I helgen samlas engagerade människor med unika berättelser från olika sociala rörelser i Botkyrka, strax söder om Stockholm, för att utbyta erfarenheter, inspireras av varandra och hitta vägar framåt. Och än finns möjlighet att ansluta. Alla är välkomna, betonar Paulina Sokolow, en av talespersonerna för Federation 2017, vars idé är sprungen ur det omfattande volontärarbetet med människor på flykt som befann sig i transit i Sverige under hösten 2015.
Hur uppstod idén till Federation 2017?
– Fröet till idén såddes när det var ett gäng personer som ville hugga i och hjälpa till i den stora flyktingvågen 2015 och Cirkus cirkör öppnade upp som transitboende. Det var ju massor med personer som inte hade tänkt i just det skedet att söka asyl i Sverige, utan fortsätta vidare till Norge och Finland, vilket gjorde att massor av unga människor inte var under Migrationsverkets ansvar. De var in between, alltså transit, så då öppnade Cirkus cirkör upp och det bildades ett nätverk av flyktingvolontärer i Botkyrka. Men det var inte nödvändigtvis Botkyrkabor utan människor som lärde känna varandra från olika håll. Det här blev väldigt intensivt under en några månader och det gjorde att man lärde känna varandra. När då Sverige förändrade sina gränsrutiner så slutade flyktingströmmen, men då fanns ett gäng som hade en infrastruktur och ville fortsätta göra någonting.
– Någon kom på att det stod några rasister som kallade sig Hemlösa svenskar på Björns trädgård (på Söder i Stockholm, reds anm). Så vi sa, då ställer vi oss där och har fika för alla. Ur det gänget uppstod Fika för alla, framför allt för att göra Björns trädgård lite mindre otrygg; dels markera och försöka skapa en vi-känsla på Söder, dels genom en låg tröskel för att komma och fika med oss, men också för att gå utanför sina egna vanor och ansluta till Fika för alla och bilda Fika för alla-gäng. Det var jättekul. Vi höll på i ett och ett halvt år. Sedan kände vi att vi behövde byta strategi. Då föddes idén om Demo Stockholm, som skulle bli mer socialt orienterad och peka på hur samhället inte räcker till. Det var så Federation föddes.
Vad står namnet för?
– Vi ser inte staten som vårt viktiga överhuvud eller att det är i staten demokratin pågår, utan menar att demokratin måste vara på en mycket, mycket lokal nivå. Federation betyder en grupp av olika communitys. Det finns en filosof som kallar det för kommunalism. Jag vill inte bli för teoretisk, men kommunalism handlar om hur demokrati pågår på lokalt plan och engagerar människor, och får människor att förstå att deras problem inte är individuella utan strukturella.
Vad kan du berätta om upplägget och tankarna kring det?
– Vi insåg att det pågår en massa parallella kamper i samhället och de ligger geografiskt långt ifrån varandra, rent praktiskt kanske de ser väldigt olika ut, men de har väldigt mycket gemensamt. Det är ett svar på de frågor politikerna inte pratar om, men också ett sätt att markera för oss själva, hämta inspiration av varandra och understryka utåt att det är olika kamper men samma strukturer som ifrågasätts och utmanas.
– För att ta ett exempel har vi en grupp som kallar sig Massa critica från Neapel, som har bildats som en aktivistisk grupp som gör olika saker men framför allt har ockuperat hus, eftersom bostadssituationen är ohållbar. De har på sitt sätt, via någon form av fredlig påtryckning, fått borgmästaren i Neapel att avkriminalisera ockupation av hus om det blir ett allaktivitetshus som är till för allas bästa, inte för att tillskansa det åt sig själv. Om det drivs kollektivt är det inte olagligt längre.
– Som ett kontrasterande exempel har vi bjudit En annan vård är möjlig, de som har drivit också BB Sollefteå och bestämt sig, när politikerna sviker, för att ta över sjukhuset. Där handlar det om att rikspolitiken har sett ekonomiskt, rationellt på det, medan rationellt för människor som bor i Sollefteå är något helt annat. Då har man utövat demokrati, inte genom vedertagna kanaler, utan genom att faktiskt göra demokrati tillsammans.
– En annan rörelse som vi är jättenyfikna på och som har gått en helt annan väg, är Barcelona en comú. Den började också som en massrörelse mot gentrifieringen och massvräkningarna i Barcelona, men som några år senare blev ett politiskt parti och leder nu stadsfullmäktige med Ada Colau i spetsen. Det är en sådan oerhörd historia. Jag förstår inte att den inte har fått mer uppmärksamhet i svenska medier. Det säger också en del. Jag tänker på gårdagens artikel i DN Debatt med några tänkare, som Sverker Sörlin bland annat. De menar på att politikerna ser inte väljarna. Men de ser inte heller att det pågår kamper. Det är som att de är så utanför systemen att kamperna inte går att ta in. Samtidigt existerar de. Barcelona en comú är ju det mest synliga exemplet.
– Sedan finns andra exempel, som Tillsammansskapet. De struntar i storstäderna och skapar egna sammanhållningar och gemenskaper och aktiviteter i mindre städer som Knivsta och Eskilstuna. Så har vi Ung i Sverige som kommer och tolkar svensk demokrat bokstavligt och klockrent och får alla att häpna.
– Det finns så mycket gemensamt men i och med att det lätt blir stuprörssituationer, vilket inte är så konstigt eftersom det tar livet av en att arbeta ideellt. Då är det inte konstigt att det blir stuprör och att man lyfter sig själv i håret, och bestämmer sig för att träffas och prata om likheter och inspiration och peppar varann i hur man går vidare.
Ung i Sverige blev ifrågasatta när de i en av sina demonstrationer försökte knyta ihop sin kamp med andras och visa på beröringspunkter. Hur ser du på det?
– För min del och för oss i Federation var det här fullkomligt logiskt. De gör exakt det som politiker skriker sig hesa om, att de som kommer hit ska anpassa sig till svenska seder och bruk. Det är ju exakt vad de har gjort. De har gått in och läst hur demokrati i Sverige funkar, och utövat den, vilket gör att det blir ännu mer tydligt hur deras kamp hakar i de andra kamperna. Det handlar om att utöva demokrati, som är en fantastisk idé, men det finns fler sätt att utöva den, när demokratin inte fungerar för saker som är på liv och död bland stora delar av befolkningen och oss som är här.
Om någon hör talas om detta först nu, finns det fortfarande möjlighet att delta?
– Absolut, det är bara att klicka i kommer på Facebook-eventet och vi har en hemsida där man kan anmäla sig. Alla är hjärtligt välkomna. Jag tror det kommer bli otroligt inspirerande och fantastiskt häftigt att få höra de här unika historierna. De skriver ju historia, sådant lockas jag av väldigt mycket. Sedan blir det mycket samtal också och vi är otroligt stolta och entusiastiska över att det här ska dra igång nu.
Det låter som att helgen kan bli intensiv. Vad hoppas du att konferensen ska leda till och att de som medverkat tar med sig när de åker hem?
– Jag hoppas först och främst att vi får trevligt och att det blir roligt. Jag vet att det blir stärkande för alla att träffas och hitta förståelse och igenkänning i varandra. Sedan befinner vi oss i olika faser av våra kamper. Det är inspirerande att lyssna på de som tagit nästa steg. Det andra som jag hoppas och tror är att man efter konferensen kommer att kunna se en väg framåt.
