”Många drar sig för att söka hjälp. Andra kanske inte förstår att orkeslösheten och sömnlösheten faktiskt är en depression. Det är vanligt att vänta tills läget är akut. När inget spelar roll länge”, skriver juriststuderande fritidspolitikern Hanna Bergwall (MP) som menar att väntetiderna till psykiatrin är alldeles för långa och oberäkneliga.
Vårdgarantin. Sju dagar till ditt första besök på vårdcentralen. En remiss skickas till psykiatrin. 90 dagar tills du får utredning. Ytterligare 90 dagar tills du får påbörja behandling. Vi är uppe i 187 dagar. Så här lång tid kan du som lider av en psykisk ohälsa få vänta på hjälp. En oändlighet med andra ord. Och det är om du har tur!
Sex månader är den lagstadgade väntetiden. Men bara i 72 procent av fallen lever landstingen upp till lagens tidsramar för första besök hos specialistvården. Och ännu värre, så lite som 62 procent får påbörja behandling inom ytterligare 90 dagar. Resterande 38 procent då? Vad händer med oss?
Jag fick vänta i 450 dagar. Det är ett och ett halvt år. Under den tiden hann min depression växa och spridas. Jag fick ett återfall av anorexia, utvecklade ett självskadebeteende och värst av allt slutade jag tro på att jag förtjänade hjälp. För hade jag gjort det skulle väl inte psykiatrin låta mig lida på det här viset? De kanske rent ut sagt ville att jag skulle dö? Jo så måste det vara!
Jag har full förståelse för att mitt deprimerade jag tänkte på det här skruvade sättet. För sjukvårdspolitiken är, milt sagt, skruvad. Tänk vad mycket skattepengar, och framförallt lidande, som skulle kunna sparas om alla fick den hjälp de behövde direkt. Åtminstone inom den tidsram som de enligt lag har rätt till.
I takt med att man blir sjukare blir det också svårare att bli frisk. För cancern slutar inte växa för att du ställs i kö. Det finns ingen pausknapp. Istället kommer längre behandling och mer resurser krävas. Att leva upp till den lagstadgade vårdgarantin vore ett första steg. Men det duger inte när det gäller psykiatrin. Psykisk ohälsa är inte som andra sjukdomar. Psykisk ohälsa är tabubelagt. Fortfarande. Och det behöver politiker ta i beaktade när de stiftar lagar, budgeterar och prioriterar.
Många drar sig för att söka hjälp. Andra kanske inte förstår att orkeslösheten och sömnlösheten faktiskt är en depression. Det är vanligt att vänta tills läget är akut. När inget spelar roll länge. När ens värld faller samman och du faller handlöst ner i ett svart hål. Det är då någon behöver fånga upp dig. Det är vad psykiatrin ska göra. Det är precis vad psykiatrin inte gör.
