Under hösten har fotbollsföreningen Älvsjö AIK i södra Stockholm jobbat med projektet Normbollen. Charlotte Ovefelt ligger bakom idén och har tagit fram en kortlek vars 52 kort består av frågor kring normer som gör det enkelt för ledare, tränare, kanslipersonal och spelare att börja tänka kring och prata om normer och i förlängningen förändra miljön i hela föreningen.
Charlotte Ovefelt som till vardags jobbar som jämställdhetsstrateg på Stockholms läns landsting, har länge haft idén om att ta fram ett utbildningspaket kring normer och fotboll. Hon har själv spelat fotboll länge, nu i Korpen, hon har varit fotbollstränare i fem år i Huddinge, och hennes dotter spelar fotboll i Älvsjö AIK.
– Fotboll har alltid varit en del av mitt liv, jag har varit tränare och jag har spelat, säger hon och beskriver fotbollsvärlden som en plats där machoattityder gärna tar plats, något hon vill ändra på.
Tankarna på ett normarbete som lätt ska kunna användas inom fotbollen har funnits under flera år men just detta projekt, Normmedveten fotboll och kortleken Normbollen föddes under våren 2017. Hon kontaktade Älvsjö AIK:s ordförande Lars Johansson som var snabb med att säga ja till projektet.
– Man måste ha en ambassadör i föreningen, och Lars Johansson köpte idén med hull och hår, han sade: ”Jag tror på det här stenhårt”, säger Charlotte Ovefelt.
Älvsjö AIK i blått och vitt, här 99:orna under Gothia cup 2015, har länge jobbat för att stärka tjejverksamheten och har jobbat för att utmana normer på olika sätt, bland annat spelade flicklaget 04:or mot pojkar säsongen 2015. Foto: Bella Frank.
Därefter sökte de pengar inom ramen för Svenska fotbollförbundets projekt Alla är olika och olika är bra, som ger bidrag till olika projekt som rör mångfaldsarbete kring exempelvis jämställdhetsarbete, hbtq-frågor, funktionsnedsättning eller utanförskap. Den 7 oktober fick Älvsjö AIK på Friends arena ta emot ett bidrag på 100 000 kronor – det högsta bidraget som delas ut – som oavkortat har gått till projektet Normmedveten fotboll.
Utbildningen är obligatorisk för alla inom föreningen och hittills har anställd personal genomgått den. En av de som verkligen tog in budskapet var föreningens vaktmästare:
– Vaktmästaren satt tyst i sina arbetskläder under en och en halv timme och sade sedan: ”Jag vill tapetsera både Älvsjö och andra idrottsplatser med detta”. Då blev jag verkligen eld och lågor, säger Charlotte Ovefelt.
Frågor och reflektioner
Många av de som genomgick utbildningen sade att de inte tidigare tänkt på normer eller reflekterat över vilka problem som exempelvis heteronormer kan utgöra för barn och andra i verksamheten. Men med kortlekens 52 kort finns ett enkelt sätt att öppna upp för samtal. Efter jul kommer utbildningstillfällena att fortsätta med ledarna och tränarna för alla lag från 13-åringar och uppåt, inklusive seniorlagen. Charlotte Ovefelt leder utbildningarna som sedan ska ge tränarna och andra inom föreningen möjlighet, kunskap och självförtroende att väcka tankar kring normer.
Vid ett träningstillfälle drar en tränare eller en spelare ett kort ur kortleken, och läser upp den frågeställning som kortet tar upp, därefter får alla i gruppen kommentera. Det kan handla om hur många pojkar respektive flickor i nioårsåldern som spelar fotboll i en förening i Sverige. Det finns också ett svar: 48 procent av alla nioåriga pojkar och 20 procent av alla flickor spelar i en fotbollsförening. Därefter kommer förslag på reflektion: Varför är det så? En annan fråga handlar om de sju diskrimineringsgrunderna, om de har hört talats om ”han, hon hen” och vad det betyder, vad mänskliga rättigheter innebär, hur många i landet som upplever att de har en funktionsnedsättning. Spelreglerna betonar att reflektionsdelen inte innehåller några rätt eller fel utan syftar till ”respekt för olika synpunkter och åsikter”.
– Många tjejer är ganska bekanta med normfrågor och tjejerna är mer diskussionsbenägna vad gäller den frågan, säger hon och förklarar att hon hade ett väldigt fint samtal med en kille för att testa korten men att han förklarade att han aldrig skulle tala på samma sätt om han satt med sitt lag.
– Att sitta en och en är en sak, men i grupp är det en annan.
En annan fråga i spelet rör vilken förening i Sverige som var först med att hbtq-certifiera sig. Svaret är Östersund som storspelat både i herrallsvenskan och ute i Europa league.
– En fråga jag diskuterat är vad man gör om någon inte vill köna sig som liten utan bara vill spela med sina kompisar. Svaret blev att: ”Så har vi alltid gjort”. Men går det att dela in grupper i de som har spelat mer eller mindre, för det finns inte seriespel förrän vid 13 år, det var något de inte hade tänkt på. Det handlar inte om ovilja.
”Plocka upp ett kort”
En fråga som också har kommit upp under hösten har varit diskussioner kring läktarkultur och föräldrakultur. För det som sägs på läktarna – inte sällan av föräldrar – är sådant som snappas upp av de yngre. Andra saker kan handla om respekt kring planen. Charlotte Ovefelt pekar på hur yngre killag kan kliva in på planen och börja värma upp fastän tjejernas elitlag inte spelat klart sin match än. Även sådant måste vuxna reagera på och säga ifrån. När hon vid ett tillfälle frågade tjejerna vad de tänkte om det svarade de ”vi är så vana”.
Kortleken bjuder på frågeställningar om normer. Foto: Petteri Pohjalainen.
Hon hoppas att projektet kommer att ge verktyg för ledare – och spelare – att ingripa i exempelvis omklädningsrummen om samtalen där får en hård ton. Kanske också att Normmedveten fotboll tas upp och spelas på ett föräldramöte.
– Omklädningsrumspraten kan vara ganska råa. Jag hoppas att det blir en vana att plocka upp ett kort för att bryta det. Att som ledare inte sluta prata utan komma med tips om vad vi kan prata om i stället.
Flera andra föreningar har redan hört av sig och är intresserade av att jobba med projektet, och även en hockeyförening har visat intresse.
– Samtal om normer inom fotbollen behövs, det är den största sporten både för tjejer och killar, jag får förfrågningar från andra sporter men fotbollen är så stort. Vi får se hur det utvecklar sig, säger Charlotte Ovefelt.
