Allt tydde på att det i år – till skillnad från förra året – skulle gå bra att ordna Uganda pride i Kampala. En delegation av aktivister – Frank Mugisha och Pepe Julian Onziema från Smug, Biggie Nkali från Farug och Isaac Mugisha från Spectrum – blev mottagna av ministern för etik och integritet, Simon Lokodo. Vid mötet försäkrade Lokodo att aktivisterna har rätt att ordna träffar och möten. Han krävde dock att mötena inte skulle vara offentliga och han ville inte ha uppmärksamhet på sociala medier för arrangemangen.

Isaac Mugisha berättar för Feministiskt perspektiv att Lokodo vid mötet visade bilder från pridefiranden runt om i världen som han tyckte var hemska. Lokodo hade även hittat bilder från pride-paraden i London där demonstranter bar på plakat med slagord mot just Lokodo.
Men han sade också att det inte är han som bestämmer. Isaac Mugisha menar att ministern med det troligen menar att det är presidenten som bestämmer, eller så handlar det om presidentens fru Janet Museveni som är skolminister. Hon är känd för att vara den kanske allra mest homofoba ministern i Uganda.

När information om prideevenemangen kom ut på Facebook ringde Simon Lokodo upp den internationellt kända aktivisten Kasha Nabagesera och hotade henne med våld om hon inte stoppade prideplaneringen. Detta trots att Kasha inte var med vid mötet inför pride med ministern och inte heller var involverad i prideplaneringen. Samtalet spelades in och lades ut på webbtidningen Kuchu times.

Förra året gjordes en räd mot en skönhetstävling som hölls en bit in i prideveckan. Ett 20-tal aktivister och transpersoner greps och utsattes för övergrepp i häktet. Polisen agerade då på etikminister Lokodos order, trots att den lokala polischefen hade gett tillstånd till arrangemanget. Prideorganisatörerna försökte några dagar senare att genomföra paraden på en hemlig plats men även detta stoppades av polisen.

Polisen slog till

I år var motståndet från makten mer organiserat. Lokodo hade på något sätt fått tillgång till planeringen av alla aktiviteter och eftersom han uppfattade att det handlade om offentliga arrangemang med parader så anklagade han organisatörerna för att inte ha följt hans order. Han reagerade också kraftfullt mot att eventen blivit kända i sociala medier.

Sheraton hotel, i huvudstaden Kampala där invigningen skulle hållas, var redan tidigt på dagen inringat av polisen och övriga platser där arrangemang planerades var redan bevakade. Tidigare har polisen inte stört invigningen som gästas av såväl ambassadörer som internationella organisationer.

I Uganda finns det inga lagar som skyddar hbt-personers rättigheter. Lagen som kriminaliserar homosexualitet i Uganda är ursprungligen en gam­mal brittisk koloniallag. Landet är mycket homofobt där över 96 procent av befolkningen stödjer lagstiftning mot homosexualitet (transpersoner drabbas av samma hat), enligt en undersökning 2013 av Pew research center. Det var 2013 som parlamentet röstade igenom anti-homosexualitetslagen som bland annat innefattade livstidsstraff för ”upprepad homosexualitet”. Lagen var en kompromiss. Det ursprungliga förslaget innehöll dödsstraff.

Efter att lagen hade godkänts av president Yoweri Museveni i februari 2014 var den i kraft i fem månader innan författningsdomstolen förklarade den ogiltig.
Under den tid som lagförslaget debatterades och lagen var i kraft var uppmärksamheten från omvärlden intensiv. Många länder, inklusive Sverige, drog tillbaka sitt bistånd eller riktade om det så att det inte längre skulle gå via regimen utan enbart via frivillighetsorganisationer.

De ugandiska aktivisterna är kända för sin öppenhet, som skiljer dem från aktivister i deras grannländer som ofta väljer att hålla en låg profil. Pride Uganda har hållits sedan 2012 och åren 2013-2015 kunde Prideveckan genomföras utan att polisen ingrep.

Stödet minskar

Aktivisterna har fortfarande internationellt stöd och bland annat den amerikanska ambassadören har visat sitt stöd för hbt-communityt under hela pride-planeringen. Men det stöd som tidigare kom från högsta amerikanska ort är borta.

– Tidigare reagerade Obama och Clinton när regeringen attackerade pride-arrangemang, säger Isaac Mugisha. Vi får fortfarande internationellt stöd men det är ett annat läge med Donald Trump som USA:s president.

Flera mindre organisationer har lagt ner på grund av minskade donationer från omvärlden. De större organisationerna finns kvar men de har det betydligt svårare än tidigare när uppmärksamheten var riktad mot vad som pågick i Uganda.

Under veckan då pride skulle ha hållits ordnades ett event av Rainbow riots som också framträdde under Stockholm Pride. Rainbow riots är ett samarbetsprojekt på initiativ av den svenske artisten och producenten Petter Wallenberg. Han var även på plats förra året när polisen gjorde razzian under skönhetstävlingen.

– Det var härligt att få festa en kväll tillsammans med Rainbow riots och alla som hade varit med och planerat veckan, säger Isaac Mugisha. Men det är inte så svårt att ordna säkerheten för en mindre grupp. Att vi ställde in veckans arrangemang handlade om att vi inte kunde garantera säkerheten för 500 personer.

Aktivisterna har inte gett upp om att ordna ett firande även i år. Det är möjligt att man kommer att använda andra begrepp än pride eftersom det provocerar landets ledning allt för mycket. En annan utmaning är att inte vara lika synliga på sociala medier som tidigare.

– Vi funderar på hur vi ska kunna göra vårt eget ugandiska arrangemang – som kommer att vara detsamma som pride men ändå inte, säger Isaac Mugisha.