse själv som sömmerska. Asllani har alltid haft svårt att matcha de krav hon ställt på sig själv, de krav hon fått andra att ställa. Asllani har velat leda det här laget sedan hon blev en del av det. Det har blockerat framgången. Gång på gång.
Ordet dålig har blivit en del av ordet mästerskapsspelare när de nämnts i samma mening som Asllani. Nu är Kosse redo. Jag hoppas såväl Pia Sundhage som Kosse själv förstår det. Jag hoppas ni gör det, men det är inte lika viktigt – har Asllani och Sundhage förstått kommer ni också att se det tids nog. För med rätt coachning kan Kosse växa ut till en jätte under sommaren. Kosse kan kicka oss mot guldet.
Jag vet det.
Vetande slet tag i mig strax efter midnatt efter den blågula premiärpoängen.
Inte en känsla, starkare än en förnimmelse. Jag snackar inte om ödet, att tro eller att hoppas. Jag har aldrig litat på det här laget så pass att jag lurat i mig att de kan vinna – för att jag alltid fattat att de inte kan. Den här känslan, som vaken är en känsla eller ödet eller att tro och hoppas, har aldrig infunnit sig tidigare.
Klockan var strax efter midnatt efter Tysklandsmatchen när jag fattade vad det diffusa som flyger runt i min kropp är; det är ett blågult EM-guld.
Det känns nästan töntigt att skriva det. För det är omöjligt för mig att förklara varför. Jag tror inte på ödet. Men jag tror att vi alla har livspussel där vissa saker kommer att ske, då delarna i pusslet ligger på rätt plats och gemensamt bildar rätt.
Står det här i Pia Sundhages livspussel? Ligger alla bitar rätt för att Caroline Seger ska få det här guldet? Delar Hedvig Lindahl kanske känslan som inte är en känsla?
Jag vet inte.
Jag vet att Kosovare Asllani glänste mot Tyskland. Hon kommer att glimra i guld hela sommaren. För det står skrivet i livspusslet. Alla bitar matchar. Det är oklart om Kosovare Asllani tror på livspussel och utläggningar om något mycket starkare än en känsla. Men det är inte så viktigt. Så länge hon tror på sig själv och Sundhage på henne.
På fredag möter Sverige Ryssland i den ack så viktiga andramatchen i EM. Vinner man är Sverige mer eller mindre klara för fortsatt spel. Det kommer man att göra – där kan ni lita på mig även om ni skrattar åt flummiga känslor starkare än känslor.
Ryssland överraskade i sin premiär mot Italien. Tanken var att Ryssland skulle bli gruppens stryklag. I stället slog man Italien, men ska inte ha någon chans mot Sverige. Så länge Sverige står upp i närkamperna (vilket man såklart kommer göra, Sverige är ett fysiskt lag), tar fler avslut än mot Tyskland och blir vassare på fastna situationer ska det inte vara några problem. Kanske att underskattning och lyckoruset efter Tysklandspoängen det enda som kan stå i vägen för EM blågult, men skulle det ske lär man ändå gneta sig till en uddamålsseger.
Men; Sverige kommer att vinna EM-guld 2017.
Eller så gör jag precis det jag sa åt oss att undvika. Kanske har jag släppt handbromsen, gett gulddrömmarna ecstasy och spårat totalt? Men det känns som mer än det.
Litar du på mig? Ta Kosses hand om häng med på resan, som nu fortsätter mot Ryssland. Kosse är redo nu – som vi har längtat.
Kosovare Asllani, här i landskampen mot USA i juni i år. Foto: Bella Frank.
