Rode Grönkvist sitter i Ung vänsters förbundsstyrelse och deltog i helgen i en aktion i Tyskland för att tillsammans med klimataktivister från hela världen stänga ner produktionen i några av Tysklands största brunkolsgruvor. Feministisk perspektiv har pratat med honom om klimatpolitik och civil olydnad.
– Tusentals aktivister från hela världen samlades i Klimacamp, ett läger som ordnas av den tyska miljörörelsen varje år i Rhenlandet. Därifrån utgick olika ”fingrar”, grupper av hundratals aktivister med olika mål i infrastrukturen. Några gick ner i gruvor och blockerade grävmaskiner, andra satte sig på tågräls som fraktar kol från gruvorna till kraftverken. Trots att vi möttes av mycket polisrepression lyckades väldigt många aktivister ta sig till sina mål, och vi tvingade bland annat Europas största kolkraftverk att köra på 37 procent av full kapacitet.
Hur tänkte du när du var med i aktionen?
– Jag deltog i aktionen för att det ger resultat i kampen mot fossila bränslen. Jag är trött på att se internationella klimattoppmöten som inte leder någonstans, hur svenska politiker käbblar över en flygskatt på nån hundralapp samtidigt som miljontals människor redan drivs på flykt av klimatförändringarna. De företag som gör sin vinst på fossila bränslen bryr sig inte om att de förstör världen, och de flesta politiker skyddar hellre kapitalet än folket och världen. Vi som inte är rika och mäktiga har några få sätt att påverka, och det viktigaste är att vi är många. Det finns en enorm styrka i att kämpa organiserat tillsammans, och när vi är tusentals aktivister som tillsammans blockerar kolindustrin förändrar vi världen direkt och konkret.
Varför är brunkol så problematiskt?
– Brunkol är det smutsigaste av alla fossila bränslen, sett till hur mycket koldioxid det släpper ut. Tysklands stora brunkolsgruvor släpper ut mer koldioxid varje år än vad hela Sverige gör. Brunkolen bryts i enorma dagbrott som äter upp naturen runt gruvan, och en av de gruvorna vi blockerade håller på att äta upp Tysklands sista urskog, den 12 000 år gamla Hambach-skogen. Förbränning av brunkol innebär också luftföroreningar som leder till lungsjukdomar. Men värsta konsekvenserna av kolförbränningen syns inte främst i Tyskland, utan i de delar av det globala syd som drabbas av översvämningar, extrema stormar och torka. Brunkolet förstör natur, klimat och människoliv.
Vad ser du för brister i den svenska regeringens miljöpolitik?
– Den svenska regeringen använder miljöpolitik för att bygga sitt varumärke, snarare än att faktiskt ta itu med problemen på riktigt. Trots att Sveriges energiproduktion släpper ut väldigt lite koldioxid, tack vare goda naturliga förutsättningar, har vi en helt ohållbar utsläppsnivå, och det verkar inte finnas något intresse för de radikala lösningar som hade behövts direkt. Flygskatten är ett bra exempel – ett steg i rätt riktning, men alldeles för litet och tandlöst för att lösa klimatkrisen vi står inför. Att det knappt ens gick att driva igenom en så liten förändring i riksdagen säger mycket om hur dåligt ställt det är med svensk miljöpolitik.
Ni arbetar med en slags civil olydnad, att ni trotsar lagen, varför känner du att det är nödvändigt att göra det?
– Civil olydnad är nödvändigt när lagen är orättfärdig. Fossilindustrin skapar kaos och lidande över hela världen för att tjäna mer pengar. FN:s flyktingorgan uppskattar att det kommer finnas mellan 250 miljoner och 1 miljard klimatflyktingar år 2050, och kolföretagen rycker på axlarna. Lagen skyddar deras profit istället för de människoliv som kommer offras för vinsten. När lagen skrivs av de mäktiga för att skydda de mäktiga kan vi andra behöva bryta lagen för att skydda våra liv och vår planet. Om lagen var till för att skydda människor skulle den förbjuda förbränning av brunkol, och då skulle vi inte behöva bryta mot den.
Vilket är det viktigaste kravet för ett hållbart klimat som Ung vänster driver?
– Ung vänster har många krav på både kort och lång sikt för ett hållbart samhälle, om allt ifrån energipolitik till kollektivtrafik, skogsnäring och matproduktion. Det enskilt viktigaste kravet är dock att ställa ekonomin under demokratisk kontroll. Kapitalismen offrar miljö, klimat och människoliv för att kortsiktigt öka profiten. Vi kommer aldrig kunna bygga ett hållbart samhälle så länge en liten elit bestämmer över produktionen med målet att göra sig själv ännu rikare. Med produktionen ställd under folkets kontroll skulle vi gemensamt kunna besluta om hur klimatkrisen ska hejdas.
