Att Brasilien var en koloss på lerfötter visste vi redan. Med en yta på åtta miljoner kvadratkilometer är landet det femte största i världen. Landets 212 miljoner invånare talar portugisiska och är mestadels ättlingar till europeiska kolonisatörer och afrikanska slavar. Icke-vita har sällan fått en chans. Administrationen och den diplomatiska kåren har för det mesta varit vita europeiska ättlingar. Men sedan presidenten Luiz Ignacio ”Lula” da Silva kom till makten 2003 har saker förändrats och de utstötta fått en möjlighet att ta över ansvaret för republiken.

Arbetarpartiet har åstadkommit stora förändringar och utbildningskampanjer. Hälsoprogram har minskat både analfabetism och sexuellt överförda sjukdomar. Landet har tillverkat egna mediciner och på det sättet brutit Big Pharma-monopolet. Lulas efterträdare på presidentposten, Dilma Rousseff, avsattes efter en komplicerad politisk rättegång och makten har tagits över av ett högerparti lett av advokaten Michael Temer.

Sedan den Temerledda koalitionen tog makten 2016 pågår en total avrustning av de progressiva förändringarna som arbetarpartiet, Lula och Rousseff hade inlett. Den stora rörelsen MST, de jordlösas rörelse, har förgäves ockuperat stora landarealer och försökt legalisera sina anspråk på icke produktiv mark. Riksdagen avskaffade nyligen lagarna som garanterade arbetarnas rättigheter och som reglerade anställningar och avsked. Nu kan arbetsgivarna i princip anställa och avskeda helt utan juridiska hinder.

Dessutom håller lagarna som förbjöd skövling av Amazonas också på att raderas och bolag står på tur för att komma in och förvandla stora delar av skogen till mark för att plantera soja.

Slavlika arbetsförhållanden sanktioneras

Brasilien har alltid haft svårt att kontrollera slaveriet. Trots att det avskaffades i slutet på 1800-talet var det svårt för regeringarna att kontrollera vad som hände i det enorma territoriet. Inne i Amazonas djungel behandlades arbetare som slavar och det fanns inget skydd för folk som rymde från ägorna, poliser, domare och jordägare var i maskopi med varandra.

Dilma Rousseff försökte ändra på detta och jordägare som ertappades med slavarbetskraft kunde förlora alla sina ägor. Men ett parti som består främst av mäktiga jordägare ingår i Temers högerkoalition och nu har de sett till att lagarna som Rousseff instiftade har försvunnit.

Med den nya regeringen har själva definitionen av slaveri snävats in och nu ses bara den som inte får röra sig obehindrat som slav. Usla arbetsförhållanden, låga löner och avsaknad av juridiskt skydd ingår inte längre i definitionen. Dessutom har ”den smutsiga listan” försvunnit, den lista som pekade ut jordägare eller företag som använde slavarbetskraft. Nu kommer det bara ut om en minister bestämmer sig för att lämna ut något företag eller en enskild jordägare. Men det är inte längre en skyldighet.

Aborträtten hotad och hbtq-rörelsen attackerad

Mina kusiner berättar att lagarna som reglerar aborträtten nu är hotade. Än så länge har abort varit tillåten om barnet är resultat av en våldtäkt eller om moderns eller barnets liv hotas. Men riksdagen förbereder ett totalt abortförbud. I ett land där de flesta katoliker och protestanter är abortkritiska har det varit svårt för sekulariserade politiker att lagstifta om det. Påtryckningar från religiösa grupper styr mer och mer det politiska livet i Brasilien och hbtq-grupper har sett sina lokaler attackerade och böcker som berör homosexualitet har blivit bannlysta. Nu står skolorna under attack. I Porto Alegre såg jag graffiti med texten: ”Vi vill inte ha Paulo Freire i våra skolor. Vi vill inte ha politik i våra skolor!”

Paulo Freire var Latinamerikas största pedagog och hans koncept om en utbildning för de förtryckta användes av president Salvador Allende i Chile och av Kubas Fidel Castro. Freires humanistiska syn på utbildning ses i dag av konservativa brasilianare som ett verktyg för att få människorna att bli radikala och kämpa för sina rättigheter.

Inför nästa val är det den före detta presidenten Lula Da Silva som har de största sympatierna men han anklagas för korruption och ingen vet om militärerna kommer tillbaka. Den svaga demokratin i Brasilien är i fara och sångare som Caetano Veloso och andra är oroliga. Veloso förbjöds häromdagen att uppträda på en festival för de jordlösas rörelse MST. Det var första gången som han inte fått sjunga under en demokratisk regering. Han levde många år i exil i London på sextiotalet när den brasilianska juntan förföljde alla dissidenter.

Och nu har den feministiska teoretikern Judith Butler besökt Brasilien. Hon höll en föreläsning om Palestina och Israel med hundratals människor, skrikandes fientliga slagord mot henne och hennes teorier om kön som en social konstruktion. Högergrupperna hade samlat 360 000 namnteckningar för att hindra henne från att tala på kulturcentrum Pompeia, i São Paulo, som byggdes av den brasiliansk-italienska arkitekten Lina Bo Bardi, en ikon för moderna arkitekter.

I centrumet, som ligger i en gammal trumfabrik som Bo Bardi förvandlade till ett spännande och sprakande kulturhus, hålls ofta stora seminarier och debatter. Butlers besök var ett inslag i en diskussion om demokrati i våra dagar. Och Brasiliens svaga demokrati är ett skrämmande exempel på hur Sydamerika nu går samma farliga väg som resten av världen.