I juli kom en dom i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) som gällde rätten till personlig assistans under transport till och från en fritidsaktivitet. HFD bedömde att så inte var fallet. Försäkringskassan valde att tolka domen generellt och larmade regeringen om att omkring 6 000 skulle komma att få avslag på sin ansökan om personlig assistans, vilket skulle få stora konsekvenser för de behövande och deras familjer.
– Men, säger Lennart Erlandsson, domslutet baseras på ett enskilt fall och alls inte på eventuellt behov av assistans vid exempelvis väntetid eller beredskap.
Kassan gör praxis av ett individuellt bedömt domslut. Helt fel, säger Lennart Erlandsson, så även justitierådet Thomas Bull som var med och dömde i det berörda målet.
– Mot bakgrund av att vår dom handlar om möjligheten att få stöd under en transport, och inte alls om väntetider eller beredskapstider, så är det ju en långtgående tolkning av vår dom, säger Bull till Sveriges radio.
Avslag övertolkas
Lennart Erlandsson har granskat Försäkringskassans egna vägledningsdokument och funnit att myndigheten väljer vilka domar som ska ingå där.
– Domar till den enskildes fördel presenteras inte i samma utsträckning, om alls, som avslagen, säger han. Och de, de övertolkas.
Besluten som Försäkringskassan tar ska följa LSS, de ska avpassas till individuella behov och, dessutom, kännetecknas av ett konsekvensövervägande. Så sker inte längre. Om exempelvis andningsproblemen är stora ska beslutsfattaren som bedömer behovet av assistans också ta hänsyn till vad som händer om ingen finns där vid eventuellt andningsstopp.
– Enskilda drabbas för att Försäkringskassans styrdokument strider mot lagstiftningen, säger Lennart Erlandsson.
Negativ rättskraft
Jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) har sagt att regeringen inte kan påverka Försäkringskassans bedömningar, utan har i stället aviserat en lagändring gällande rätten till personlig assistans redan före jul. Detta som respons på kritiken efter Försäkringskassans larm. Hur det skulle se ut varken kan eller vill Lennart Erlandsson kommentera.
– LSS är en tydlig rättighetslagstiftning, säger han, och det gäller att följa den. Då ska man kunna förarbetena och ta hänsyn till lagstiftarens intentioner. Nu verkar Försäkringskassan på ett sätt som vore de lagstiftande. Det är helt fel. Dessutom gäller vid omprövning av behov ett slags negativ rättskraft. Det vill säga myndigheten drar in rättigheter för den enskilde trots att inga förändringar skett för honom eller henne. Så får inte ske. Lagen ska vara förutsägbar.
