Feministiskt initiativs kongress röstade emot en proposition om att även anställda medlemmar ska kunna vara ombud. Konsekvensen blev att fyra av de valda ombuden från Stockholm inte kunde medverka och att två av dem väljer att lämna medlemskapet i partiet.
Feministiskt initiativ (Fi) har efter förra valet mandat i 13 kommuner och en ledamot i EU-parlamentet. Men det är bara i Stockholm, Malmö och Bryssel som detta inneburit resurser till anställningar. Enligt rådande stadgar från 2015 kan vare sig partistyrelsens ledamöter eller anställda fungera som kongressombud. I år skulle dessa stadgar tas i bruk då det för första gången skulle väljas ombud till kongressen. Tidigare år har kongresserna varit öppna för alla medlemmar.
När fyra anställda från Stockholms stad valdes till kongressombud av den lokala Fi-organisationen, var det i vetskap om att partistyrelsen föreslagit en stadgeändring som skulle möjliggöra deras medverkan. Propositionen skulle, om den antogs, gälla redan vid årets kongress och omröstningen hölls därför redan på fredagen innan röstlängden fastställs. Men flera kongressombud argumenterade emot anställdas rösträtt och propositionen fick inte två tredjedelars majoritet, vilket en stadgeändring hade krävt.
Konsekvensen blev att de fyra anställda från Fi i Stockholms stad – Devrim Mavi kanslichef, Meriam Chatty och Lisa Hartwig Ericson, politiska sekreterare, samt Zandra Bergman, pressekreterare – inte kunde fungera som ombud och valde att lämna kongressen.
Feministiskt initiativs pressansvariga vill förtydliga, att det fanns beredskap för att kongressen skulle kunna komma att rösta nej till propositionen. I det fallet skulle anställda som valts till ombud lokalt kunna stanna som särskilt inbjudna gäster till kongressen med såväl närvaro- som yttrande- och förslagsrätt.
Avslutat engagemang
Sent på lördagskvällen publicerar Expressen en artikel där Zandra Bergman och Lisa Hartwig Ericson berättar att de även kommer att avsluta sina medlemskap i Fi.
– Jag kommer fortsätta mitt arbete i Stockholms stadshus och att kämpa för demokrati och mänskliga rättigheter. Däremot avslutas mitt engagemang som medlem i Fi eftersom den interna demokratistrukturen inte tillåter det, säger Lisa Hartwig Ericson till Expressen.
– Jag tycker att det är ovärdigt för ett parti som kallar sig antirasistiska feminister och påstår sig vitalisera demokratin, säger Zandra Bergman i samma artikel.
Samtidigt finns det ombud som uppgett att de blivit påhoppade efter att ha argumenterat emot förslaget att ge anställda möjlighet att medverka som ombud på kongresserna.
Feministiskt perspektiv var på plats på kongressen i Västerås i helgen och bad två av Fi:s fullmäktigeledamöter i Stockholms stad – Lisa Palm, ledamot, och Anna Rantala Bonnier, gruppledare – att ge sin syn på vad kongressens beslut innebär.
– Utifrån beslutet som togs får anställda välja mellan att vara engagerade medlemmar eller anställda och det kommer göra det svårare för oss att få engagerade anställda i framtiden. Vi önskar att styrelsen hade varit tydligare med varför det var viktigt med den här förändringen och att styrelsen deltagit mer aktivt i den debatt som blev, säger Anna Rantala Bonnier.
Och Lisa Palm ser behov av både kort- och långsiktiga åtgärder:
– För det första handlar det om att ta tag i den situation vi har nu. Vi har uppenbarligen ett kansli som har blivit nästintill fråntagna sina rättigheter, det är det första akuta vi måste ta tag i nu, och se hur de mår. Sedan handlar det om att titta framåt vad kan vi göra till nästa kongress, vilka förslag måste vi lägga där för att förändra det här.
Kunde varit tydligare
Partistyrelsens ordförande Gita Nabavi förstår besvikelsen över kongressbeslutet. När hon intervjuas på plats i Västerås under lördagen av Feministiskt perspektivs Vera Atarodi håller hon med om att partistyrelsen kunde ha varit tydligare.
– Det är kongressen som fattar det slutgiltiga beslutet, och vi hade kunnat förbereda medlemmarna bättre på det här förslaget. Det hade kunnat varit tydligare, med en konsekvensanalys av vad det innebär i praktiken, vilka det omfattar och så vidare. Där får vi bakläxa och där får vi återkomma.
Gudrun Schyman får också frågor om interndemokratin i en intervju med Feministiskt perspektiv på kongressen, och menar att liknande diskussioner finns i alla partier och nu även i Fi.
Går det inte att vara anställd och samtidigt politiskt aktiv?
– Det kan man naturligtvis vara, men det är ju en sak att vara kongressombud och en annan att vara politiskt aktiv. Jag tror att vi måste lära oss att skilja på de här rollerna.
– De som gick emot tog upp att man måste vara noga med maktdelningen, och jag håller med om det. Nu är vi så nya så vi är inte riktigt där än att vi har klargjort det här för varandra, det har blivit oklarheter. Jag tror att det är viktigt att vi blir mycket tydligare i det här.
Vägen framåt
Samtidigt tycks det finnas mer som ligger till grund för avhoppen än kongressbeslutet i sig. Zandra Bergman menar till exempel att frågans hantering påverkats av en arbetsrättslig konflikt på Fi:s kansli i Stockholm, som tidningen Flamman skrev om förra veckan, och som ännu är olöst. Och när det gäller våld i namn av heder har kansliet i Stockholm en annan syn än partistyrelsen, vilket framgick av ett debattinlägg inför kongressen som publicerades i Feministiskt perspektiv.
Interndemokratin blir nu en fråga för Maria Pettersson, som i helgen valdes till Fi:s första partisekreterare.
Vad kan du säga om de bakomliggande orsakerna till avhoppen?
– Jag tillträdde som partisekreterare igår och känner att jag måste sätta mig in i det, vad som ligger bakom. Det handlar om personer i Stockholm och det handlar om saker som har hänt i Stockholm.
Maria Pettersson vill hitta en väg framåt för att definiera anställdas roll, och kanske titta på stadgarna igen.
– Vad jag känner till har vi inte haft några riktlinjer eller policys på nationell nivå om vad som gäller för anställda, vilket ju kan vara bra att ha när det blir anställda i fler kommuner, även om kommuner och lokalföreningar måste kunna ha vissa fria händer.
Hon ser också skäl att ta tag i samtalsklimatet.
– Man behöver känna att man befinner sig i trygga rum när man är i ett feministiskt sammanhang. Det gäller alla som känner att det här inte blev bra, på olika sätt. Det är någonting jag behöver fundera kring, hur vi jobbar vidare med det och kommer framåt i frågan. Vi måste kunna ha en debatt där vi inte håller med varandra, men där alla ändå känner sig respektfullt behandlade.
Stämmer det att inga andra partier än Fi hindrar anställda från att vara kongressombud?
– Min känsla är att anställda på lokal nivå kan vara ombud, men jag har inte kollat om det stämmer i alla partier. Jag behöver kolla upp det.
Hur kommer partiet att påverkas av allt det här?
– Vi har jättemycket att lära av Stockholm där vi förhandlat politik i majoriteten, men även haft ett kansli med personal. Och de erfarenheterna kommer jag naturligtvis diskutera med de politiker som sitter i framförallt kommunfullmäktigegruppen i Stockholm. Vi har jättemycket att lära av dem och även av andra kommuner. Vi har ju en anställd i Malmö, där sitter vi också i kommunfullmäktige. Och vi sitter i majoritet i Göteborg. Det är flera kommuner där vi kommer dra lärdom av det man arbetat fram och de kunskaper man har fått.
Maria Pettersson ser fram emot att få bygga organisationen vidare och tycker att uppdraget har blivit tydligare i och med att Fi nu har tillsatt en partisekreterare.
– Det ger bättre förutsättningar för partiet inför att vi ska komma in i riksdagen 2018. En del frågor har naturligtvis hanterats redan av olika personer i styrelsen. Nu blir det en tydligare roll, och det gör oss starkare.
