Redan i förra valrörelsen argumenterade Annelie Nordström för att Fi borde komma in i riksdagen, en synpunkt som inte var populär i S-leden. Tidigare kritik har handlat om hennes betoning på att Kommunal i första hand är en fackförening, till för sina medlemmar – inte en socialdemokratisk dotterorganisation.

– Jag hade inte känt mig hemma i Socialdemokraterna på länge. När jag gick ur partiet fanns där en del, företrädesvis äldre män, som gaddade ihop sig. De tyckte att det var förfärligt, ett svek. Men samma personer ogillade mig även tidigare, jag ansågs vara alldeles för kritisk.

Den levande demokratin är det som är attraktivt med Fi, enligt Anneli Nordström, att politiken i partiet används som redskap att förändra verkligheten.

Hur är den politiska verkligheten just nu?

– Förfärlig! I förhållande till det parlamentariska läget gör regeringen inte ett dåligt jobb, men allmänheten vet inte vad regeringen vill och det skapar ett strategiskt problem inför kommande val.

Alltså dålig pedagogisk politik. Ett uttryck Annelie Nordström återkommer till.

– Att vara en bra pedagog är en viktig egenskap hos politiker. Just nu handlar politiken alltför mycket om taktik, inte alls om människors vardag. Många lösningar blir alltför enkla och därmed inte särskilt bra.

– Jag är intresserad av hur politiken fungerar och hur den har fungerat, att utveckla de politiska arbetsmetoderna. Aktiva samtal med befolkningen – det är politik.

Vilken är den viktigaste frågan rent jämställdhets-politiskt?

– Måste jag ta en specifik fråga blir det den ojämlika ohälsan, säger Annelie Nordström. Den går dessutom i arv, det vet vi.

– Det finns inget system som är så inkomstutjämnande som sjukförsäkringen. De välutbildade med hög lön bidrar med mycket, men har bra hälsa. De med kort utbildning och låg lön är de som drabbas mest av sjukdom. Just därför borde taket i försäkringen höjas. Tilliten till systemet ökar och intresset av privata försäkringar minskar. Ett villkor är förstås att skattemedlen stannar i sjukförsäkringen.

Socialförsäkringssystemet

Skattemedel ämnade för arbetslöshets- och sjukförsäkringen användes av alliansregeringen för att finansiera skattesänkningar; jobbskatteavdragen. Den politiken har fortsatt under nuvarande regering.

– Hela socialförsäkringssystemet är djupt kvinnodiskriminerande. Men det hänger intimt ihop med löner och arbetsförhållanden som också är ojämlika. Det är en helhet byggd på starka strukturer som måste förändras.

När det gäller pensionssystemet anser Annelie Nordström att politikerna borde erkänna att det bygger på felbedömningar och att det måste göras om.

Missbedömningar?

– Ja, att med den omvärldsbedömning man gjorde tidigt 1990-tal tro att jämställdheten borde nått mycket längre, tycker jag inte är konstigt. Ska tilliten för systemet finnas kvar måste man dock erkänna sin missbedömning och arbeta fram en ny modell. Det är naturligtvis jättesvårt och just därför vill partierna som ingår i pensionsgruppen tala så lite som möjligt om det.

Ytterligare ett område där det blir tydligt att regeringen inte alls är feministisk är arbetsmarknadspolitiken.

– De är inte beredda att förändra strukturerna utan bollar över ansvaret på parterna. Så länge märket styr består "kvinnolönerna", och Medlingsinstitutet ser till att så sker genom det uppdrag de fått av regeringen. Så talet om att staten inte ska lägga sig lönebildningen genom att förändra institutets uppdrag är märkligt. Det har staten redan gjort i det att Medlingsinstitutet finns, säger Annelie Nordström.

Arbetsmarknadsintresset har funnits hos Nordström i många år. Tre dagar in på första jobbet inom barnomsorgen i Halmstad värvades den då 18-åriga Annelie Nordström till arbetsplatsombud. En äldre kollega peppade henne att utbilda sig fackligt. Den vägen bar vidare till Stockholm och jobb på Kommunal samt utrednings- och sakkunniguppdrag.

Glesbygdsfrågor

Efter några år tog kärleken henne vidare norrut, till byn Järvsjö utanför Vilhelmina, där hon under flera år var verksam i kommun- och landstingspolitiken. Under den perioden grundlades Annelie Nordströms engagemang i glesbygdsfrågor.

– Människors reaktioner på min flytt illustrerar hur vi värderar landsbygden. De tyckte att jag var en idiot, att det var vansinnigt att lämna jobbet på utbildningsdepartementet. Bara mamma, som kom hit som krigsbarn från Finland, tyckte att det var bra. En gård med egen mark, jag kom verkligen upp mig.

Norrmännen definierar sitt land som en glesbygdsnation, svenskarna ser sig som urbana. För trots de värden som glesbygden har är det inte i första hand jobben som får människor att flytta söderut, de flyttar till hoppet, menar Annelie Nordström.

– Än i dag talar min tidigare svärmor om den sidenduk hon fick som av en Stockholmssoldats familj under beredskapsåren som det finaste hon ägt. Trots att gåvan från Vilhelmina var en stor färsk skinka. Det säger en del om självbilden, och den självbilden blir bekräftad av staten. För glesbygdsborna är de som skattar mest, men som får minst. Fortsätter det så kommer tilliten att försvinna helt.

Sänkta arbetsgivaravgifter och avskrivna studiemedelsskulder för de som stannar kvar eller etablerar sig i glesbygden är bra förslag, tycker Annelie Nordström. Men det krävs mer.

– Jag önskar att man kunde tänka frimodigare, mer modernt. Kommuner och landsting borde kunna samarbeta inom vissa områden eller ha gemensamma förvaltningar, till exempel äldreomsorgen, men med bibehållen demokratisk struktur. Det måste finnas fungerande akutsjukvård och samhällelig service – och finns det inte måste man bli kompenserad.

Mediernas bild av landsbygden bygger ofta på att visa upp udda personer, exotism, enligt Annelie Nordström, och det är fritt fram för Kjell A Nordström, professor på Handelshögskolan, att kalla Värmland och Gotland för skräpplatser.

– Att bo i glesbygd ger en livskvalitet som väldigt många uppskattar. Jakten är en viktig del i självhushållningen på landsbygden, liksom fisket, bär- och svampplockning och de egna potatis- och grönsaksodlingarna. Man känner sig så rik när frysen är full av älgkött och källaren av bär och potatis.

Och, jo, hon har fällt mer än en älg.

Broderi har hon alltid haft som intresse och nu räcker Annelie Nordströms tid lite bättre. En kudde tar 30-40 timmar att få klar. Hon håller kurser också, i köksmiljö.

– Stygnen lärde jag mig i syslöjden, men de olika teknikerna har jag själv lär mig. Prövat mig fram genom åren, först gjorde jag mest bildapplikationer och senare blev det mer broderi. Just nu broderar jag som del i min försörjning. Men det är ett behov av att skapa som driver mig.