Nationellt centrum för terrorhotbedömning (NCT) fortsätter att ignorera pågående rasistattacker mot det svenska samhället i sin nya säkerhetsbedömning. Ska vi behöva vänta på en ny Tommy Mair eller Peter Mangs innan något händer, frågar Mattias Irving.
NCT är ett samarbete mellan Säkerhetspolisen (Säpo), Försvarets radioanstalt (FRA) och Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must). På onsdagen släppte NCT sin årsbedömning om hotnivån på terrordåd mot Sverige. Hotnivån ligger kvar på en trea på den femgradiga skalan.
Rapporten skiljer på olika typer av hot. Hotet från islamistiska grupper får en och en halv sida i rapporten. Övriga hot får dela på en halvsida sammanlagt. Om terrorhotet från högerextremt håll skriver NCT att de har sett en ”låg aktivitetsnivå”, och de graderar hotet som en tvåa (lågt hot) på den femgradiga skalan.
Många av oss som med stigande fasa har räknat antalet bränder som anlagts på planerade asylboenden eller till och med boenden som varit i drift och befolkade, skulle inte vara benägna att hålla med NCT om den bedömningen.
Frågan har lyfts förut. Den landar oftast i en definitionsdiskussion, där Säpos försvarare menar att ordet ”terror” inte ska missbrukas. Det är en rimlig invändning, men den ingår i ett mönster av nedtoning av just dessa attacker mot det svenska samhället.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) gick till exempel ut för ett halvår sedan och påstod att det fanns svagt stöd för att bränderna på boendena var anlagda. Mikael Färnbo på Expo vederlade snabbt myndighetens undermåliga analys, och visade bland annat att MSB inte ens hade räknat med ett antal fall som rapporterats i lokalpressen. Om de nu ska uttala sig i en fråga där redan utsatta människor hamnar i livshotande situationer, borde inte en myndighet då bruka särskild försiktighet?
Bränderna på våra asylboenden gick från noll till sexton på ett år, året därefter var de uppe i fyrtio. Visst sker olyckor också, men det är oförsvarligt naivt att ignorera att det finns människor i Sverige som redan har gått över den heliga gränsen, och försökt ta andra människors liv i en brand, bara för att de inte är födda i Sverige.
Hur långt är dessa namnlösa mordbrännare villiga att gå nästa gång? Ska de bli en prick på Säpos radar först när de riktar sig mot människor med mer makt i det svenska samhället? Ska det behöva gå så långt som till att en antirasistisk politiker mördas, i stil med Jo Cox i Storbritannien i somras, för att Säpo ska erkänna hotet från högerkantens extremister? Skulle Säpo börja bry sig om vi fick en ny Peter Mangs? NCT bevisar återigen att myndigheten är blind inför hotet från rasisterna.
Pikant i sammanhanget är hur en av de viktigaste kollaboratörerna bakom NCT, nämligen Säpo, för ett halvår sedan gav en säkerhetsklassad tjänst åt SD-tjänstemannen Joel Ankar. I somras avslöjades Ankar med att skriva anonymt om ”arabsvin”, hur han tänkte använda sin Säpotjänst för att sätta åt ”vänsterbögar” och ”krokiga judegubbar”, och även spred budskapet att svenskar kan få beväpna sig mot invandrarbrottslighet från undermänniskogrupper, skriver Aftonbladet.
Ankars uppmaningar spädde aktivt på just de krafter som brände ner asylboenden i fjol. Precis de krafter Säpo nu avfärdar som lågaktiva. Säpo vägrade dessutom att svara även på principiella frågor från Expressen om hur de ser på rasism hos sina anställda. Det är faktiskt bedrövligt.
Säpos välbelagda slapphet gentemot det rasistiska våldet äventyrar även NCT:s trovärdighet, där myndigheten har en viktig roll och naturligtvis för med sig sin analys in i arbetet. En rapport som avfärdar dussintals mordbränder som ”låg aktivitet” eller kanske inte ens klassar dem som ett terrorhot, gör åtminstone inte mig särskilt mycket tryggare.
