I slutet av förra året kom avhandlingen Queera livslopp – att leva och åldras som lhbtq-person. Det är Anna Siverskog på Nationella institutet för forskning om äldre och åldrande (NISAL), vid Linköpings universitet, som ligger bakom forskningen.

– Deras berättelser visar vilken enorm betydelse könsidentitet eller sexualitet har och hur det tar sig in på alla plan i livet. Att inte leva upp till rådande normer kan innebära att de allra närmaste, ibland även barn och barnbarn, tar avstånd. Det kan också handla om trakasserier från kollegor eller religiösa samfund, men också om våld eller hot på offentliga platser, säger Siverskog i ett pressmeddelande.

20 lhbtq-personer födda mellan 1922 och 1950 har intervjuats. Många av dem har levt i en tid där deras könsidentitet och sexualitet har varit kriminaliserad eller sjukdomsförklarad. Flera är oroliga för hur de kommer att bli bemötta inom äldreomsorgen.

– Många oroar sig för att bli homo- eller transfobiskt bemötta den dag de blir i behov av omsorg. Det handlar till exempel om att deras relationer eller könsidentitet inte ska bli tagna på allvar, eller att personal ska uppleva dem som ”äckliga”, fortsätter Siverskog.

Men boken har också samlat drömmar och förhoppningar, om tiden som är kvar. Det kan handla om att få leva fullt ut med sin könsidentitet, ingå i ett sammanhang med andra som identifierar sig som lhbtq, eller att gå på sin första Pridefestival.