Dokumentärfilmen The Children of Vank skildrar vad som hände med de få överlevande från folkmordet 1915 och Dersim-massakern 1937-1938 i östra Turkiet.

Av en slump får den unga armeniskan Zeynep reda på att hennes mor Aslihan var ett av de barn som överlevde massakern. Så småningom får hon också reda på att hennes mor blivit bortadopterad, och tvingades konvertera till islam, vilket också var de flesta andra armeniers öde. Dessutom fick hon och de andra armenierna turkiska för- och efternamn.
I den prisbelönta och gripande filmen får vi följa Zeynep som ordnar en återträff med sina gamla släktingar i sin mors födelseby.

– 2011 lärde jag känna filmproducenten Zeynep, dottern till Aslihans Kiremenci som undkommit folkmordet på armenier 1938. Vi höll på med ett annat filmprojekt som handlade om folkmordet på kurderna i Dersim 1937-1938, en film om ”De försvunna flickorna i Dersim”. Vi undrade om det även fanns armeniska flickor. Det visade sig att även en av dem, Zeynep, hade letat efter oss. Zeynep lyckades hitta sin mosters dotter. I ett rent detektivarbete hittade vi de övriga av de levande armeniska släktingarna till Zeynep. Strax därefter kom jag och min man på idén att producera The Children of Vank, säger den kurdiska regissören Nezahat Gündogan till mig på en fullsatt Grand-salong.

Hon fortsätter:

– Tyvärr avled de äldre medverkande i filmen innan filmen var färdig. Det gör ont i mig.

Var det svårt att överlevande medverkade i filmen?

– Nej, vi fick de medverkandes förtroende. De visste att vi skulle ta hänsyn till dem. I stort sett är det bara kvinnorna som talar i filmen. Jag måste hylla de medverkande kvinnornas mod. Tre av bröderna i Zeyneps familj accepterade inte att visa sig i filmen. Det måste bero på den rådande politiska situationen i Turkiet.

– Vad många inte vet är att många armenier har konverterat för att överleva. Efter folkmordet blev vissa armenier sunni-muslimer medan andra blev aleviter. I en familj som vi låter komma till tals i filmen är till exempel Alisan alevit, Abdullah sunni och den i Frankrike, Murat, är kristen armenier.

– Långt tidigare ville armenier slippa betala jizya (en särskild skatt som åläggs icke-muslimska personer i områden som styrs av muslimer) varför många blev aleviter före 1915, säger hon.

Filmen får inte visas i Turkiet

Varför gjorde du filmen The children of Vank?

– Vi måste göra upp med historien. Om vi inte uppmärksammar folkmordet på armenierna 1915 eller 1938 kommer vi att bevittna fler folkmord och massakrer i vårt land, säger Nezahat och berättar i samma veva att filmen mött hårt motstånd från den turkiska regimen trots att den fått ekonomiskt stöd av Turkiets kulturdepartement.

– Vår film producerades mellan 2011 och 2016. Den politiska utvecklingen har ju förändrats kraftigt under denna period. Först får filmen statliga medel och när den är färdig får den inte visas. Försök att förstå. Det hela blir mer makabert eftersom juryn i dokumentärfilmfestivalen i Ankara gav tredje priset till The children of Vank, fortsätter Nezahat och berättar hur filmen mottogs i Turkiet.

– Vår främsta målgrupp är turkar, men vår film får inte visas på biograferna i Turkiet eftersom de är under Recep Tayyip Erdoğans kontroll. Vi når alltså inte den målgrupp som vi vill nå. Inga filmdokumentärer får visas, minst av allt dokumentärer som handlar om folkmorden på armenierna. Filmer som inte följer statsideologins huvudkärna bannlyses. The children of Vank har inte bara mött stort motstånd utan även utsatts för en hård smutskastning. AKP-närstående har till och med stämplat filmen som ”ett beställningsverk av den armeniska lobbyn”.

– Många undrar varför jag gjorde den här filmen. Många har svårt att förstå att jag är en samvetsgrann intellektuell och konstnär. Jag är en människa och väljer de ämnen jag vill ägna mig åt. Jag vill vara med och bygga en värld utan våld, utan diskriminering och förtryck. Hur kan detta anses vara brottsligt?!

– I februari i år hölls en galakväll för vår film i Istanbul med 300 bjudna. Vi tänkte hela tiden på vår och gästernas säkerhet. Folkmorden på kurder, armenier och aleviter är fortfarande känsliga, laddade, för att inte säga tabubelagda i Turkiet. Det råder en föraktande mentalitet gentemot folkmordet på armenierna i AKP-regeringen och den turkiska staten.

– Om du inte är sunni och fullblodsturk anses du vara den ”främmande”, ”den andre” eller ”den värdelöse”.

Har du någon juridisk process mot dig?

– Ja, absolut. Efter att fredsförhandlingarna mellan Ankara och kurder bröt samman undertecknade fler än tusen akademiker en fredsappell. Tillsammans med andra filmregissörer undertecknade vi en stödappell till akademikernas appell. På grund av mitt stöd till de akademiker som kräver fred är jag nu föremål för en förundersökning. Med anledning av förundersökningen har jag och min familj nu sökt en fristad i Tyskland. Den som vill ha fred i Turkiet stämplas som terrorist, suckar Nezahat.