I Järvaområdet finns många ideellt aktiva krafter, men de bär för mycket av samhällsansvaret och när politikerna skulle berätta om sina strategier för att bryta orättvisorna på arbetsmarknaden kom inte mycket konkret fram. Feministiskt perspektiv ställde några frågor till Melody Farshin, som höll i panelsamtalen på tisdagen – Moderaternas dag i Järva.
Melody Farshin är komiker och boende i Järva. Under tisdagen, på Moderaternas dag under politikerveckan i Järva modererade hon två panelsamtal kring hur orättvisorna på arbetsmarknaden kunde brytas.
– Själva grunden till panelerna var att det finns ett stort glapp mellan de inkluderade och exkluderade på arbetsmarknaden. Järva är bland de områden i Sverige där det är högst arbetslöshet. Det har kommit nya siffror som visar att arbetslösheten minskar, men det gäller inte utomeuropeiskt födda. De utomeuropeiska är alltså mer än hälften av alla arbetssökande, vilket är en stor siffra i och med att vi inte är normen.
¨
Så det är framförallt människor födda utanför Europa som exkluderas på arbetsmarknaden i Sverige?
– Det behöver inte nödvändigtvis vara så. Det kan vara flera faktorer som påverkar; kön, sexuell läggning, ålder. Det kan vara så att de söker en tjugoåring med en fyrtioårings arbetslivserfarenhet. Det är mycket som samverkar; postkoden du är skriven på, sättet man rör sig, var man kommer ifrån, hur du råkar prata. Vi vet ju alla hur falska vi är på en arbetsintervju, hur mycket man gör sig till.
Vilka förslag kom fram för att motverka dessa exkluderingsprocesser och skapa en jämlikare arbetsmarknad?
– Medborgardebatten bestod av vd:n från MCR, som är den tredje största privata arbetsgivaren i Stockholm. Och sedan två representanter från två olika föreningar som arbetar med ungdomar och kopplar dem till förebilder i arbetslivet. Det var lite brist på andra medborgare som kunde dela med sig av sina egna historier, så samtalet kom mest att handla om vilka metoder de olika grupperna redan använder.
– Fatma Åsard, verksamhetsledare på Fryshuset, jobbar väldigt mycket med streetsmart kompetens. De arbetar för att ta vara på det som många av oss i miljonprogrammen har, exempelvis ett multipel antal språk. Bara en fredagskväll när man umgås med sina vänner kan man höra hela världens språk här. Men ingen av dessa personer brukar få jobb. Sedan hade vi Sarah Andersson, programadministratör för My dream now och de jobbar direkt med högstadieelever där de pratar med eleverna om vilka drömmar de har, om de vill bli civilingenjörer eller pilot kanske, och då hittar man en förebild som faktiskt är civilingenjörer eller pilot, som kan förklara det arbetets specifika arbetsmarknad.
Vad har du för tankar om politikerdebatt? Kändes det som om politikerna tog problemet med arbetslöshet på allvar?
– Vi hade väldigt många på scen under politikerdebatten. Och precis som de flesta debatter så är det väldigt mycket beef och smutskastning, men ingen pratar om hur de egentligen ska arbeta politiskt. Jag försökte vara tydlig med frågorna: ”Jag vill ha ett konkret löfte om hur era partier ska påverka arbetslösheten? Hur kommer ni arbeta kring alla de grundskoleeleverna i Järva som går ut utan grundskolebehörighet?” Jag tycker inte jag fick ett konkret svar.
Kom det upp några intressanta frågor eller tankar från publiken?
– Ja, en fråga jag fastnade för var ”Hur kan man arbeta förebyggande mot arbetslöshet, istället för att komma med akuta åtgärdsinsatser?” Vi lever i ett samhälle med väldigt många quickfix, och vi behöver tänka mer långsiktigt för att bekämpa orättvisor.
Jag läste din debattartikel om Järvaveckan, där du både är glad för att den organiseras, men också kritisk till att ideella organisationer får bära den. Vad är problemet med att det främst är ideella krafter som får organisera sådana typer av evenemang?
– Jag litar mycket mer på de ideella krafterna än på politikerna. Men ideella krafter kan man bara lita på tills de går in i väggen. Vi är många ideellt aktiva i området som är utmattade och utslitna, och det är bara en tidsfråga innan vi kollapsar. Och jag tycker det är så fel att stora delar av samhällets ansvar vilar på frivilliga axlar som har ett annat dagligt jobb och kanske ett barn att mata men ändå sitter där och hjälper folk med läxhjälp. Jag tycker att våra folkvalda, de som jobbar med att vara folkets röst på heltid, måste få saker att fungera.
Du argumenterar också i din artikel för att avskaffandet av anhöriginvandringen har påverkat människors förtroende för politiker och politiken. Varför tror du det?
– Jag tror många har blivit chockade av beslutet. Järva är ändå ett område där väldigt många har invandrat och en stor del är anhöriginvandrare. Vi hade alltså inte ens kunnat befinna oss i Sverige om det bara hade hänt för några år senare. Det skapar en känsla att beslutet har tagits, man känner liksom ”du är emot min existens”. Det är inte det trevligaste att sitta där i samtal och se mannen i ögonen som ifrågasätter din rätt att existera på den här marken.
