Vi vill tala med er om kroppars värde. Vi vet att vi har något gemensamt att säga som handlar om arbete och om kroppar. Vi vet att vi skapar värdet i det här samhället med våra kroppar, när vi producerar och reproducerar, vi vet att det är vi som får samhället att gå runt.

Vi vet också att det finns en möjlighet att förändra den här ordningen, där någon annan tar ut värdet för vårt arbete. Och just för att vi tror på den här möjligheten måste vi också använda våra kroppar när överklassen försöker att splittra oss ännu mer.

Just nu ser vi hur svenskt näringsliv och högerpolitiker försöker sänka lägstalönen för nyanlända flyktingar. Om vi ska kämpa för arbetarklassen i dag måste vi också se hur rasismen och marknaden samverkar. Vi måste se vilka som inte får arbete eller som får lägre betalt. Vi måste förstå hur kroppar värderas och exploateras.

Men vi vill tala med er om vad vi har för vapen.

I varje historiskt ögonblick där våra kroppar och våra vänners kroppar inte bara arbetar och sugs ut, utan där de också deporteras och utnyttjas, där de uppsöks för att avvisas, vid varje sådan tidpunkt är det upp till oss att göra någonting för att förändra den här gränslösa exploateringen.

Eftersom det är vi som får samhället att gå runt kan vi också få det att stanna av.
Det kommer vi att göra den 18 maj, då vi anordnar en strejk under namnet Utan solidaritet stannar Sverige. Det är en landsomfattande, antirasistisk strejk, den varar under en timme och den visar vad vi har möjlighet att göra om vi använder våra kroppar till att säga ifrån istället för att lyda.

Vi gör det som ett ifrågasättande av det påstående som svenska staten kommer med: att vi inte skulle ha råd. Ingen kan säga till arbetarklassen att vi inte har råd, för det är vi som har skapat det här samhällets värde från första början.