Ytterligare ett land i Europa har klivit högerut. Det konservativa partiet i Österrike började med att ta över högerpopulisternas retorik, därefter deras politik och nu finns risken att de bildar regering tillsammans. Även i Sverige hörs hårdare tongångar mot migration, tiggare och andra utsatta efter Moderaternas partistämma. Om Moderaterna får leda Sverige med stöd av övriga borgerliga partier och Sverigedemokraterna efter nästa val, är det inte bara de humanistiska värdena som står på spel. Det gör även jämställdheten.

Antifeminismen har många ansikten bland världens mäktigaste. Den syns även i varierande grad och på olika sätt hos de svenska oppositionspartierna, vilket också blir tydligt när de presenterar sin ekonomiska politik. Medan Kristdemokraterna åter vill inskränka abortlagen och återinföra vårdnadsbidraget under ny benämning, riktar sig övriga borgerliga budgetar in på en direkt omfördelning av resurser från kvinnor till män.

”Feminism utan socialism” var ett av budskapen som tapetserades på lyktstolpar i valrörelsen för drygt tre år sedan. I spåren av att Birgitta Olsson lämnar sin riksdagsplats för det parti som skrev de orden väljer nu Liberalerna också att överge sina feministiska ambitioner. De tar från de fattiga och ger till de allra rikaste. De finansierar skattesänkningar för de med allra högst inkomst, oftast män, med nedskärningar i kvinnosjukvården och försämringar av bland annat föräldraförsäkring och flerbarnstillägg. Detta innebär i praktiken en massiv omfördelning från kvinnor till män i svensk ekonomi.

Centerpartiet rör sig också bort från feminismen och skär ner mer än de övriga på kvinnors hälsa. Med deras förslag blir det direkt dyrare med mammografi och cellprovtagning. Regeringens två miljarder till vårdens personal åker i papperskorgen ihop med patient- och professionsmiljarderna. Centerpartiet ser uppenbarligen inte de stora utmaningar inom vården som drabbar både patienter och alla de kvinnor som arbetar där och som vänder ut och in på sig själva för att hinna ge patienterna vård. Att även regeringens satsning på kvinnors hälsa i primärvården slopas visar också på bristande förståelse för den jämställdhetsklyfta vad gäller hälsa som växer.

Vi i Sverige har kommit långt i vårt jämställdhetsarbete om vi jämför oss internationellt, men det betyder inte att vi kan slappna av. Regeringens ekonomiska politik vill fortsätta minska klyftorna mellan kvinnor och män. Det är uppenbarligen inte en ambition alla partier delar.