Lördagen den 4 november fortsatte STHLM Wrestling sin blodiga följetong med galan There will be blood VI på Colosseum.

En Fans bring the weapons-match var utlovad. Följaktligen hade fansen, ja, tagit med sig vapen, som placerades på vapenbordet. Där syntes bland annat en griptång, en prinsesstårta, skyfflar samt ett tangentbord med häftstift limmade på tangenterna.

Aftonen inleddes med ett krakel mellan rugbyspelaren Luke ”XIII” Menzies och Stockholms tungviktsmästare Beast. Mastodonten och WWE-kandidaten var fiender till följd av ett gruff under en sparringsession i Johnny Moss’ School of pro wrestling i Egrememont. Menzies avsikt var nu att förödmjuka Beast i hans hemstad. Britten brukade bestens huvud, inklusive skägget, som en rugbyboll. Mage gneds mot mage. Beast vann på pin och omgördlades ceremoniellt med sitt gyllene tungviktsbälte. XIII var chevaleresk och skakade vinnarens hand.

PT:s invitational stod näst på tur. Utmaningen var redan antagen av den hukande slaven Yuri Kosinski. Konferencier Rigo Pencheff beskrev det som ”det närmaste straight edge vi har mot en vodkadrickande orkan av receptbelagda läkemedel och grillat kadaver.” Återigen fick ryssen publiken att stämma upp i Kalinka. Ortorektikern drog till med fjantiga örfilar. Ryssen forcerade undan hans händer och kontrade med manhaftigare lavetter.

De snurrade omkring och fällde varandra i omgångar. När den personliga torteraren hade fått vodkaentusiasten på mage bearbetade han densammas ryggkotor med sina taniga armbågar. Kosinski tog sig upp och gjorde helhjärtat motstånd, men blev vimmelkantig på kuppen. Sin fula ovana trogen drog PT ned sitt knäskydd och tog sats för att attackera med sitt vassa knä. Det motiverade den yra slaven att dropkicka omkull honom och vinna på en cover.

Dags för Stanislaw van Dobroniak och Dödens ägodel Wonderboy att mötas i en Casket-match. En lackröd likkista drogs fram för ändamålet. Den rasistiska svartjobbaren gjorde entré beväpnad med en mistlur i varje hand.

– Where are you from, Rigo? frågade han konferenciern.

– A place far away called Chile, löd svaret.

– Chile… Disgusting, blev reaktionen.

En främlingsfientlig harang om alla invandrare utom Stanislaw själv följde. På Wonderboys smärta högerlår satt ett svenska flaggan-klistermärke. Skurar av sparkar och slag mot medulla oblongata distribuerades från båda parter lokalen runt. Lurarna missljöd. Xenofoben bodyslammade underbarnet in i en ringstolpe. Han fortsatte med att dra opponentens maskerade ansikte mot repen. När Wonderboy var snudd på utslagen drog polacken fram en fällstol, varmed han tryckte fast honom i ringhörnan.

Blottade magen

En obarmhärtig bastonad mot den omtöcknade protagonisten följde.

– Look, he’s like Jesus, hånade Evil Stanislaw när han hade hängt upp sitt offer på topprepen som vid en korsfästelse.

Då slank den korsfäste undan från ett slag med stolen, studsade med ett faunsprång och störtade antagonisten till auditoriets jubel. Stolen bytte händer och träffyta fram och tillbaka. Till ytterligare jubel fick Wonderboy omkull Stanislaw i kistan och vann.

En No holds barred-match mellan Viggen och Alexander ”Ballmangler” Bäck samt Media-Jeppe stod näst på tur – en matchtyp utan regler eller risk för diskvalificering. Jeppen lät videolänkledes meddela att han hade fått influensa och ämnade jobba hemifrån. Mitt i sändningen föll en kuliss omkull och det visade sig att han befann sig på en tennisbana.

Ballmangler framträdde till ackompanjemang av församlingens burop. Han gottade sig däri. Det var länge sedan han var den allom älskade TNT. Av församlingens tjoande att döma var Viggen ännu allom älskad. Kombattanterna vred om varandras armar och smalben en aning. Muntergöken utförde handgester som för skjuta laserstrålar eller spindelnät. Det misslyckades. Hans roundkicks var effektivare. Testikelvalsaren böjde sig ned under prosceniet för att plocka fram ett tillhygge, som visade sig vara en vattenflaska.

– Oh, vatten, utbrast undertecknad sardoniskt.

När Bäck skulle återinträda i manegen blev han utskallad. Uppsalaiten bytte då ut flaskan mot en fällstol. Skoningslöst mörbultande följde. Glädjespridaren var plågad, men ståndaktig. Nedslagen i en blodig pöl förmådde han lyfta högerbenet och sparka undan skrotummanglaren. En DDT här och en cradle där.

– Ge han diabetes! Sockersjuka, gastade en åskådare.

Viggen drog ned trikåerna och blottade magen.

– Mera hud, mera hud, ropade någon uppmuntrande.

Med det fick ljungelden övertaget och började rådbråka Ballmangler. Precis när Viggen skulle till att segra dök Media-Jeppe upp på filmskärmen igen.

– Viggen… Viggen! Varför kommer du inte till mig, din lilla horunge? väste hipstern.

Protagonisten blev så distraherad att antagonisten lätt kunde fälla honom med fällstolen, sparka honom på testiklarna och besegra honom medelst pinfall.

Plastkyckling som tillhygge

Stunden var inne för Fans bring the weapons-matchen. Från början hade den varit tänkt som en uppgörelse mellan ärkefienderna Marcus of Man och Van West. Men före galan hade någon överfallit den senare och klubbat sönder hans ben. Ingen kunde bevisa bortom rimligt tvivel att gärningsmannen var manxen eller någon av hans hejdukar. Marcus hade därefter förmodat att han skulle vinna på walkover.

Till hans förtret hade dock Van West ersatts av en representant för 100-årsjubilaren det självständiga Finland; Salomon ”The Helsinki Hammer” Strid. Densamma steg in åtföljd av West på kryckor. Domaren konfiskerade Marcus of Mans ”Hard Brexit”-stol.

– Suomi, Suomi, Suomi, skanderade auditoriet.

Rojalisten försökte fly ut i publikhavet. Hammaren följde efter. Rojalisten flydde upp i ringen. Hammaren drog tillbaka honom ned i publikhavet. Fukteln fortsatte in i ringen, där smockor och stryptag utdelades. Salomon beväpnade sig med en pipplastkyckling, varmed han levererade en kaskad av pipiga daskar mot den manxiska ryggtavlan. Motståndaren försökte jogga bort smärtan. Nästa vapen var, finländskt nog, en hockeyklubba. Thatcheristen roffade åt sig sagda klubba och klubbade till Strid så hårt att han intog fosterställning.

Marcus pepprade på med skrevsparkar och leglocks. Dunk, pang, smack. Manxen nyttjade ett knallgult plaströr som strangulationssnara. Den tidigare nämnda bakverket åkte fram. Helsingforshammaren prinsesstårtade Marcus. Masseufori utbröt. För att förvärra förnedringen tog Strid en burk med vegansk spraygrädde, omskakade den väl och ejakulerade innehållet i manxens skägg.

Marcus of Man stal Van Wests krycka och pryglade Salomon blodig. Det finländska blodet sprutade profust. Hammaren fick fatt i kryckan och jagade thatcheristen podiet runt, utrustad med sagda krycka samt ett väldoftande blomsterfång.

– Visa lite djävla sisu, gastade en kvinna till finländaren.

Smockor utbyttes. Hela ringmattan fläckades blodig. Rojalisten slet åt sig kryckan och brukade den i en single leg Boston crab. Smärtan blev så svår att Salomon Strid tuppade av och förlorade matchen.

Så mycket blod. Blod och vegansk vispgrädde. There Will Be Blood VI hade i sanning levt upp till sitt namn.