Hungersnöden som råder i Sydsudan har politiska skäl. Jytte Guteland, som har fått igenom en resolution i EU-parlamentet för att uppmärksamma konflikten och kräva åtgärder, skriver om bakgrunden till konflikten och uppmanar till kamp för en fredlig framtid i landet: ”Inget kan ursäkta att omvärlden blundar när det pågår en humanitär katastrof.”
Det finns stunder när världens orättvisor blir extra tydliga. Med dagens snabba nyhetsflöde tror jag att vi alla kan drabbas av vanmakt och sluta ta in information – men förhoppningsvis ändå ha stunder då vi är mer öppna för världen. Själv reagerade jag mycket starkt när jag såg ett nyhetsinslag om svält och hungersnöd i Sydsudan. Sedan den dagen kan jag inte släppa tanken på de av svält och hunger utmattade barnen. Jag har nu under flera månader försökt få fram ett tydligare ställningstagande från Europaparlamentet och fick i veckan till slut stöd för detta. Vi antog en resolution med en rad krav för att få stopp på konflikterna i landet och minska nöden för civilbefolkningen.
Bakgrunden till hungersnöden och övergreppen mot civila är politiska maktkamper. Sydsudan blev självständigt 2011, efter att befolkningen röstat om att skilja sig från de arabiska delarna i norr. Efter självständigheten eskalerade maktkampen mellan rivalerna president Salva Kiir och vicepresident Riek Machar. 2013 hade situationen utvecklats till ett fullskaligt och brutalt inbördeskrig.
Konflikten beror också på att folkgrupperna dinka och nuer ställs mot varandra. Enligt Human rights watch har de väpnade styrkorna på båda sidor av konflikten utfört massmord och kanske även gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser. Ett fredsavtal slöts i augusti 2015, men stridigheter har fortgått sedan dess. Det internationella samfundet har under ledning av IGAD (Intergovernmental authority on development) försökt åstadkomma eldupphör men de gånger som förhandlingarna lett till ett avtal har parterna inte hållit sig till det.
Våldet och svälten tvingar människor på flykt. Konflikten har påverkat jordbruket negativt och förstört matlager. Människor kan därför inte odla marken. Djur blir stulna och uppätna av väpnade styrkor. FN:s fredsbevarande operation i Sydsudan (UNMISS) samt humanitära och andra hjälporganisationer har regelbundet nekats tillträde till behövande befolkningsgrupper. Över 3,6 miljoner människor uppges ha flytt sina hem sedan 2013. Bland dem som flytt över landets gränser har många kommit till Uganda, som nu huserar ett mycket stort antal människor på flykt (uppskattningsvis över 650 000 personer i februari). Upp emot två miljoner av dem som flytt från sina hem uppges vara barn.
Kvinnor och barn är som vanligt extra utsatta. I december 2016 rapporterade FN:s människorättskommission i Sydsudan om en pågående process av etnisk rensning genom svält, våldtäkter och brännande av byar. I en undersökning som FN genomförde i ett läger för internflyktingar i Juba uppgav omkring 70 procent att de våldtagits, många av dem av polis eller soldater.
Sydsudan har ännu inte gått med i Cotonou-avtalet vilket gör att landet inte helt och fullt tar del av EU:s utvecklingssamarbete. EU är ändå en aktiv biståndsgivare och arbetar för att implementera fredsavtalet. EU försöker även föra ett nära samarbete med grannländerna och med Afrikanska unionen. EU har också infört ett vapenembargo mot Sydsudan, och försöker även få stöd för detta i FN:s säkerhetsråd. Hittills utan framgång efter motstånd från bland annat Ryssland och Kina.
Trots att omvärlden är medveten om krisen i landet så fortsätter utvecklingen åt fel håll. Den 20 februari meddelade FN att hungersnöd råder i Sydsudan. Åtminstone 100 000 människor svälter redan. Siffran förväntas växa eftersom skördetiden dröjer ett tag till. Den humanitära krisen handlar inte om torka eller missväxt, utan den sägs vara rakt igenom politisk.
-
I vår resolution drev vi bland annat igenom att:
-
vi måste få ett slut på stridigheterna, det är nyckeln till allt
-
det måste bli ett slut på det sexuella våldet mot kvinnor och flickor
-
att det måste bli ett slut på attacker mot civila och biståndsarbetare
-
den grava humanitära situationen, inklusive hungersnöd och till och med svält i två provinser måste uppmärksammas
-
alla relevanta aktörer måste involveras i att få igång den politiska processen och få till stånd ett varaktigt eldupphör (EU, FN, AU, IGAD)
-
misslyckandet med ett internationellt vapenembargo i FN:s säkerhetsråd den 23 december 2016 beklagas, samt att medlemsländerna uppmanas upprätthålla EU:s vapenembargo
-
medlemsländerna uppmanas rikta sanktioner mot de nyckelpersoner som upprätthåller konflikten, bryter mot mänskliga rättigheter och hindrar humanitär hjälp att komma fram
-
Europaparlamentet stödjer FN:s krav på en hybriddomstol för att utreda de brott som pågår
-
att Europaparlamentet noterar den osäkra situationen och att mängden människor som flytt inte gör det möjligt att hålla trovärdiga val
Jag är glad att Europaparlamentet röstade för resolutionen, men det innebär per automatik ingen förändring om den inte nu följs av arbete för att genomföra den politik vi enats om. Journalister frågade mig efter förhandlingarna om Sydsudan fått leva i skuggan av andra konflikter. Jag anser att det är så, men inget kan ursäkta att omvärlden blundar när det pågår en humanitär katastrof. Låt oss kämpa för en ny fredlig framtid i Sydsudan.
